Kollade igenom datorns dokument ifrån några månader sen och har MASSVIS med handlingar, one shots och halvt började noveller. Men vet inte vad som är värt att satsa på så tänkte skriva ut de korta här och kanske börja på något. Om ni vill så får ni såklart dela med er av åsikter i kommentarsfälltet. 

 

När förhållandet mellan Liam och Danielle får ett plötsligt avslut så är det inget som känns rätt igen. Liam vägrar hitta glädjen och bakom honom är det tre år av både lyckliga och sorgsna minnen. Men efter att ha avslutat One Directions allra första världsturné så ramlar Nichole bokstavligen in i Liams liv. Och sedan den utekvällen så är dem oskiljaktiga.

Men vad händer när Danielle plötsligt kommer tillbaka för en vänskaplig relation med Liam?

Novell om Harry och Louis

Sophia är det ultimata levande exemplet på den slags rumskompisen man absolut inte vill tilldelas. Hon sjunger för högt, har en tendens av att bränna saker och blir bara aldrig tyst.

Under ett par vänners bröllop krockar hon in i ingen annan än Louis Tomlinson. Efter det mötet mellan dem så var det omöjligt att få dem isär, dem blev bästavänner helt enkelt. Men hur enkelt blir det när Sophia får upp ögonen för brunetten Harry Styles som ser henne som ingen annan än en lillasyster, om ens det. Hur långt kan hon tänkas gå för kärleken?

Novell om ?? 

Det har gått 2år, 2 år sedan allt förändrades och Michelle vaknade upp utan minne. Plötsligt visste inte hon vart hon var, ålder eller vem hennes bästa vän var. För att var som ett stort svart hål, utan minnen eller svar. Men något visste hon och det var att personen bredvid henne med dem vänliga ögonen var någon hon älskade och allt mellan dem hade inte varit enkelt.

 

Det enda hon vet är att hon behöver gå vidare, men hur enkelt är det att gå vidare då man inte vet vad man går vidare ifrån?

Novell om Harry 

Misstag förändrar oss. Dem små och stora felen vi gör får oss att tänka till, förändra och framför allt ändra oss själva. Misstag gör oss till dem vi är och utan upplevelser så kanske vi inte skulle ha samma rädslor eller försiktighet. Fel går alltid att rätta till, eller det var det jag trodde tills jag träffade Harry. 

”Han släpper ingen nära inpå livet” Mumlade Louis och möte min oförstående blick.

”Varför inte?” Frågade jag lika snabbt som han avslutat meningen.

”För han gjorde ett misstag, ett misstag som inte går att rätta till. Något som han kommer få leva med livet ut och den enda han anklaga är sig själv” Svarade Louis och pressade ihop sina läppar till ett rakt streck. Jag kollade oförståeligt på honom och försökte förstå men det gick inte,vad kunde vara så oförlåtligt?

”Alla misstag går att rätta till” Sa jag som fortfarande försökte föra fram min åsikt.

Ett litet bittert skratt for ur Louis och hans blick for tvärt ner i golvet. Han skakade på huvudet för sig själv innan han svarade.

 ”Tro mig, det här misstaget går inte att rätta till”

Harry har inte mått bra sedan den händelsen som förändrade allt. Han förlorade greppet om karriären och när inte hon fanns där så insåg han hur inget fanns kvar att leva för. Långa nätter som bestod av fester, ständigt nya tjejer, droger och alkohol – det enda som fortfarande håller honom kvar vid liv. Sen kom Lauren. Lauren lär känna Louis och genom honom får hon en inblick i Harrys liv. Hon vill veta sanningen och vad han har gjort som är så oförlåtligt. Hon ser igenom all alkohol och droger och ser hur han är en helt vanlig människa med ett krossat hjärta. Men vad får henne att tro att något kommer förändras? För om ingen annan lyckas, varför skulle hon göra det?  

 

Början av novell / One Shot 

1# 

 

”Vi kan fixa det här, det gör vi alltid. Jag kan-” Min röst var i ett högre tonläge en vanligtvis och jag började bli allt mer desperat. Jag stressade fram alla möjliga ursäkter, idéer och bara tankar som kunde få henne att ändra sig om oss. Känslorna bubblade inombords och jag drog handen genom hårslingorna som lagt sig vid tinningen. Det var så mycket jag ville säga, jag ville påminna henne om alla dessa stunder tillsammans, hur dessa tre år hade aldrig varit bättre och hur tomt det skulle bli om vi båda valde att gå sin egen väg.

 

”Förlåt, men men det finns inget du eller jag kan göra. Det är dags att gå vidare, en gång för alla” Avbröt hon med en ton som tydde på att gråten var i halsen och ögonen var alldeles rödslagna av gråten. Hennes läppar var sammanpressade och jag kunde se att hon skulle bryta ihop och tappa allt vilken sekund som helst.  

 

2# 

 

”Kom igen, du har jobbat med det där i timmar! Kan du inte komma och lägga dig och kanske sova i någon timme?”

 

En suck slank ur mig och snabbt skakade jag på huvudet innan mina fingertoppar fortsatte glida över tangentbordet. Ögonlocken envisades med att vägra hålla sig öppna och axlarna värkte efter att ha suttit i samma ställning alldeles för länge. Själv visste jag inte hur lång tid jag befunnit mig framför datorn med den här texten men tiden tog aldrig slut och likaså idéerna. Jag knep ihop läpparna till ett sammanhållet koncentrerat streck och försökte vara effektiv men nya ordval.

 

”Babe, kom igen” Louis röst upprepades men denna gång var han närmare och kommit in i vardagsrummet och hittade mig som han lämnat mig, med datorn i knät och tv:n med låg volym i bakgrunden. Han hade tidigare försökt uppehålla mig ifrån stressiga uppsatser men aldrig lyckats, och han visste mycket väl att när jag väl påbörjat något så tog det helt enkelt inte slut. Soffkuddarna kändes mjuka emot ryggen och mina ben hade jag slagit ihop i skräddarställning. Jag kände nu hur Louis placerade sina händer på mina axlar och tog ett försiktigt grepp.

 

”Louis-” Förvarnade jag när jag visste att han skulle försöka övertala mig vilken sekund som helst. Jag släppte greppet om datorn och vred på huvudet så hans ögon mötte mina. Ögonen var trötta men fast i det halvmörka ljuset lyste den blågråa nyansen starkt. Håret var rufsigt och inget var på sin plats men fortfarande var han lika snygg.

 

”10 minuter till, sen lovar jag att jag kommer och lägger mig” Sade jag snabbt innan Louis börjat sin lilla förhandling. Hans höjde på ögonbrynen och flinade till då hans händer börjat massera mina axlar, allt för att få mig att ändra mitt val om att stanna uppe. ”5 minuter” Mot argumenterade han och jag skakade på huvudet innan min blick återvände emot datorn. Jag avslutade en mening innan jag började på en ny rad med ett nytt ämne och nya tankar. En suck som var fylld med lite humor slank ur Louis mun och han böjde sig fram och kysste mig lätt på halsen. Jag skakade bara på huvudet och flinade till eftersom jag visste mycket väl vad han hade i baktankarna.

 

Jag andades frustrerat ut då jag inte kunde formulera mig rätt och lade datorn på sidan av soffans högra sida för att sträcka mig efter kaffekoppen på bordet framför mig. En klunk till och jag kanske kunde avsluta detta på ett bra sätt. Min hand skulle precis snudda vid koppens handtag innan Louis snabbt rykte åt sig koppen och gjorde sin väg bort emot köket. ”Inget kaffe om du ska sova om 5” Påminde han som visste mycket väl att när jag väl druckit minsta lilla så fanns inte ordet sömn eller säng i min hjärna. ”Kom igen” Sa jag frustrerat och stängde försiktigt ner datorskärmen så datorn låste sig av sig själv. Klockan var ändå halv 4 så det kanske var bäst att få sig någon timmes sömn.

 

Vid det här laget hade Louis återvänt tillbaka till vardagsrummet med ett belåtet leende då han såg datorns ställning. ”Du gav dig till sist” Skrattade han och lät fingertopparna dras igenom luggen som placerat sig vid tinningen. Jag flinade och himlade med ögonen innan jag reste mig upp ifrån soffan och gjorde min väg bort emot Louis som fortfarande stod med ögonen fästa vid mig och ett leende på läpparna. ”Nöjd?” Viskade jag och slog mina armar kring hans nacke. Hans varma vältränade överkropp pressades emot min och jag kände hans händer placeras vid den nedre delen av min rygg.

 

”Väldigt” Mumlade han och pressade sina läppar emot min hals som jobbade sig ned emot mitt nyckelben och nacke. Jag fnissade till och höjde på ögonbrynen samtidigt som jag skakade lätt på huvudet. ”Du sa att vi skulle sova, inte det här” Skrattade jag och Louis svarade inte utan var alldeles för upptagen med att kyssa min nacke samtidigt som hans fingrar trasslat sig in i mitt hårsvall. ”Vad är då det här?” Frågade han med ett snett leende och höjde sin blick så våra ögon möttes. Jag skakade bara på huvudet och boxade lekfullt till honom på axeln. ”Kom nu så går vi och lägger oss” Sade jag och kände hur Louis slog sin arm kring min midja och kysste mig en sista gång på kinden innan jag praktiskt taget släpade honom in till sängen.

 

#3

 

 

”Don't stop..” Sjöng jag lite för högt samtidigt som jag greppade tag om stekspaden. Foster The Pepole spelades på högsta volym och köket luktade brända pannkakor, och om man kollade på tallriken där hälften av alla pannkakor var brända så förstod man varför. Jag var tvungen att medge att matlagning var allt annat än min starka sida, snarare tvärtom. Mina rum kompisar lät mig inte sätta ett minsta lila steg in i köket eftersom de visste mycket väl att om jag skulle laga mat så skulle vi aldrig få se köket igen. Jag fortsatte dansa runt på mitt alldeles egna töntiga sätt samtidigt som jag väntade på att pannkakans ena sida skulle få denna krispiga mörkbruna färgen men om man såg på mina förra försök så skulle nog denna också bli bränd.

 

Det var Lördags morgon, med andra ord min, Louis och Harrys morgon då vi åt någon slags frukost eller snarare brunch tillsammans. Men Louis hade som vanligt varit den absolut segaste människan med att ta sig upp ur sängen och Harry kom aldrig hem igår, som vanligt. Solen lyste utanför fönstret och jag kunde redan nu se hur molnen långsamt flög vidare för att förstöra en annan stads väder. Jag insåg hur jag blivit uppslukad i mina egna funderingar och började genast fortsätta sjunga med i den sista versen, eller sjunga skulle jag inte precis kalla det – mer skrikande.

 

”Åh herre vad du låter! Har du aldrig hört talas om att ha en normal ljudnivå?” Louis skrattade samtidigt som han tog plats bredvid min högra sida. Håret var rufsigt och de mörkblåa mjukisbyxorna verkade vara alldeles för stora och han hade satt på sig tröjan ut och in så man kunde se sömmarna. Jag skakade på huvudet för mig själv och skrattade till över hans trötta minn. Fast hans brist på sömns så verkade Louis vara på sitt bästa humör idag och hans läppar var formade till ett brett leende. Jag skakade på huvudet som svar till hans fråga och ett litet fniss slank ur mig. Jag rörde lätt på stekpannan och sjöng med i den sista frasen i Don't Stop. Louis himlade med ögonen och sträckte sig över mig för att öppna skåpluckan där tallrikar samt glas stod. Jag måste medge att jag var ganska stolt att jag memorerat vad allt fanns i hans kök, var det för jag var ofta med Louis eller att jag gillade mat – ingen vet. Eller kanske för att det var det enda köket jag fick vara i.

 

Han sjöng med i låten och jag kollade gillande emot honom. Förra veckan hade han kommit ut i köket med händerna för öronen när jag och Harry lagat middag och lyssnat på samma låt. ”Så du gillar den?” Frågade jag och log ett litet djävulskt leende som skulle tvinga ur honom sanningen. Louis som varit uppjagad i sina egna tankar kollade frågande emot mig och insåg plötsligt att han sjöng med på låten. ”Fan, jag som lovade mig själv att aldrig sjunga en enda liten mening ur den här låten. Du fick mig, Soph” Skrattade han och jag blinkade med högra ögat emot honom. Soph var ett smeknamn för Sophia. Jag gillade Soph bättre, kort och simpelt.

 

Köket hade en perfekt storlek för två personer men det kändes något större med dessa ljusa färger. Skåpluckorna var i vitt och andra detaljer i ljust trä. Kaklet var i blåa och gröna nyanser, lite som havet på någon paradisö – turkost Ett bord var placerad i mitten av rummet där fyra stolar var placerade på varsin sida. En matta fanns på golvet och bakom bordet ett brett fönster som visade utsikt över London. Utsikten visade höga hus, folkfyllda gator och röda bussar. Man kan säga att Louis lägenhet var ett jävla kapp och drömhem, ni vet att sådant som man ser på tumblr eller weheartit. Jag hade fått skrapa ihop mina sparpengar sedan sjundeklass för att få flytta till London. Väl i London fick jag dela den hemtrevliga lägenheten på två rum tillsammans med Elise och Jennel. Två trevliga tjejer som var ett år äldre och en var ifrån centrala Irland och andre Australien så man kan säga att vi hade blandade kulturer.

 

Louis tog ner tre par tallrikar och glas som han sedan placerade ut på bordet. Snabbt hade han också tagit fram bestick, dricka och annat nödvändigt tillbehör. Därefter drog han ut en av stolarna och slog sig ned på den. Stolsbenen skrapade i golvet och gjorde ifrån sig ett förfärligt ljud som fick mig att rysa. Louis skrattade endast åt min reaktion och lutade sig tillbaka. Han granskade mig då jag gjorde flera misslyckade försök med att vända pannkakan men den helt enkelt vägrade. Det här med steka och laga mat var inte min grej och inte heller något så enkelt som pannkakor. Hur mycket smet ska man egentligen ha? För när ena sidan bränns är den andra smetig, så det slutade med att det ofta var brända pannkakor eller smet överallt. ”Låt mig ta över” Skrattade Louis då han betraktade mina misslyckade försök och jag vände mig om och skakade på huvudet. ”Låt mig bränna mina pannkakor i fred” Sa jag och gav honom en varnande blick som fick honom att bara skratta ännu mer. ”Jag förstår fortfarande inte hur du kunde få jobb på ett café när du inte ens kan göra ditt eget kaffe eller baka för den delen” Mumlade han och riktade sin uppmärksamhet emot hans iphone som pep till. Jag kunde se hur en notis dök upp på startskärmen men han ignorerade det endast och placerades tillbaka mobilen på bordet där den tidigare legat.

 

På köksbänken stod Louis dator som just nu spelade min Spotifylista på högsta volym. Ännu en låt tog slut och jag kände hur leendet på mina läppar blev bredare, jag visste mycket väl vilken låt som skulle komma efter den här. Efter att ha hälsat på min faster i södra England så hade jag behövt fördriva min tid och då memorerat min låtlista, jag vet mycket väl att jag inte har något större intressantare liv. Men som sagt nästa låt var ingen annan än Kiss You. Jag visste mycket väl hur priceless Louis reaktion skulle vara. Introt spelades och sekunden där efter var han på benen. Jag sjöng eller kanske skrek, det lät nästan likadant. ”Oh I just wanna take you anywhere that you like. We can go out any day any night” Jag lade på denna överdrivna amerikanska accenten och försökte få min sångröst att låta så töntig ut som möjligt.

 

”Lägg ner! Det räcker med att du driver med min musik men spela min låt, it's on!” Skrattade han och putade mig lekfullt i sidan. ”Tyst på dig och lyssna nu på min fantastiska sångröst” Skrattade jag och placerade mitt långfinger över hans leende läppar och fortsatte sedan sjunga. ”Det är något fel på dig, det vet du va? Men det är därför vi är kompisar” Skrattade han och slog mig lätt på rumpan.

 

Men det är därför vi är kompisar

 

Dem orden sved. Det var som om någon tryckt in en kniv i mitt hjärta och sedan vridit om den långsamt och sedan dragit ut den lika långsamt. Kompisar, jag visste att vi var det men att höra honom säga det. Så annorlunda det kändes, så smärtsamt. Men det var inget att ändra på och Eleanor hade funnits i bilden ett bra tag så jag borde vara van vid det hela men jag var inte det. Jag väntade fortfarande på att han skulle inse hur bra vi passade ihop, hur vi var det perfekta paret men som det såg ut nu verkade den dagen inte vilja komma.

Jag återvände till verkligheten och bort ifrån mina tankar, min mun formades till ett stort o och jag blängde på Louis efter att han slagit mig på min alldeles platta rumpa. ”Kom igen! Hur många gånger har inte du slagit mig? 5, 10 – 50?” Skrattade han och jag svarade inte utan blängde extra länge innan jag brast ut i skratt.

 

Jag la upp den sista brända pannkakan på fatet, stängde av värmen samt fläkten samt placerade ut fatet på bordet. Jag drog ut en av stolarna till bordet och slog mig ned mittemot Louis. ”Vart är Harry, han skulle varit här för 30 minuter sen?” Mumlade Louis och jag rykte lätt på axlarna. Det var samma sak. Harry var alltid försenad. Vi hade till och med försökt med taktiken att säga klockan halv 10 fast vi skulle träffas kvart över 10 men Harry hade ändå blivit hela 20 minuter försenad.

 

”Han har väl antagligen sitt ansikte mellan någon tjejs-” Jag avbröt mig hastigt och Louis kollade på mig med förvånade ögon när jag plötsligt blev tyst. Musiken hade varit på en sådan hög ljudnivå att vi inte ens märkt hur Harry klivit in i köket. Jag kände hur mina kinder hettade till och ett fniss lämnade mina läppar. Harry verkade själv inte fatta det minsta lilla utan stannade upp vid tröskeln och Louis vände sig hastigt bakåt för att se vad som fått mig att skratta så mycket.

 

”Godmorgon och du är sen, igen” Hälsade jag och höjde frågande på ögonbrynet då jag nämnde det sista. Harrys trötta ögon mötte mina och ett litet svagt leende bredde ut sig på hans läppar. Håret var inte alls lika välfriserat utan såg mer ut som han nyss vaknat och endast dragit fingrarna genom de mörkbruna lockarna. På över kroppen bar han en halvt slapp vit t-shirt som var v-vingad och visade en större del av hans vältränade bringa. Armarna var fulla av tatueringar här och där och händerna hade han placerat i det urtvättade jeansen i en blå nyans. Han såg en aning trött ut eller rättare sagt jäkligt trött ut, måste blivit en sen natt ute igår. ”Förlåt babe, men jag är här nu” Log han innan han gjorde sin väg bort till min sida av bordet och böjde sig ned för att ge mig en lätt puss på kinden. Det var hans sätt att ursäkta sig på och han drog sedan ut stolen vid den högra sidan av bordet och slog sig ned.

 

”Blev det sent igår? Du ser trött ut” Påpekade Louis och riktade sin uppmärksamhet emot Harry samtidigt som jag böjde mig över bordet för att sträcka mig efter kannan fylld med vatten. Harry gnuggade sig i ögonen och rykte lätt på axlarna. ”Inte så sent, börja röra mig hemåt vid halv tre tiden” Mumlade han och tog en klunk av vattnet jag nyss hällt upp åt honom. ”Och med det menar du att du drog hem till någon tjej för att-?” Innan jag hann avsluta meningen hade Louis avbrutit mig med en varnande blick. ”Vi ska precis äta” Sade han och jag kände hur jag skulle börja skratta vilken sekund som helst.

 

 

Som ni ser, det finns en hel del påbörjade grejer här. De flesta handlingarna och påbörjade novllerna hänger lite ihop eller har samma namn. Men dessa är lite av förslag för tillfället men vi får se. Kramis

 

 

 

 

 

 

 

Hej finaste ni! Som ni märkt så har bloggen stått alldeles tom, utan nya inlägg eller förklaringar på länge utan det blev som det blev. Om ni hängt med ett tag eller kollat gamla arkiv så kanske ni märker att samma sak hände i våras och det är tråkigt hur det blir. Det finns stunder då jag satsar allt på bloggen och försöker ständigt med nya händelser och kapitel men det är inte alltid så. Jag kan glida ifrån saker väldigt lätt och det var så det blev i slutet av sommaren. Om jag ska vara ärlig så blev jag kär och var lycklig, sen förlorade jag en nära familjemedlem och därefter förlorade jag kärleken också. Och på allt det var skolan igång och på en vecka hade jag förlorat två vänner. Allt kom på en gång med andra ord. Datorn pajade och läxhögen växte. Det finns mycket anledningar och jag sitta i timmar och prata på om allt som hänt.

 

Men till annat, ifrån första början har Remember Me varit en knepig historia för mig,. Hur jag skulle få ihop händelserna, en verklig relation mellan karaktärerna och en riktigt jävla bra novell. Vanligtvis kan jag skriva i timmar och allt flytter på men det här var annorlunda. Det var svårt att beskriva och få det verkligt, jag misslyckades med den bilden jag hade i huvudet om den här novellen. Sen tröttnade jag och försökte igen och igen och igen. Men jag trivdes inte med att skriva det,  så jag gav upp gång på gång. Så därför bestämde jag mig nyss för att posta det lilla korta kapitlet som skrevs i Augusti som ett avslut för stunden. Remember Me's framtid är förtillfället oskriven men det är inget som jag ser akutellt just nu.

 

Jag försökte att inte tänka den dagen alls. Men såklart misslyckades jag med det rejält, utan det var bara en storm av känslor  och tankar som for genom kroppen. Allt ifrån besvikelse på mig själv och Harry till att vara ständig stressad över allt och inget. Benen kändes svaga, huvudet värkte och just nu ville jag bara få av mig klänningen som fortfarande inte var fullt torr. En lång dusch ville jag ha, en dusch som fick bort känslan av att ha Harrys händer över hela mig. Jag rös av obehag och en bild hur våra läppar pressades emot varandra dök upp i nätthinnan. Ussh. Ussh. Ussh. 

 

Så fort Harry kört iväg med bilen som lättade tygden på axlarna till en liten del och det kändes så skönt att endast höra sina egna andetagen och den lätta vinden. Jag ville bort ifrån hans närhet, röst och allt med han. Timmarna i bilen hade känts som dagar och nätter. Gatan var tom och likaså de parkerade bilarna. De höga husen är många på en sådan liten mark och jag känner genast igen vilket av dem som är Nialls.

 

 

Ett misstag, inget han behöver veta. Jag säger inget och likså för Harry, vi båda håller munnen stängd om gårdagens händesleförlopp. Några timmars sömn och det kommer vara något som jag kan förtränga. Jag intalade mig samma menningar om och om igen. För mig, Niall och Harry - och för tävlingen. Min blick for ner i den gråa trotaren och jag lät armarna falla slappt längs sidorna. Mitt bruna hår var trassligt och flera hårslingor for framför ögonen då vinden träffade mitt halv nedböjda ansikte. Jag bestämde mig för att hälsa på Niall snabbt och få min mobil så jag sedan ursäkta mig så jag kunde komma till hotellet och få någon timmes sömn. I hela mitt liv hade jag pressat undan problem med lögner eller att intala mig själv hur allting skulle bli okej. När det varit som värst av problem hade jag alltid kunnat skratta, prata på som aldrig förr och ha kul men det här var annorlunda. Jag kände mig tom, hemsk och ännu mer hemsk. Det här var anledningen till att relationer var inget för mig. Jag klarade inte ens två veckor med någon så fin som Niall utan att förstöra allt. 

 

Jag behöver skaka av mig allt så jag bestämer mig för att gå kort runt i kvareter och få lite andrum. Personligen hade jag ingen aning om hur jag skulle klara att se Niall i ögon, kyssa han och le emot han som om allt var problem fritt. Jag knep ihop läpparna och spände knytnäven samtidigt som tårarna steg i ögonen. 

 

Fan, fan, fan. 

 

~ 

 

Jag håller inne dörrklockan med tummen i några få sekunder. Tillräckligt länge för att höra den irriterande singnalen på andra sidan dörren och fotsteg som närmade sig. Jag blickar ner i golvet och på mina slitna sneakers som en gång varit vita. Armarna har jag slått slappt i kors över bröstet och de oborstade håret hänger lite hur som helst i nacken. Ett, två, tre.

 

Handtaget vrids om och dörren for upp. Där står han. Leende som når ögonen då våra blickar möts och händerna är placerade i fickorna på de lösa mjukisbyxor som är runt midjan. Håret är ruffsigt som han nyss vaknat och en vit t-shirt täcker över kroppen. Det hugger till i hjärtat över att se han så glad och snabbt ler jag tillgjort tillbaka, allt för att göra Niall glad. För det är allt jag vill, jag vill vara tillräcklig och göra han lycklig. "Hi, i didnt expect you" Log han och sköt upp dörren innan han böjde sig fram för att ge mig en tafatt kram. 

 

Värmen i hans röst och sättet han höll om mig, som om jag var det enda han brydde sig om. Det sved till i hjärtat men jag log, så brett jag kunde. Och när jag besvarade kramen intalade jag mig själv att jag inte kunde förstöra det här. Det som hände skulle bevaras innanför mina läppar och det var samma för Harry, det här skulle bli en hemlighet vi skulle ta med oss till graven. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker inte på något och jag gör inget emot det heller. Det är tomt i huvudet, som ett stort vit stort rum utan frågor eller svar. Armarna och benen är svaga och någonstans i mitt medvetande vet jag att det som kommer hända är fel, det kommer ge konsekvenser som kommer förändra allt och ingenting. Mina läppar pressas ihop och jag påminns av de starka alkohol smaken som fyller min mun. Ögonlocken svajar till och jag inser hur jag är i det tillståndet då jag inte vet om jag är pigg eller trött.

 

Håret klibbar emot klänningen som är alldeles våt av de varma vattnet. Duschens kokheta vatten håller mig vaken men annars skulle jag troligen somnat till vilken sekund som helst. Men jag skulle absolut inte kunna somna nu, speciellt inte med Harry bakom mig som gjorde allt för att avleda mig in på andra tankar. ”Harry, please” Försöker jag försiktigt ännu en gång och vet att jag inte kommer kunna motstå hans läppar emot min hud utan att stöna till av njutning. Det gick inte att pressa undan honom, alkoholen hade all makt och fast jag inte ville erkänna det så gillade jag att ha honom så nära mig med hans händer över hela min kropp. Och om jag var ärlig så visste jag inte om det var jag själv eller berusningen som talade. Hans läppar var alldeles svala när dem snuddade emot min hud och jag kunde känna hans tänder skrapa emot försiktigt. Det var en sådan känsla och berörning som jag inte kunde få nog av.

 

”Ellie” Viskar han plötsligt och jag kan höra hans hesa mörka stämma genom ljudet av de rinnande vattnet. Harrys röst är ljuv och får min hud att knottra. Försiktigt stryker han sin hand över min midja och höftben innan han böjer sina läppar emot platsen bakom mitt öra. Allt han gör är mjukt, lättsamt och sakta - som om han tar väl tid på sig. Jag sväljer hårt och vill helst stå emot, men min vilja om att pressa bort de mjuka berörnigarna tonar snabbt bort. Vid det här laget är allt om Niall utsuddat ur mitt minne och Harrys läppar är det enda som kan fånga min uppmärksamhet.

 

”Ellie” Upprepar han ännu en gång emot min hud och jag särar på läpparna för att kunna ta ett djupt andetag. Jag vet inte hur länge han fortsätter kyssa min hals, nacke och axel men ännu en knapp åker upp och jag ger upp med att stå emot. Jag var full, trött och sugen - så klandra mig inte med andra ord. Det är som någon knäppt med fingrarna och jag snor runt i hans armar så våra kroppar pressas emot varandras. Mina trötta och förvirrade ögon möter hans stark gröna som visar tecken på iver och upphetsning. De lockiga håret är dyngblöt och klibbar i pannan och över sidorna av hans huvud. Jag granskar varje millimeter av de vackra ansiktet framför mig, de kyssvänliga läpparna i ljusrosa, de gröna ögonen och mörka bruna håret. Han var oemotståndlig med andra ord. En stark doft av rakvatten och mint fyller mina näsborrar. Ett litet leende rycker i hans mungipor men jag avbryter det leendet med pressa mina läppar emot hans.

 

Harry blir förvånad över de plötsliga rörelserna men besvarar kyssen utan minsta tvivel. Kyssen är intensiv, hård och fylld med lust. Det är så annorlunda men samtidigt nytt och intressant, som ett experiment. Den här kyssen är inte mjuk eller passionerad, utan tvärt om. Harry slår sin arm runt min midja och placerar sin hand under min rumpa. Jag låter ett litet fniss lämna min mun och känner hans söta andedräkt emot mina svullna läppar. Kyssen tar aldrig slut och vi fortsätter tills andan for ur oss.

 

Inte minsta ord lämnar våra munnar utan vi är helt enkelt för upptagna. Harrys grepp om min rumpa blir allt hårdare och han vrider om mig så jag pressas emot kakel väggen bakom mig. Mitt huvud lutas bakåt och Harry står mellan mina ben. Han stryker sin lediga hand genom mitt blöta och toviga hår medan jag tvingar mig själv till att ta några djupa andetag. Det är lite snurrigt men en kick av energi har satt igång och känner det forsa genom kroppen. ”I want you” Stammar jag fram med en skrovlig samt hes röst och min kropp fylls med förväntan och iver. Harry låter sin hand slinka in under axelbandet och trär försiktigt av det över min axel och pressar sig närmare mig så min rygg slår i väggen. Jag tvingar mig själv till att ignorera smärtan som satt sig in i axeln. Man ville inte avböja något sånthär med en skada i axeln. Mina fingrar trasslas in i Harrys nackhår och den andra pressas emot hans bröstkorg som rör sig i takt med hans andning.

Jag flämtar till då utbuktningen i hans jeans trycks plötsligt emot min mage men han ler bara emot mina läppar nöjt över hur han påverkar mig.  ”Let's make this a little bit more comfortable” Mumlar Harry hest i mitt öra medan han omsluter sina fingrar om de andra axelbandet och låter klänningen falla ner från min axlar. Man märker av hans upphetsning och jag kan inte låta bli att känna mig en aning stressad. Klänningen faller till knäna och därifrån drar jag av mig den smidigt. Den skrynklas ihop av vattnet och jag skjuter undan den utan att ge den minsta blick.

Min kropp täcks nu av två små tygbitar, mina underkläder. I vanliga fall skulle jag ha haft händerna för ögonen av hur generat det var men nu var jag allt annat än generat, det var som om den känslan inte fanns. Jag kände mig inte självsäker men jag var fortfarande inte tillbakadragen, bara någonstans mittimellan. Vattendroppar forsar ner över min mage och lår medan Harry låter sin hand smeka mina höfter. Min andning ökar och blir häftigare och snabbare, som om jag inte kan kontrollera mig själv. ”Someone is a bit excited?” Mumlade Harry och höjer på ögonbrynen innan han sticker ner två fingrar vid min byxlinning. Jag sväljer ännu ett stön som bubblat upp inom mig pressar mina höfter emot honom. 

Det är som om jag inte kan få nog av hans närhet, som om jag måste ha honom nära mig. Min hand drar sig innanför den tunna bomulls tröjan och jag drar min hand över varje centimeter av vältränade muskler. Harry borrar in sitt ansikte emot min nacke och jag kunde känna hans andedräkt över min hals. Vattendroppar rinner längs hans kind och jag stryker bort dem med undersidan av min tumme.

Han masserar mina höftben mjukt och låter blicken fästas vid min nästan nakna kropp och ler. Jag fnissar bara och drar mina händer över hans varma bröstkorg och fäster dem sedan runt hans hals. Harry tar tillbaka sin hand runt min bakdel innan han lyfter upp mig och jag slår benen om hans midja för att hålla mig uppe. Våra läppar pressades samman och jag särade försiktigt på mina. Harrys tunga slinker in i min mun och jag känner hans varma andedräkt över mina läppar. Min kropp var uppe i varv och jag kunde inte sluta nu, jag ville ha honom och om detta förspel inte var över snart så visste jag inte vad jag skulle göra. Bh:n skav i ryggen och jag ville verkligen få av honom den där t-shirten nu.

 

Harry drar benet emot glasdörren och han kliver ut ur duschen med mig slingrad runt hans kropp. På någon sekund har han burit ur mig ur badrummet och jag känner hur min kropp dunsar emot den mjuka madrassen. Mina underkläder är våta och vattnet fläckar av sig direkt ifrån de torra lakarna. Harry drar tröjan över huvudet och sekunden därefter är han över mig. Mina ögon möter en vältatuerad överkropp. Fjärilar, citat och fåglar fångar min uppmärksamhet och jag stryker lätt över fjärilen som är rätt på hans bringa. Min kropp pressas snabbt ner igen och Harry är försiktigt med att inte lägga över all sin vikt på mig. Min bröstkorg trycks emot hans samtidigt som jag känner smekningar längs låren.

 

Våra läppar kraschar gång på gång emot varandra och varje gång är det samma pirrande känslor. Jag vilar mitt huvud emot madrassen medan Harry pressar bak mina armar över huvudet. Hans läppar jobbar sig ner ifrån mitt nyckelben och över min byst ner till mina min mage. Jag kniper ihop ögonen och stönar lågt för mig själv samtidigt som Harry tar god tid på sig med att få mig att njuta till hundra. Hans hand som varit placerade vid mitt lår pressar isär min ben och placerar sin hand alldeles nedan för mina mer intima delar. Jag trycker ihop min läppar och Harrys namn upprepas gång på gång i mitt huvud. I hela mitt liv hade jag aldrig velat ha något mer kändes det som, hans beröring var som en drog.

 

Min andning ökade och Harry viker ner kanten på mina trosor försiktigt och låter hans beröring sätta spel i mig. ”Harry-” Stönar jag fram mellan andetagen och han drar snabbt upp sin hand för att pressa ner min armar igen. Min hand glider ur Harrys grepp och jag putar försiktigt omkring han på rygg. Jag kommer överst och börjar ivrigt kyssa hans mage och neråt. Det är som kick som går igång och mina läppar arbetar långsamt och självsäkert över hans vältränade bringa. Min näsa andas in en stark doft av parfym och jag drar min vänstra hand över hans överarm. Jag sätter mig upp på hans ben och pressar ner knäna i täcket så hans ben är fångade mellan mina.

 

Mina händer placeras runt bältet och jag börjar knäppa upp det medan Harry fortsätter andas tungt över min beröring. Fingrarna omsluter sig runt jeans knappen och jag knäpper försiktigt och långsamt upp innan jag börjar dra upp gylfen. Under det tunna materialet kunde jag känna hans styva kön. Det bultar inom mig och jag böjer mig ner och placerar lätta mjuka kyssar längs boxer bandet. Min hand stryker sig på insidan av hans lår och ska precis slinka in innanför hans jeans. Men jag hinner inte längre innan en oväntad knuff får mig att trilla över på rygg igen och Harry är direkt överst men denna gång ser han inte upphetsad, ivrig eller nöjd ut – inte minsta lilla. Ögon är uppspärrade och munnen i ett rakt streck. Mina förvirrade men besvikna ögon möter hans blick som inte ger mig uttrycket av några känslor alls. Hade han nyss sagt nej genom att fösa undan mig? Ville han inte ha mig? Jag skulle ge det hela nytt försök och jag slog min hand runt hans hals men Harrys armar var snabbt runt min handled och han tryckte ner mig i sängen.

 

Långsamt skakade han på huvudet och lossade greppet om mig. ”This was a mistake” Viskade han plötsligt och därefter kunde jag inte känna hans kropp emot min. Jag var fortfarande borta över hur han reagerade och jag svalde hårt. ”I'm sorry” Mumlade han bara och reste sig upp. Harrys knytnäve dunkade in i väggen som fick det att eka lätt i rummet. Jag hävde mig upp med armbågarna och såg han storma ut genom rummet utan minsta blick över axeln, dörren slog igen och rummet överlades i en mörk dyster tystnad.

 

I hela mitt liv hade jag hatat folk som var otrogna. Jag förstod inte hur man kunde älska någon och sedan såra den på ett sådant grovt sätt. Men i denna stund insåg jag att lust kunde väcka så många känslor man trott inte ens exsisterade. När Harry stormat ut genom dörren och jag legat kvar där så hade jag förstått att dem personerna jag hatat i hela mitt liv, dem som svikit deras partner för någon annan – jag hade nu förstått att det jag precis gjort gjorde mig till en av dem.

 

---

Steeelt kapitel och tidsinställt. Sorry för de olika formerna som pressas och pressade, skriver det här mitt i natten så är alldeles för trött för att tänka klart.

 

Harry hade rätt, jag blev ett år äldre i hans närhet – eller iallafall genom krogvakterna. Ingen ifrågasatte min ålder, inte en enda. Och innan jag ens hunnit klaga på att jag inte var på fest humör så hade Harry släpat in mig i den mörka klubblokalen. Hög musik dunkade i öronen och jag kunde knappt överösta min röst med den starkaste rösten jag kunde pressa fram. Klubben var stor med massvis av människor som hoppade och dansade till musiken. Färgglada drinkar serverades och spotlight lampor i alla möjliga färger lyste upp stället. Själv kollade jag mig snabbt runt för att inte tappa bort Harry i detta röriga ställe.

 

Det skulle inte ens förvåna mig om han redan stuckit iväg för att hälsa på någon. Förvirrad snodde jag runt ett varv då jag insåg hur han inte stod vid min sida. Han hade istället gått iväg emot vänster hörn där han hälsade på några bekanta. En suck slank ur mig och jag staplade mig bort emot honom. Jag ställde mig fortfarande frågor om hur allt gått så snabbt och som vanligt försökte jag smälta allt och inget. På vägen fram till Harry var jag tvungen att vrida mig en hel del för att inte stöta till folk eller kliva dem på fötterna. Jag hade en tendens att överanalysera saker och jag kunde fortfarande inte släppa det här. Mina ögon hade inte vant sig vid de mörka ljuset än och jag blinkade flertal gånger för att få mina ögon att fokusera. Jag gick snabbt de sista metrarna tills jag slank in vid den öppna ytan intill Harry.

 

Han hoppade till av min plötsliga närvaro och log sedan medan jag bara blängde tillbaka. Jag var en aning irriterad att han först dra hit mig 5 timmar bort ifrån London och lämnar mig så fort vi anländer till vår destination. ”This is Ellie” Sade Harry som en presentation och lade en arm om mina axlar. Han drog in mig emot honom och jag pressade fram ett stelt leende emot de okända människorna framför mig. Jag var heller inte bekväm med hans grepp om mig och jag ville helst undvika fysikkontakt, dock så sa jag inte det. Två killar, båda brunetter och en blond tjej var framför oss. Killarna såg äldre ut och jag gissade att dem var emot 25års åldern och tjejen var nog runt 20. Hon var lång, hade ett fint ansikte och hade den där kroppen som alla tjejer ville i hemligt ha.

 

Tydliga konturer ifrån de åtsittande svarta klänningen framhävde hennes långa ben och små kurvor, om jag ändå såg ut sådär tänkte jag för mig själv. Harry måste ha legat med henne, helt klart. Om han hade en 'typ' så var hon ett bra exempel på hur hans 'typ' såg ut. ”Hello” Sade jag svagt och fick mig att stå ut som en aning blyg med mitt tysta och tillbaka dragna hälsning. Killarna sluddrade fram deras namn och med den höga musiken var det omöjligt att höra vad dem sagt. Jag sträckte fram min hand emot dem och skakade den vänligt. ”And this is Norah” Sade Harry och pekade emot den blonda tjejen som tog ett steg närmare för att skaka min hand. Det lyste verkligen om henne och hon log så starkt att jag inte visste vad. Stelt skakade jag om hennes hand och tog ett steg tillbaka närmare Harry. Dem fyra fortsatte prata medan jag stod mest där och var den där personen som man inte hade någon aning om vad den gjorde där. Det fanns verkligen ingen chans för mig att dyka in i deras samtal, jag hade inget att bidra med.

 

Till sist var det färdig pratat och Harry slog en arm om min midja innan han drog mig vidare genom den dansade nattklubben. Första människorna jag pratat med och jag framhävde mig själv som en stel outsider, bra jobbat. Jag förstod nu varför folk såg mig utan personlighet, jag sa inte något eller gjorde inget för den delen. Det var bara så mycket enklare att vara med tex, Niall eller kanske Nathalie. Jag behövde inte tänka mig för innan jag öppnade munnen för jag visste att folk som dem skulle förstå. ”I guess you have shagged every girl in here” Mumlade jag och blickade ut emot tjejerna som dansade, drack sig fulla och fnissade hysteriskt. Jag pressade samman läpparna och vände mina ögon emot Harry som blinkade emot mig. Han böjde sig ner emot mig och pressade sina läppar vid mitt öra. ”A gentleman never tells” Viskade han och rörde snabbt vid min axel innan han släpade mig bort emot den folkfyllda baren. J

 

ag skrockade bara åt honom och följde villigt med. ”What a gentleman” Mumlade jag för mig själv, övertygad om att ingen hörde. Eftersom det var alldeles för mycket folk så fick man hålla sig borta ifrån den dansade klumpen för att inte bli ihjältrampad. Harry slog upp en hand på bardisken och kollade emot mig som om jag skulle säga något. ”What do you want?” Förtydligade han och jag insåg hur jag bara stått och glott. ”Make it a suprise” Svarade jag med ett leende och Harry himlade med ögonen åt mig och vände sig emot bartendern för att ge vår beställning. På någon minut så höll Harry två höga glas fyllda med en ljusröd vätska. Det såg inte gott ut, inte alls men det var bara att köra. Smidigt sträckte jag min hand och greppade tag om det kalla glaset. Jag granskade vätskan framför mig och svalde hårt. ”Are you going to drink it or?” Skrattade Harry och jag återvände tillbaka till verkligheten jag befann mig i. ”Yeah, of course – cheers” Stammade jag fram och slog ihop våra glas till ett skål. Jag räknade snabbt till tre och höjde glaset till min mun och drack en klunk av den starka vätskan.

 

Harrys perspektiv

 

Ellie var ganska full. Jag hade iallafall tappat räkning om hur många drinkar hon slängt i sig och det verkade inte ta slut. Hon hade ifall slappnat av en hel del ifrån hennes vanliga sansade personlighet med inblickar av alla möjliga kommentarer. När vi kommit hit hade jag varit övertygad om att hälsa var det enda hon skulle säga under kvällens gång men icke. Under dessa timmar hade hon dansat och pratat med för många personer. Jag skrattade för mig själv då jag påmindes om hur några drinkar förvandlade henne till en glad och självsäker person.

 

Det var någonting om hur hon kollade på mig som om jag var ingen annan än mig själv, det fanns inga blickar av att hon avgudade mig som troligen alla andra tjejer betedde sig då jag ens sa hej. Det hade tagit tid men jag hade vant mig vid uppmärksamheten men de få gångerna någon betedde sig annorlunda så kändes den personen mer intressant. Jag kanske inte skulle tänka i dessa banor om Nialls flickvän men Ellie var speciell och intressant. Jag gillade hur hon tacklade mina kommentarer med nya och brydde sig inte om vem jag var eller vart min karriär lett mig. Jag fnös för mig själv över hur hennes ansikte sken upp i bilen då hon insåg hur låten var om mig, fan att hon behövde lista ut det. Jag hade verkligen velat slänga ur henne ur bilen då, för om hon fick veta var det någon hon skulle skämta om tills döden skiljer oss åt.

 

Vi hade befunnit oss här alldeles för länge just nu och alla möjliga killar hade stött på henne. Men hon var en aning borta och tog deras komplimanger och deras sätt att röra henne som en vänlig gest. Några gånger hade jag fått dyka in och dra med henne bort eftersom dessa killar skulle gärna kunna slänga henne över axeln och dra med henne hem. Jag skrattade för mig själv och drog fingrarna genom de lockiga håret.

 

Det var alldeles för varmt här inne och jag längtade ut till kylan och den friska luften. Min blick vandrade emot Ellie som staplade sig bort emot ett par nya killar, jag skrockade för mig själv. Hon visste inte vad hon hade för inverkan på folk. Med det där kristallklara leendet, bruna halvlockiga håret och ögon som kunde stirra hål på henne. Niall var lycklig att få ha en tjej som henne. Han hade inte velat dejta någon sedan det tog slut mellan han och Holly under Xfactor veckorna. Det gav bara smärta och kärlek för stunden brukade han säga. Men när Ellie audtion visades på tv så hade Niall blivit lite smått besatt av henne och i alla intervjuer då frågan kändis förälskelse ställdes så var det självklart vd han skulle svara. Och när dem träffades första gången hade han varit en aning lyrisk medan Ellie var blyg. De var så olika att dem passade tillsammans.

 

Varför hade jag ens dragit med henne hit? Helt ärligt, hade jag ingen aning. Jag visste själv hur det var att delta i en tvshow då alla förväntar sig så mycket men jag hade alltid haft killarna med mig men hon var alldeles ensam. Under den tiden då vi var med ville jag oftast dra mig bort ifrån en dag och lämna allt och försöka smälta allt. Så när Ellie babblat om en road trip så sken det upp i huvudet. Jag visste mycket väl att den var en dum ide, en idiotisk ide. Något som skulle vilja få henne att slå mig till små bitar men ändå hade jag hoppat in i bilen och dragit med henne hit. Se hur mycket som kan hända på en dag. Jag drog händerna över de mörka jeansen och tog ett djupt andetag innan jag började röra mig genom klubben.

 

Själv var jag en aning berusad, inte mycket. Jag hade lite svårt att dricka mig full då hon befann sig i min närhet, det sista jag ville var att få tillbaka en trasig Ellie till Niall. På tal om Niall så hade han ringt mig så många gånger att jag stängt av mobilen, jag kunde inte prata nu då skulle han fatta att något var skumt. Niall hade en tändes av att veta då jag ljög och ursäkter som att jag var med en tjej funkade inte. Smidigt drog jag mig igenom folkmassan tills jag fann en fnissande Ellie som lutade sig emot en ung killes axel. Han viskade något i hennes öra och hon började bara fnissa mer och högre. Jag tog ännu ett steg och harklade mig försiktigt för att få hennes uppmärksamhet. Ellie hoppade till och mötte mig med ett par glada ögon och brett leende.

 

”Harry!” Utbrast hon glatt och jag hörde att hon tvingade sig själv till att prata tydligt, fan hon var verkligen full. Killen upptäckte min närvaro och gav Ellie en blick innan han drog sig bort emot den tjocka klumpen av människor. ”Hi babe, let's get out of here” Flinade jag åt hur full hon faktiskt var. Jag svalde hårt och hoppades att hennes röst inte skulle låta allt för hemsk imorgon. Hon hade trotts allt sång på schemat. Innan hon hann protestera och slinka ur min syn så krokade jag en hand runt hennes midja. Ellie skrattade och lutade huvudet emot min axel medan jag stödde henne emot mig ut till bakvägen.

 

Jag hade valt det här stället av den anledning, kamera förbud. Det sista jag ville var att några bilder skulle komma ut. Jag visste inte hur jag själv i hennes situation skulle klara mig igenom ett sådant fall i media. Tidningar kunde komma upp med alla möjliga rubriker – I pojkvännens bästakompis famn, full. Olika rubriker flög förbi näthinnan och jag skakade av mig tankarna om det. Musiken blev allt lägre och människorna mindre. Jag tog ett fastare grepp om Ellies midja och släpade med henne igenom en smal korridor som ledde vägen ut. Här var lamporna tända och det sved i ögonen av de plötsliga starka ljuset. Dörren slog igen och man kunde höra musiken dunkade och människorna som skrattade och skrek till musiken.

 

Jag blickade ner emot Ellie som såg fortfarande hyfsat pigg ut och hon mumlade om något men hade fortfarande ett litet leende på läpparna. Jag pressade ner handtaget ut med min lediga hand och plötsligt var vi ute vid en kall gränd. Jag kände den kalla nattluften omge mig och lättad andades jag ut. Svetten klibbade längs ryggen och huvudet värkte av den tidigare höga musiken. Ellie kollade nu upp emot mig och skrattade glatt. ”Those curls, so pretty” Flinade hon och sträckte sig upp för att rufsa runt i mitt hår.

 

Jag skakade bara på huvudet medan jag skrattade och såg till att hon inte snubblade. Jag fortsatte stapla henne fram genom den tomma gatan samtidigt som hon nynnade för sig själv. ”One day i will buy a pink car” Sade hon plötsligt och jag himlade bara med ögonen för mig själv. ”You do that” Flinade jag och hon nickade emot mig stolt. Hon var verkligen den glada personen när hon var full. Men det skulle nog inte ta lång tid innan illamåendet slog över henne som en våg. Det fanns alltid konsekvenser med att ha roligt. Jag drog med mig henne till gatans slut och min blick for bort emot de olika riktningarna för att kunna komma ihåg vart vi ställt bilen.

 

Ellie fortsate prata på glatt och jag skrattade åt hennes glada humör. ”I want a tatto, can we get a tatto?” Frågade hon plötsligt och jag rynkade pannan. ”No you don't” Mumlade jag och hon stönade irriterat åt mig. ”Come on, please! If you get me a tatto i can give you a blowjob!” Sade hon desperat och jag satte andan i min hals samtidigt som skrattet vällde ur mig. Vad hade hon sagt? Jag kunde verkligen inte få slut på skrattet och det roligaste var att hon såg inte minsta generad eller oseriös ut. ”Ellie, you are really really drunk. But i promise if you want to get a tattoo tomorrow we will get it.” Jag hejade mig själv till att inte skratta mer och misslyckades såklart. Hon var så annorlunda som full, här var det inga kvicka halvtaskiga kommentarer utan hon erbjöd mig olika slags 'gärningar' istället. Och därefter skrattade jag igen.

 

Jag försökte övertala henne om något hon inte ens skulle komma ihåg imorgon. Om jag bara fick tyst på henne nu så skulle det vara glömt snart. Hon skulle säkert inte ens vilja ha en tatuering och imorgon skulle andra tankar finnas, så det var bara att säga ja nu så skulle det vara som bortblåst. ”Pinky Promise?” Sluddrade hon och jag nickade med ett litet leende till svar. Jag insåg hur hennes steg blev allt ostadigare och bilen var för långt bort för att släpa henne. ”Can you stand on your own for just a second?” Frågade jag och mötte hennes ögon.

 

Hon var pigg för stunden men jag tvivlade på att hon skulle kunna hålla sig så här pigg för ett längre tag. Försiktigt släppte jag mitt grepp om hennes midja och placerade stället min arm under hennes rumpa för att sedan bära upp henne. Hon var inte beredd och skrek till av de plötsliga rörelserna. Skriket övergick snabbt till ett nervöst men glatt skratt. Jag slog runt mina armar runt hennes kropp för att kunna bära henne stadigt i min famn. Ellies taniga kropp pressades emot min bröstkorg och hon placerade sina armarna kring min nacke samtidigt som hennes huvud vilade vid mitt nyckelben. Min högra hand hade placerat sig vid hennes rumpa och de kände genast fel så jag flyttade den in till undersidan av hennes knä.

 

Ellies pigga humör började tona bort i små doser men hon var fortfarande pigg till att kommatera allt och alla. Jag var inte så koncentrerad på hennes uttalande utan fokuserade mer på att bära henne och hitta en rätt väg till bilen. Hon verkade iallafall haft en kul kväll, alltid något. Jag fortsatte bära henne genom gatans slut och pustade ut då den svarta bilen kom i syne. Min hand stack jag ner i jeansfickan och fiskade upp bilnyckeln. Smidigt låste jag upp bilen och sköt upp dörren innan jag lossade Ellies grepp om min hals. Hennes ben nuddade marken och hon tog sig klumpigt in i passagerarsättet.

 

~

 

Efter att ha kört runt i en halvtimme så hade jag till sist hittat ett hotell. Med dessa trånga vägar och hus som alla såg likadana ut var det omöjligt att hitta sig fram. Mörkret hade lagt sig över stan som en dimma och jag stönade gång på gång över de jobbiga vägarna. Eftersom jag heller inte ville få folk att tro fel saker hade jag bokat två rum fast jag drog in Ellie till samma rum som mig. Hon verkade inte helt kry så det var nog bäst att jag ändå såg till att hon kom i säng, det var trots allt jag som fått henne att komma hit. Under bilresan hade hon hållit sig en aning pigg fast illamåendet tagit över smått.

 

Hotellkorridoren stod tom och lamporna lyste upp en oändlig korridor som såg ut att aldrig ta slut. Dörrar med nummer satt tätt tillsammans och Ellie gick några steg bakom mig samtidigt som jag letade efter numret som fanns på hotellkortet framför mig. 335, 336, - Jag kollade upp emot dörren framför mig och insåg att vi var rätt. Vi hade gått runt här i snart 5 minuter och jag kunde inte låta bli att vara smått irriterad över att inte hittat rätt så fort.

 

Ellie hade tagit sig fram till mig och ställde sig vid min sida. Jag låste upp dörren och sköt sedan försiktigt upp den. Rummet var alldeles mörkt och det enda ljus som tagit sig in var ifrån det breda fönster där man kunde se höga byggnader lysa starkt. Jag bakade att steg och lät henne komma in först. Ellie trippade in över tröskeln och jag stängde dörren efter oss och rykte i handtaget för att vara säker på att den var låst. Min hand omslöts sig om lampknappen och snabbt fylldes de tidigare mörka rummet med ljus.

 

Vid det här laget hade Ellie hunnit sjunka ner på dubbelsängens kant med händerna framför ansiktet. Jag sparkade av mig skorna utan att bry mig om hur dem hamnade och lät mina fötter dras över heltäckningsmattan. Min blick for runt över de lilla hotellrummet med blåa väggar, en tv och dubbelsäng i vit. En dörr in till badrummet låg också av den vänstra sidan av rummet. ”Are you feeling ill?” Mumlade jag emot Ellie som borrat in sina armbågar i sina lår och hade händerna för ögonen. Jag var inte bekant med att ta hand om folk eller tjejer på fyllan. Alla som jag 'festat' med hade kunnat hantera alkoholen sansat men jag var inte säker på att Ellie festat och druckit så mycket tidigare, och om hon hade druckit så kanske inte en sådan pass stor mängd på en kort tid. ”Let's get to the bathroom” Sade jag för att försöka pressa bort paniken som bubblade upp inom mig.

 

När hon heller inte gav mig något svar så sjönk jag ner bredvid henne och föste upp henne med ett lätt grepp om hennes midja. Hon behöll ena handen framför ögonen tills hon stod upp och hennes trötta och förvirrade ögon mötte mina. Jag måste erkänna att jag var lite stressad över det här, skulle hon spy eller kunde hon gå och lägga sig? Hon hade iallafall börjat nyktra till smått men jag var säker på att alkoholen fortsatte ta över. Något sa mig att hon inte skulle svara mina frågor, eller att hon rättare sagt inte hade någon lust att svara på frågor. Jag hann knappt klivin in till badrummet innan hon hängde över toalettstolen och spyan välde ur henne. Fan, jag hade verkligen fuckat up det här.

 

~

 

Ellies Perspektiv

 

Jag hostade till och harklade mig samtidigt som tårarna rann ner som floder längs mina kinder.  Jag mådde så illa och jag hade redan spytt en hel del men det gick inte över. Jag fortsatte snyfta för mig själv och kände hur Harry stressa bakom mig. Han hade inte stått still i flera minuter och försökt göra något men så fort han erbjöd sin hjälp så hade jag bara skakat på huvudet. Jag borde aldrig druckit och han borde aldrig kört mig hit ifrån första början. Minnena fanns där men en aning otydliga, jag kunde se folks ansikten men dialogerna var bara som ett klipp ifrån en film utan ljud.

 

Den beska smaken brände i munnen och halsen. Klänning stank alkohol blandat med spya, inte så mysigt med andra ord. Jag tvingade mig själv till att andas och kravla mig upp på knä igen utan att sjunka ihop. Harry dök ner på huk bakom mig och höll upp mitt hår försiktigt samtidigt som han strök mig lugnande över ryggen. Hans beröring var lätt och mjuk som en kattunge. ”I'm sorry, i should never have-” Sade Harry försiktigt och jag hörde hur medlidandet tog slut på honom. Jag avbröt honom snabbt. ”No, it's fine. Just help me get up” Mumlade jag snabbt och ansträngde mig för att kunna samla krafter till att ta mig upp. Rummet kändes rörigt, nästan som om allt snurrade smått. Benen vek sig och magen ekade tom.

 

Harrys armar drog sig runt min kropp och han räknade till tre innan han drog mig upp på badrumsgolvet. Jag hade druckit tidigare men aldrig varit riktigt full på det här sättet, så någon gång behövde vara första gången. Min kropp skrek efter sömn och jag kände mig slapp efter utmattning. Jag kände hur det var som om jag kunde tappa balansen när som helst men Harrys grepp var för starkt för att få mig att falla ihop. ”Maybe you should get a shower” Mumlade han. Jag knep ihop läpparna och kollade ner på mina kläder som luktade inte särskilt gott eller såg speciellt rena ut. ”Yeah” Viskade jag strävt och drog mig ur hans grepp och gick försiktigt fram emot duschen och i sista sekund höll jag på att snubbla till.

 

Harry var snabbt på plats och drog upp mig på benen innan fallet. ”Don't say anything” Sade Harry tvärt och jag rynkade pannan men var för trött och berusad för att kämpa emot hans grepp. Han sköt upp glasdörren in till duschen och lyfte in mig som om jag var ett litet barn. Han hade fortfarande armarna om mig och sköt sedan igen dörren. Mina ögon spärrades upp och jag snodde runt emot honom, tänkte han att vi skulle duscha tillsammans med kläderna på? Vad fler galna idéer fanns i hans huvud? ”Harry-” Påbörjade jag med en ansträngd ton men jag fann inte haspla ur mig mer innan värmande vatten rann ner längs min kropp. Under en sekund var håret blött och kläderna klibbade emot kroppen. Vattenstrålen blev starkare och mer vatten blötte ner mig. Harry fortsatte under denna tid hålla mig rak så att jag inte skulle falla ihop i det lilla området vi stod på. Jag snodde runt i hans famn och kände hur han lutade sig emot väggen bakom honom. Det här var speciellt och i vanliga fall skulle jag puttat ur honom och skrikit som aldrig förr, men inga ord eller ljud lämnade denna gång min mun. Jag kände hans framkropp pressas emot min rygg. Armarna var välbyggda och kändes beskyddande, som om de var murar.

 

Jag lutade mig tillbaka och kände hur jag var så nära han att mina fötter stod hopklämda mellan hans. Det kändes konstigt att killen jag tidigare skrikit åt stod bredvid mig i en dusch. Harry andades häftigt och hans bröstkorg rörde sig i samma takt som hans andning. Värme utstrålade ifrån de varma vattnet och Harrys kroppsvärme bidrog också. Jag lät mina bara fötter glida över de hala kakelgolvet och jag slöt ögonen för att kunna pressa undan illamåendet och förvillelsen som omgav mig. Det här såg fel ut men jag försökte övertyga mig själv om att det var något som man kunde skratta åt i framtiden. Ni vet som när man drar upp ett gammalt minne och någon börjar ”kommer ni ihåg när?”. Jag lät min trött hjärna uppslukas av allt som kunde kommas på.

 

Jag var för upptagen med att kunna andas någorlunda normalt och inte vingla till för att känna hur Harrys händer massareda mina axlar mjukt. Hans beröring fick min berusade kropp att bli ännu mer förvirrad och jag försökte tvinga mig själv till att fösa bort hans grepp. Det här kändes fel med att stå så nära samtidigt som vi pressades samman av de hettande vattnet. Jag svalde hårt och knep ihop ögonen. ”Harry stop, please” Viskade jag försiktigt och fortsatte blunda tills det värkte i pannan och allt jag kunde se var mörker. Jag gillade inte att neka killar men jag hade Niall och det här kändes fel.

 

Men Harry stannade inte utan fortsatte massera mina axlar ännu mjukare. Jag stönade till av både hur irriterad jag var men samtidigt njutning, behövde han göra det så svårt? Det var nästan som om jag kunde se Harry nöjda flin framför mig då jag ännu ett stön lämnade min mun. Jag tvingade mig själv till att blunda hårdare och föreställa mig Niall och inte Harry. Mitt blöta hår hängde längs ryggraden och Harry strök försiktigt undan det och lade håret över min axel. Jag försökte ignorera det hela och tvingade mig själv till att tänka på Niall. Men mina fantasier kom inte långt för plötsligt kände jag hur hans tumme lirkade upp den första knappen av min klännings baksida och jag kunde känna den nakna ytan där klänningen brukar sitta åt. Jag var påväg att varna honom igen men då kände jag plötsligt hur hans andedräkt svepte över min nacke och en rysning ilade genom kroppen. Pressa honom ifrån dig, gör något skrek rösten inom mig men jag kunde inte. Och när ännu en knapp lirkades upp och Harrys svala läppar pressades emot min nacke så visste jag att det var förlorat, jag kunde inte stå emot. Så jag lät alkoholen ta över och med andra ord så lät jag Harry ta över.  

 

---

Sådär, ännu ett kapitel uppe! Ni får gärna kommentera vad ni tycker och vilka ni gillar tillsammans. Vad tror ni kommer hända tex? Kramis :))

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Små strimlar av solljus sipprade in genom persiennerna och lade sig irriterande nog rakt över mitt trötta ansikte. Jag var fortfarande uppslukad i drömmarnas värld men jag insåg hur mitt tillstånd inte  skulle hålla för evigt och snart började jag klarna till.

 

 

Det finns alltid så mycket att säga och skriva. Jag har tankar som aldrig tar slut och i mitt eget huvud vet jag exakt hur allt är och hur jag ska beskriva det – men att sedan formulera det till ord som blir till meningar. Det var något annat det. Att veta hur jag satt hemma och pluggade biologi för några månader sen och plötsligt så vände allt och genom en audtion tog jag mig till nästa steg som förde mig till bootcamp och ifrån det till Judges House. Tre steg på en sådan kort tid tog mig till ett annat liv, i en annan stad med nya människor. Jag var plötsligt på tv, en förebild och tävlade om ett skivkontrakt. Hur smälter man då allt? Att leva i en sådan omgivning med så pass mycket press var en utmaning för mig som 17åring. Hemma hade jag endast några få vänner som jag umgicks med medan nu hade jag fans, fans och är 17år. Hur låter det? Men det hela handlar om att ta det i små doser och alltid hålla fötterna på jorden. Det var det jag hade lärt mig under den här tiden, ta inget föregivet eller för hastigt. Genomarbeta allt i din egen takt. Jag kanske upprepade allt i dessa texter, allt om att smälta det som händer runt omkring än. Men om jag knappt förstod vad som pågick i mitt eget liv, hur skulle jag då kunna försöka få andra att förstå det genom texter fyllda med ord? 

 

När jag fick reda på att jag gått vidare var allt borta. Tårarna strömmade ut och jag gjorde allt för att ta mig bort till trappan som ledde mig backstage för att kunna få lite andrum. Mina ögon var dimmiga av de salta tårarna som vägrade få ett stopp. Tacksamheten och glädjen var enorm men inga ljud lämnade min mun utan så fort jag försökte stamma fram minsta lilla ord så började jag bara gråta allt mer. Såklart var jag glad, överlycklig med andra ord men mest var jag bara chockad. För det här var det sista jag förväntade mig då de senaste två veckorna gått i helt fel riktning. Jag tvingade mig själv att andas och så fort jag kommit bakom scenen kom Tyra snabbt till min sida. Hon gav mig en snabb kram och jag hulkade mig samtidigt som jag slog armarna om henne.

”You did it” Viskade Tyra stolt och jag nickade och hon log bara emot mig innan hon tog ett steg tillbaka. ”You really did it, im so proud of you love” Förtydligade Tyra. Jag log och drog med utsidan av handen under ögonen för att fånga upp tårarna som inte fick ett slut. Dan gav mig också en lätt kram för att sedan gratulera mig. Jag minns inte mycket utan försökte bara krama folk utan att krossa dem. Men när jag till sist fått grattis och kramar av alla möjliga så vandra min blick bort emot 5 bekanta killar som mest stått i bakgrunden. Jag kisade med ögonen och höjde på ögonbrynen för att försöka få min blick skarpare och kunna se om det var dem jag trodde det var. De höga klackarna hade jag vandrat runt i alldeles för länge och det brände nu i hällarna. Golvet smattrade under mig då jag försökte ta mig fram genom den folkfyllda lokalen och så fort klacken slogs samman med golvet uppstod ett bekant ljud. Min blick gled ännu en gång snabbt tillbaka till killarna några meter bort.

 

Niall, Liam, Harry, Louis och Zayn? Niall som sagt att han var upptagen med bandet men lovade att ringa mig så fort han kunde men nu stod han här. Under går dagens gång hade vi mest nöjt oss med varandras sällskap, några få kyssar, småprat och ja inte mycket mer. Vi hade inte pratat så mycket och eftersom jag oftast lyckades förstöra alla slags relationer med ord så nöjde jag mig mycket väl med det som hänt. Jag tror att vi båda inte visste vad vi gav oss in på men jag gillade det jag upplevt med Niall. När klockan närmat sig emot halv 12 hade han sagt att det var dags för honom att dra och erbjud mig skjuts men eftersom jag hade några saker i studion att fixa så var jag tvungen att tacka nej. Som vanlig svepte jag mig in i andra tankar och insåg nu hur Nialls ögon mötte mina.

 

Fast han var ett tiotal meter bort var det svårt att missa. Leendet nådde verkligen hans ögon och händerna var slappt placerade i fickorna medan de andra var upptagna med att diskutera något ämne. På fötterna bar han ett par sneakers i vitt som han sedan hade till ett par svarta jeans och en t-shirt med tryck. Gosh så snygg han var, och igår hade han kysst mig. Louis boxade Niall i ryggen då han insåg att han inte var lika insatt i samtalet och följde sedan blicken som ledde till mig. Louis sprack upp i ett leende och jag gick med raska steg emot dem. ”Aren't you supposed to be in the studio?” Skrattade jag då jag tagit mig fram till dem och lade på sarkasm vid de sista orden. ”We couldn't miss you getting trough babe” Sade Louis och böjde sig fram och jag fnissade till och slog armarna kring hans hals. ”Thank you for coming, all of you” Sade jag samtidigt som jag kramade om han och Louis besvarade kramen vänligt. Hans hår hade en stark doft av schampo som blandades med hans söta parfym. Jag avslutade omfamningen och drog mig försiktigt tillbaka. Jag hann knappt kolla på Niall innan resten av killarna skulle gratulera, kramas och ge mig vänliga kindpussar.  

 

Varenda av dem var så extremt vänlig, trevlig och luktade gott. Jag hade en grej för Liam, det var någonting med hans ögon och uttal. Låter kanske lite fel att säga när jag 'dejtar' hans bandkompis men om jag var ett hängivet fan och jag fick inte välja Niall skulle Liam varit favoriten helt klart. Zayn var den högljuda och så fort någon sa något i mun på den andre så hördes Zayn mest. Louis skämtade om det allra mesta han kunde komma upp med och lade gärna in ord som babe och love i varannan mening. Liam sa inte så mycket utan log mest och såg kramgo ut. Sedan var det Harry som jag inte riktigt kunde släppa. Hur han drog fingrarna genom håret, gav dessa kramar då han rörde händerna över ens rygg på något speciellt sätt, hur han uttalade visa ord med en posh dialekt och såg alltid så jäkla självsäker. Till sist snodde jag runt för att möta Nialls blick. Han såg nästan nervös ut och kinderna var lätt flammiga.

 

”Hi” Viskade jag tog ett djupt andetag och kände hur mina läppar formades till ett brett leende. Mina händer föll slappt vid sidan och Niall tog ett steg närmare mig och fångade upp min högra hand i hans samtidigt som han drog in mig till en mjuk kram. ”Gratulations love, i'm so happy for you” Mumlade han och jag kände hur jag skulle kunna börja gråta igen. Han var bara för söt med hur han sade grattis, höll min hand och kramade mig extra länge. Niall kysste mig hjässa lät och drog sedan med sina fingertoppar av utsidan av mitt hår. Själv höll jag om honom så hårt jag kunde, som om någon skulle rycka honom ifrån mig. ”Hurry up , we don't have time for stuff like this because we are going bowling” Louis avbröt oss plötsligt och jag rynkade pannan och vände blicken emot Niall som flinade åt min överraskade minn. ”Suprise” Viskade han och placerade en puss på min kind innan jag hann öppna munnen och fråga minsta lilla fråga.

 

~

 

”I have never lost a bowling game so get ready guys” Sade jag självsäkert samtidigt som jag flinade emot Niall som bara himlade med ögonen åt min kommentar. Zayn och Liam fnös åt min kommentar och jag höjde på ögonbrynen mot dem med ett stolt leende på läpparna. Om jag hade gått vidare ifrån Xfactor, fått Niall att dejta mig så borde detta vara ingen större match. Vi hade anlänt för 10 minuter sedan då Louis bestämt sig för att dela in oss i lag och eftersom han ansåg att jag och Niall skulle endast gullegulla så hade han placerat oss på detta sätt – jag, Harry och Louis mot Niall, Liam och Zayn. Bowlinghallen låg i mörker förutom discolampor i neon färger som lyste upp stället och reflekterade på kloten och käglorna. Hög musik spelades som om du ville höras så fick du antingen skrika eller viska i någons öra.  

 

”It's a first time for everything babe” Skrattade Liam och blinkade emot mig och jag skakade bara generat på huvudet, bra kommentar fan. Tv skärmarna framför oss visade lagen och poängställningen som nu stod på noll eftersom spelet inte börjat. Någon meter bort stod även klot hållaren som var fylld med olika klot i färger och vikter. Själv var jag klen och hade valt den allra lättaste. ”You first” Sade Louis och log emot mig samtidigt som han dunkade mig lättsamt på axeln. Min blick mötte tvskärmen som visade att mitt namn stod först. ”Let's do this” Skrattade jag och slog ihop händerna till en klapp. Jag tog mig fram och böjde mig ner emot det neon rosa klotet och det var fan tungt för att vara det lättaste av dem alla. Det två hållen man skulle placera fingrarna i för ett fast grepp var alldeles för stora och utan att jag själv uppfattat det så gled klotet snabbt ur mina fingrar men hann aldrig träffa golvet. För innan det träffade golvet hade jag två armar kring min midja som drog mig närmare kroppen bakom mig och fångade snabbt upp klotet i händerna. Allt hände så snabbt och med mina sega reflexer uppfattade jag ingenting förens min blick drogs över axeln och mötte Harrys grågröna ögon som log vänligt emot mig. ”Be careful next time” Skrattade han med en hes stämma och generat log jag tillbaka och pressade fram ett svagt 'thank you'. Harrys grepp om mig försvann lika snabbt som vinden och värmen som vilat över mig för någon kort stund var borta. Vad hade nyss hänt? Var jag verkligen så klumpig?  

 

Jag försökte denna gång igen och vägde klotet försiktigt i händerna och snurrade sedan runt för att se killarnas blickar möta mina. ”You never lost a bowling game? You can't en hold a bowling ball” Skrattade Niall och jag himlade bara på ögonen och lätt ett skratt slinka ur mig. Min blick fokuserades på banan framför mig och käglorna som skulle slås ner. Mitt grepp om klotet blev starkare och jag böjde på benen och slängde sedan iväg det över den raka planen. Klotet gled fram smidigt i en smal sträcka och rullade i ytterst långsam takt, inget super slag med andra ord. Den närmar sig käglorna och en efter en fäller sig, som domino brickor. Fler försvinner och till sist faller den sista och ett glädje tjut for ur mig stolt som jag var, redan första slaget och strike. Det här var nog min lyckodag. Killarnas skratt hördes i bakgrunden och smidigt snurrade jag runt och höjde på ögonbrynen emot Niall som tidigare tvivlat. Jag höjer min hand för Louis som ger mig en highfive och Harry flinar emot oss två och skakar bara på huvudet. Alla kör varsin gång och klot åker in i rännan, andra får en strike och några spärrar. Niall ska göra sista slaget för den här rundan och fångar smidigt upp det blåa klotet i sina händer. Han ställer sig med böjda ben och spänner armmusklerna så man ser varenda centimeter av dessa vältränade armar och slänger sedan iväg det. Nacken och axlarna är alldeles spända och snabbt slår Niall ihop händer och vänder sig leende emot mig. 9 stycken fick han ner och jag ler tillbaka och slänger iväg en slängkyss emot hans håll.  

 

Spelet fortsätter och mitt lag ligger förre med hela 30 poäng och Zayn kollar missnöjt emot sina lagkamrater som skrattar bort deras poäng. ”Don't let us down” Ropar jag efter Louis för att överösta musiken. ”So what do you think you are going to do when the X Factor finish? Go back to school or keep working with music and stuff?” Frågade Harry plötsligt och jag hoppar till av den plötsliga frågan. Jag försöker komma på med ett snabbt och simpelt svar, något som inte får mig att beskriva ett helt liv. Men helt ärligt hade jag inte tänkt på vad som skulle hända efter Xfactor. Skulle jag få ett skivkontrakt? Eller kanske börja skolan igen? ”I would like to do a roadtrip” Och innan jag ens hunnit tänka ut ett svar slängde jag ur mig roadtrip, sämsta svaret någonsin men det var ifall ärligt.

 

Jag älskade att åka bil och se nya platser inifrån en mysig bil som kunde ta en var som helst. Att leva på skräpmat, sova i bekväma stolar, se ständigt nya platser och träffa nya människor. En månad, helg eller bara en dag – inget spelade någon roll utan att jag bara fick se mer av världen så var det mer än okej. ”Really? A roadtrip?” Sade Harry förvånat och höjde på ögonbrynen samtidigt som han log snett åt mig. ”Yeah, spending time in a car, see new places and eat junk food all the time” Skrattade jag och Harry skrattade han med. ”So that's your plan?” Frågade han då våra skratt lugnat ner sig en aning och jag rykte lätt på axlarna och nickade. ”I hope so but i don't think i will have the time to do that, but you can always wish” Log jag. ”So if you got the opportunity to go on a road trip tomorrow, would you do it and just skip everything for a day?” Frågade han plötsligt. ”I don't think my team at xfactor would appreciate it but yes if it was for a day” Svarade jag till sist och han gav mig ett sista leende och en nick innan han reste sig upp för att köra sin tur.  

 

Spelande pågick i säkert två timmar. Poängen ändrades flertal gånger och det var ofta som jag var säker på att vi skulle ta förlusten för denna gång. Liam lyckades slänga klotet i rännan tre gånger i rad och Louis slutade aldrig skratta över det. Niall, Zayn och Harry slog vad om allt dem såg och jag stod mest där i bakgrunden och log för mig själv. Hur kunde jag hamna med så roliga människor på en sådan kort tid? Och att veta hur en av dessa killar var min, eller ja ungefär.

~

 

”The Winner is-” Louis höll pappret med resultaten framför sig så ingen kunde se. Vi hade lämnat bowlinghallen då spelet var avslutat och bestämt oss för att ta en nypa luft innan det var dags att dra sig hem. Eftersom det var slutet av November så fanns ingen minsta glimt av sol eller värme men gott om kalla vindar och minusgrader fick man räkna med. Jag huttrade till och svepte jackan allt närmare mig och min blick for ner i marken och mina bara ben frös som aldrig förr. Louis avbröt sig för att dra ut på stämningen och jag bidrog med en trumvirvel. Han skrattade åt mig och tog sedan ett djupt andetag för att kolla resultaten. Såklart hade Niall, Zayn och Harry slagit vad om vem som skulle få högst och minst poäng som dem tre stod förväntansfulla medan vi andra skrattade. ”The winning team is Ellie's team” Sade Louis till sist och jag slog ihop händerna. Niall och Zayn suckade skojsamt och skakade tvivlande på huvudet emot mig och Louis som highfivade.  

 

Vi fortsatte att stå ute i kylan och funderade på hur vi skulle dela upp oss. Niall hade armen om mina axlar och jag lutade mitt huvudet emot hans bröstkorg. Liam stod en bit bort med telefonen upptryckt emot örat och Zayn hade tidigare mumlat om att det var Danielle så jag hade antytt att det var hans flickvän. Det hade blivit dags att gå skilda vägar så Louis och Liam skulle ut och festa, Zayn till Perrie (som det fanet jag var så hade jag blivit lite hyper över det faktumet att jag hängt med min idols pojkvän) och jag skulle faktiskt hem till Niall. Inte på det sättet som alla killarna tolkade det utan endast för filmkväll och mitt hotell låg för långt bort. ”It was nice to see you again” Flinade Louis och drog fingertopparna genom luggen som lagt sig vid tinningen. Han tog ett steg närmare mig och jag kramade om honom ett hejdå. ”Be safe tonight kid” Mumlade han i mitt öra med ett flin på läpparna och min mun formades till ett stort o då jag förstod innebörden av det han sagt. Jag slog lekfullt till han på axeln och skakade på huvudet samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta. ”Just saying” Försvarade han sig och höjde händerna över huvudet. Snabbt gav jag resten av killarna varsin hejdå kram innan jag lutade mitt huvud emot Niall och tog en taxi till hans lägenhet.

~

Min rygg pressades emot soffkuddarna och jag kände Nialls läppar kyssa mig över halsgropen och jobbade sig smidigt ner till mitt högra nyckelben. Dem vältränade armarna gjorde det möjligt för han att hålla sig uppe över mig och inte lasta över sin vikt på min kropp. Hans läppar var snabba och han tog väl tid på sig att kyssa min hals och nacke. Små märken lämnades över halsen och jag insåg att imorgon skulle jag allt behöva täcka över varenda en. Jag kände hur magen slog volter och hjärtat dunkade som aldrig förr.

 

Min arm slog jag om Nialls nacke för att dra honom närmare mig och våra bröstkorgar snuddades vid varandra. T-shirtens kant hade dragit sig upp över magen och mina fingerspetsar drog sig över hans midja samtidigt som jag föste han så nära mig att det inte fanns något större utrymme. Jag slöt ögonen för någon kort sekund och försökte samla mig snabbt. Allt hade hänt så snabbt, hur kunde filmtittande gå till detta? Niall kysste min axel en sista gång och sedan var han tillbaka vid mina läppar igen. Vi kysstes en aning hårdare än förut och det här var helt andra kyssar fyllda med lust. Då han särade på sina läppar så kunde jag känna hans söta andedräkt över mina läppar och jag log emot honom. Ett litet andetag hann jag få ur mig innan våra läppar kraschade tillsammans.

 

Min kropp fylldes med värme och kinderna flammade upp alldeles röda. Han kuppade sin hand om min nacke och drog mitt huvud upp. Jag kände hur han byte ställning och  fäste knäna omkring mina ben som sedan sköts ihop för att ge honom mer plats. Niall stönade intill min läppar och drog in sin vänstra hand under min klänning och placerade den vid insidan av mitt lår. Allt snurrade i mitt huvud och jag försökta behärska mig genom att hålla min andning i ett normalt tempo. Jag svalde hårt och kände hur pulsen ökade. Min hand slog jag om Nialls hals och borrade försiktigt in mina fingrar i hans rygg.

 

Ett litet stön lämnade mig och jag kysste Niall gång på gång. Hans tumme masserade insidan av mitt lår medan den andre handen hade fått ett grepp om min midja och höftben. Niall vred försiktigt på sig så jag som tidigare varit underst kom upp i grensle över honom. Hans närvaro var berusande och jag var bara helt uppslukad över att ha honom så nära, jag ville inte släppa honom ur mitt grepp med andra ord.

 

Jag hade benen placerade på varsin sida av hans kropp och min rumpa pressades emot slutet av hans mage. Ett snett leende for upp på hans äppar och jag strök min hand över hans lår innan jag böjde mig ner över hans mage för att sedan pressa våra läppar samman. Nialls händer placerades vid min rumpa för att ge mig bättre stöd och inte falla åt sidan. Gosh, han var så snygg med det blonda håret och de rosiga kinderna. ”You are amazing” Mumlade han mellan de vilda kyssarna och jag skakade bara på huvud och flätade in mina fingertoppar i hans hår.  

---

Äntligen är det här färdigt! Det blev rätt långt så jag hoppas det uppskattas. Skratta gärna åt den sista delen, för det har jag gjort i snart 2 timmar. Hemskt pinsamt med andra ord haha. Men imorgon åker jag och kommer inte hem förens om en vecka så vi hörs då! 

Kram