"Im so tierd! Can we just take a short break for like 5 minutes, please?" Frågade jag troligen för femte gången under dessa 20 minuter. Mina ögon vägrade hålla sig öppna och armarna ville helt enkelt inte inte ta i minsta lilla. Benen kunde man stapla fram på, om man då bortsåg ifrån den irriterande smärtan som placerat sig vid insidan av mitt lår och ner emot knät så att det var helt omöjligt att böja sig ner. Jag hade befunnit mig i danssalen de senaste dagarna då sången suttit perfekt fram tills min röst blivit smått hes och mitt så kallade team bestämde sig för att fokusera på dansen och mata mig med te. Så hela morgonen hade jag dansat in koreografin så många gånger att jag tappat räkningen men enligt Dan räckte det inte, jag behövde tempo och glädje. Det handlade inte om bra - det måste var perfekt, super och skinnande. Jag behövde imponera och stråla som aldrig förr. Och eftersom live showen ägde rum imorgon kväll och resultat showen söndag kväll var det mycket att göra.

 

"You didn't sleep that much last night, right?" Skrattade Dan som böjde sig ner emot stereon som spelade musik på en låg ljudnivå och vred den runda spaken allt mer åt vänster så salen tystnade helt. Det var nu endast våra röster som hördes om man bortsåg ifrån vinden som slog emot fönsterrutorna. Med tydliga markerade ringar under mina ögon och mitt taskiga humör så förstod man rätt snabbt vem som inte fått mycket sömn. "I was out a bit late, but i actually need some fresh air after being here for the last few days" Sade jag och höjde mitt pekfinger samtidigt som jag formulerade mitt försvar. Jag både kände och hörde hur min röst lätt hes och andfådd, nästan lite mörk. Efter att ha tvingats dricka te dag och in och ut så hoppas jag inte att dessa timmar te drickande skulle svika mig.

 

Men det jag hoppades på allra mest var att jag skulle kunna ta den höga tonen imorgon, då kanske jag skulle ha en större chans att komma vidare i tävlingen. Den här veckan hade jag lagt ner allt. Klockan 5 varje morgon hade jag tvingat mig själv att gå upp för att sedan vid klockan 6 dansa mig fram tills nästa sång repetition och därefter sitta i alla möjliga intervjuer fram tills sent på kvällen. Ibland satt jag i något kort möte med dem jag jobbade med eller hade någon genomgång om scen och ljus. Det var mycket att göra dessa veckor och jag var aldrig fullt utvilad. Men om jag skulle behöva se ut och vara som en zombie för att ta mig vidare i tävlingen så tänkte jag ta det och bara ge allt.

 

"So, you were out with Niall?" Frågade Dan och höjde frågande på sitt högra ögonbryn samtidigt som ett belåtet flin bredde ut sig på hans läppar. Sedan media världen tagit del av bilder på oss så och skrivit alla möjliga artiklar som praktikstaget fått varenda One Direction fan upprört så hade mina kollegor skrattat åt mig och skämtat om situationen. Vi kan rabbla upp exempel ifrån dessa dagar 1: Jag åt frukost med Nathalie och James som är båda deltagare och som vanligt brukar hotellet vi bor på spela låg musik vid middag och frukosten, och såklart spelas en One Direction låt och dem båda vänder blickarna emot mig med höjande ögonbryn under Nialls solo. Och börjar direkt söka upp på deras mobiler alla möjliga bisarra artiklar om mig och Niall som dem läste högt över bordet med  skratt i halsen. 2: När jag skulle välja ut kläder till showen imorgon hade Tanya som stylisten heter ständigt påmint mig om hur hon brukade välja ut kläder till Niall när han deltog samtidigt som hon flinat åt mina rödskimrande kinder. Innan det var dags för mig att gå sa hon också att jag skulle ta det lugnt med kärlek i min ålder.

 

"No, i wasn't out with Niall, i was eating dinner with Tyra and talking about tomorrow's performance" Sade jag kvickt för att övertyga honom och inte försöka låta osäker på något sätt. "If you say so" Skrattade Dan och lät sin blick vandra bort emot den breda klockan som satt uppe ovanför dörren. Kvart i 12, alltså Lunch för min del. Inombords gjorde jag en liten glädjedans men bestämde mig för att spara mina dansskils till Lördag kväll. "It's lunch" Utbrast jag och Dan himlade med ögonen åt min reaktion samtidigt som ett litet skratt lämnade hans läppar. "Good work today Ellie and i will see you at the repetition 3pm right?" Sade han samtidigt som han gjorde sin väg bort emot dörren. "Yes, you will" Log jag och vinkade hejdå innan jag började plocka ihop min vattenflaska och väska. Jag längtade efter att få lägga mig i sängen och ta en lång dusch, och att få äta, såklart. 

~

 

Jag älskar att duscha. Det är troligen det bästa som finns. Att kunna tänka på allt och lite till samtidigt som man värms upp av varmt vatten. Det finns ingen som inte gillar att duscha, för duscha är livet med andra ord. Jag kände hur jag börjat överanalysera en sådan lätt grej och skakade snabbt av mig allt om duschar och varmt vatten. Jag låg på rygg i sängen med blött hår och mjukiskläder i grått. Mina ben var alldeles illröda efter att det varma vattnet runnit längs min kropp. Men mitt hår var rent och lent efter att jag hade använt alldeles för mycket hårprodukter men det såg ändå helt okej ut. Dans passet hade varit mycket hårdare än jag trott och nu var jag tröttare än någonsin. Det var nästan som om mina ben vägrade röra på sig så istället fortsatte jag ligga ner på rygg i min älskade säng. Min mage kurrade till och jag påmindes om mitt mat dilemma.

 

Så här hade jag sett ut de senaste 10 minuterna med min mobil i handen och ett stort val om jag skulle beställa pizza  till rummet eller göra min väg bort till närmaste McDonalds, för McDonalds har ingen hemkörning väl?  Jag var sugen på nuggets och pommes men samtidigt kändes pizza och ett avsnitt av OC mycket mer lockande. Jag fortsatte knappa runt på min mobil och insåg hur jag blev allt mer mindre aktiv i mitt val om mat.

 

Direkt efter dans träningen hade jag tagit mig tillbaka till hotellet. Väl här hade jag tagit mig en lång dusch och tvättat håret, rakat benen och testat alla möjliga bodylotions. När jag sedan doftade en blandning av rosor, vanilj och ännu mer rosor så drog jag på mig en grå hoddie och matchande sweatpants. Men så fort jag fixat till mig så insåg jag vilken röra som låg i rummet. Och jag, städade. Det låter faktiskt overkligt att efter att bott i det här rummet i så många veckor så städade jag det. Jag lade saker i tvätten, vek det som var rent och bäddade min egen säng. Så man såg faktiskt golvet nu och efter att det varit så pass stökigt i en längre tid så glömde jag bort hur den mönstret på den typsikt röda heltäckningsmattan såg ut.

 

Jag fortsatte knappa vidare på min mobil och leka med de olika apparna. Min tumme gled över touch-skärmen och jag bestämde mig för att kolla igenom min instagram feed. Bilder på söta djur, sötsaker och fina städer dök upp på skärmen då jag skrollade förbi. När jag själv kollade min profil insåg jag att den senaste bilden jag lade upp var för en vecka sedan, dags att uppdatera helt enkelt. Jag klickade upp kameran och tog en bild på mig själv med ett stelt leende, blött hår och en aning konstig vinkel på det hela.  Sådär fortsatte det fram tills jag till sist lyckades med en helt okej bild. Mina ögon såg faktiskt mycket finare ut och mina läppar hade en snygg nyans i ett av filterna. Nu var det bara det här med att skriva en caption, jag skrev alla möjliga skämt och allmänna vardags meningar fyllda med söta smileisar men tog bort dem innan jag publicerat bilden. Jag suckade och skrev sedan in ett kort litet inlägg som skulle allt få igång dessa One Direction fans.

 

Feel like joining me for lunch @Niallhoran? if you do, text me :) xx

 

Jag bet mig själv i underläppen innan jag lade till en smile och skickade sedan på lägg upp. Vad var det man sa nu igen? All press är väl bra är press?  Själv har jag ingen aning varför jag gjorde så. Tänk om han inte ens var i stan eller hade ingen lust alls att träffas? Vad hade jag gett mig in på. Bilden laddades upp och minuten där efter hade jag några hundra likes och kommentarer. Det var inte så att man kunde radera bilden nu.

 

Det var fortfarande ovant att se folk skriva saker om mig som att jag var fin eller deras idol. Det kändes så extremt konstigt att det fanns tjejer och killar som såg upp till mig. Snabbt kollade jag igenom kommentarerna, ignorerade några få som var elaka och svarade vissa snälla samt följde en tjej med fina bilder. Jag hoppades på att jag gjort någons dag något bättre. Det kändes underbart att man kunde ha en bra inverkan på någons liv.

 

Precis då jag skulle stänga ner min mobil för att sedan göra mig i ordning till fullo då det plingade till. Min iphone meddelade mig om ett nytt sms och en notis dök upp skärmen, sms ifrån Niall.

 

Saw your instagram pic, cutie haha, But i would love to eat lunch with you, are you free in 20minutes? xx

 

Mina läppar formades till ett svagt leende och jag försökte genast komma på vad jag skulle skriva. Det där om att han skulle total dissa mig släppte och klumpen i magen var plötsligt inte lika tung.. Min kropp blev pirrig och jag förstod att fast jag försökte spela lugn så var jag fortfarande 10år inombords. Mina fingertoppar gled över de olika bokstäverna och försökte formulera ett sött sms tillbaka.

 

hahah! yes and iam at my hotel room atm and thinking about order some pizza, feel like joining? xx

Det blev mitt slutgiltiga svar och jag insåg nu hur det hade gått hela 5 minuter. Så jag skickade snabbt innan jag låste mobilen och rusade in i badrummet för att få ordning på mitt hår som mer liknande ett fågelbo efter att jag legat på det under dessa 20 minuterna. Jag försökte leta reda på något som skulle få mitt hår ur detta trassel för något sa mig att inte min hårborste kunde få rätt på det här. Det lilla badrummet som tillhörde mitt hotellrum funkade rätt perfekt till en person men med alla mina saker blev det rätt rörigt. Jag slet fram min necessär och plockade upp min älskade mascara och mineral puder. Jag granskade min spegelbild i någon kort sekund innan jag var i full gång till att få mig i ordning. Det ljusa badrummet gav lampan en bra vinkel så jag enkelt kunde jämna ut pudret. Jag fortsatte med sminkningen tills den var helt klar och började försiktigt borsta ut topparna på mitt toviga hår. Men jag hann inte långt innan min mobil pep till och meddelade om ett nytt sms.

 

Nialls namn dök upp på displayen och jag drog med pekfingret över låsknappen och smset poppade upp på skärmen.

 

That would be great, text me the address and i i'll be there in 20 xx

Jag skrev in namnet på adressen, våning och rumsnummer innan jag till sist skickade iväg smset och sprang in i badrummet för fixa till det sista.

 

~

 

Niall skulle vara här vilken sekund som helst. Jag hade kollat mig i spegeln ett dussin tal gånger och fixat till mitt rum så fint som jag kunde. Min hunger var också enorm och jag skulle troligen kunna äta vad som helst just nu. Vi hade kommit överens om att Niall skulle köpa med sig pizza och jag kunde redan nu hur bara ordet pizza fick min mage att kurra. Jag hade slagit mig ner på sängkanten och tänt alla lampor och även satt på tv:n Gardinerna som brukade vara borta ifrån fönstret var fördragna. Min blick var fokuserad vid tv:n där repris av top model USA visades. Jag gillade inte ens såna här program men jag antog att jag var bara smått nervös och försökte leda mitt huvud in på andra tankar. 

 

Det var tyst om man bortsåg ifrån mina hetsiga andetag och tv:ns låga ljud. Jag pressade samman mina läppar och blickade ner över mina slitna mjukisbyxor och urtvättade kofta, jag skulle troligen valt något mer fabulösare. Men samtidigt ville jag inte verka vara någon annan för jag gillade mina mjukiskläder, pizza och att sova. Det kanske inte var det en kille ville ha i en tjej men jag ville inte låtsas vara någon jag inte är. Mina tankar avbröts av ett lätt knackade på dörren och jag var fort på benen. Snabbt torkade jag av handsvetten på byxorna och drog fingrarna genom håret. Jag tvingade fram ett leende på mina läppar då jag gjorde min väg bort emot dörren. Snabbt tog min högra hand ett lätt grepp om det kalla metall handtaget och pressade ner det så dörren gled upp. Min blick som varit fäst i marken flög upp och mötte Nialls blåa ögon.  

 

Han blev bara snyggare för varje dag. Håret såg nästan lite solblekt ut och kinderna var smått rosiga. Han hade höger handen placerad vid byxfickan medan den andre handen hade ett fast grepp om två pizza kartonger. Min näsa fylldes med en doft av varm pizza och herrparfym. Det hade bara gått några ynka dagar sedan sist men han såg annorlunda ut på något sätt. Jag kände hur det kändes gjorde i kinderna av mitt bredda leenden och jag fick till sist ur mig en hälsning.

 

"Hi" Sade jag försiktigt men det lät mer som en halv viskning och mina kinder fick en lät rosa färg över sig. Varför kunde jag inte ens säga hej i rätt tonläge? Jag var hemsk när det kom till att hänga med killar. Nialls minn sa mig bara att han inte märkte av min stela hälsning utan visade istället upp sina tänder som nästan glänste af vithet. Jag kände hur min kropp fylldes genast med glädje och massa känslor som bara bubblade över. Jag var som en kolsyre dryck man nyss skakat och sedan öppnat.

 

"Hello love" Log Niall tillbaka och då han utlade ordet love blev min kropp alldeles slapp. Benen kändes som om de skulle vikas vilken sekund som helst och jag började inse hur ett ord han sa fick hela mig att bli såhär. Han tog ett smidigt grepp om kartongerna och böjde sig fram till en lätt kram. Mina armar placerades i ett lätt grepp kring hans muskulösa kropp. Han doftade stark herrparfym och rakvatten. Nialls vänstra hand gled upp över min rygg och strök sin hand över min ryggrad. Omfamningen var mjuk och mysig. Jag tog ett djupt andetag och andades in hans söta doft en sista sekund och där efter var kramen slut och vi båda tog ett steg bakåt. Jag kände mig en aning generad och lät mina fingertoppar trassla sig in i de få hårslingorna som lagt sig över min kind. Vi stod bara där i några sekunder och granskade varandra samtidigt som vi båda log brett. Jag tog till sist ett steg bakåt och gjorde plats till Niall i rummet. Han klev över tröskeln in och stängde dörren efter sig.

 

”I hope you are hungrig” Sade han vänligt och sträckte fram pizza kartongerna emot mig. Jag tog ett fast grepp om varsin sida och mina händer blev genast varma ifrån kartongernas värme. "I'm starvning!" Utbrast jag och gjorde min väg bort emot byrån där jag sedan ställde ner pizzan. Niall hade vid det laget tagit av sig sina sneakers och placerat dem prydligt bredvid varandra längs väggen. Han stod nu med händerna i fickorna och blickade ut över rummet vi befann oss in. ”So, this is where you live” Log han och slog sig ned på sängkanten. ”Yes it is” Skrattade jag och satte mig bredvid Niall. Den mjuka sängen gjorde en bekväm sittplats och lakanet hade en stark doft av parfym och tvättmedel. Våra ben nuddade vid varandra och min blick vandrade bort emot pizzan. ”What do you think about eating pizza and watch tv?” Skrattade jag och Niall skrattade han med. ”That's sounds classy” Flinade Niall och jag himlade skämtsamt med ögonen innan jag reste mig upp för att kunna placera över pizzan till sängen och fjärrkontrollen som jag lagt på nattduksbordet. ”Make yourself comfortable” Log jag förflyttade mig upp till sängens slut där jag sedan lutade huvudet emot väggen bakom mig. Jag stärkte ut mina ben och placerade sedan de fortfarande varma pizza kartongerna i min famn. Niall slog sig ner bredvid mig och vi var nu så nära varandra att våra axlar möttes.

 

Niall pressade samman läpparna och våra blickar möttes. I vanliga fall skulle jag sagt något men det sa mig att det var bäst att bara njuta av den här stunden, fast vi pratade eller inte. ”Here you go” Log jag och lyfte upp hans pizza och Niall tackade innan han placerades kartongen i knät. ”How's everything?” Frågade Niall då jag greppade tag om fjärrkontrollen för att försöka se om det gick någon bra film på tv. Som vanligt var det endast repris av dokusåpor i mängder och gamla komedi shower som troligtvis sänds ett tusentals gånger. ”Good but i'm a bit nervous for tomorrow, you?” Log jag och försökte ta en bit av pizzan utan att drälla ner sängen eller ta för mycket eller lite. Pizza var så mycket godare att äta direkt ur kartongen och med händerna, när man åt med bestick och med en riktigt tallrik var det inte samma känsla. Det var som att dricka cola ur flaska och äta Ben&Jerry ur skål.

 

”I understand that but i can promise you that you will get through, you are to good to be send home” Log Niall och började äta han med. ”Thank you and i hope so” Mumlade jag och lade ner fjärrkontrollen då jag insett hur The Last Song sänds på en av filmkanalerna tv:n hade.

 

”I haven't seen this before, what movie?” Niall hade uppmärksammat sig över filmen som börjat på tvn framför oss. ”The Last Song with Miley Cyrus, it's acutlly pretty good” Svarade jag med ett lätt leende och gjorde mig mer bekväm i sängen. Min nacke pressades emot den mjuka kudden och mina ben sjönk ner i den mjuka madrassen under mig. ”Is your family coming to the show tomorrow?” Frågade Niall och jag skakade bara på huvudet till svar. ”No, they couldn't make it” Mumlade jag och rykte lätt på axlarna och log smått tillbaka.

 

Det var inte så att jag var ledsen utan jag förstod. Jag var här och dem var hemma. Bara för att min karriär gick framåt så betydde det inte att alla kunde stanna upp för att kolla på mig, dem hade också ett jobb och liv att sköta. Mamma hade såklart dåligt samvete att hon inte kunde åka för att se mig den här veckan men ständigt påminde jag henne om att det var okej och inga problem för min del.

 

Vi fortsatte prata om allt som hände och händer runt omkring. ”If you want to i could come to the show? I mean if you want me there” Sade Niall plötsligt och jag blev alldeles tyst för en kort stund. Det kändes smickrande att han erbjöd sig att ta sin tid för att se mig uppträdda. Mina läppar sprack upp i ett blygsamt men samtidigt lyckligt leende. ”Really? I would be honored to have you there” Sade jag blygsamt och lät mina händer falla till mitt knä. Hela jag utstrålade glädje kändes det som om och mina läppar vägrade att sluta le. Fast vi inte känt varandra alls länge så ville han göra något sådant för mig. I andra ögon var det troligen en vänlig gest men jag uppskattade det mer än någonsin.

 

Niall fortsatte med att berätta om saker ifrån hans karriär och jag lyssnade mest fascinerad. Det var mysigt att äta i sängen och bara prata samtidigt som en favorit film pågick i bakgrunden. Det var så mycket bekvämare att spendera sådan personlig tid med någon istället för att känna hur folks blickar i nacken. Jag gillade Niall. Han ersatte ensamheten hos mig. Plötsligt fastande han blick vid mig och jag kände hur mina läppar sprack upp i ett litet nervöst leende då hans blick inte lämnade mina ögon. ”Why are you looking at me like that?” Skrattade jag plötsligt och Niall blev genast generad och skakade lätt på huvudet. Hans blick for snabbt bort emot tvn medan han försökte förklara sig. ”I was just thinking about how you can look that good while you are eating pizza” Skrattade han och jag spärrade upp mina ögon innan jag brast ut i skratt. ”Thank you, i think and you doesn't look so bad yourself” Flinade jag skämtsamt innan jag boxade lekfullt till han i axeln. Niall skrattade bara han med och placerade sedan sin vänstra arm om mina axlar och rufsade runt i mitt hår med sin lediga hand. ”Stop it” Skrattade jag då han drog fingrarna genom mitt tidigare halvt välborstade hår. Vi fortsatte med vårat skojbråk tills jag nästan råkade puta ur honom ur sängen och vi båda kunde inte få slut på skratten som bubblade upp.

Tiden rann bara iväg och ännu en gång så hade timmarna tillsammans varit så mycket bättre än vad någon av oss tänkt oss.

 

När vi till sist sade hejdå och jag skulle göra min väg bort emot studion visste jag inte hur jag kände. Plötsligt kändes det inte som om jag använde Niall för media men samtidigt visste jag inte vilka känslor som fanns där när det kom till vår relation. Såklart hade vi inte träffas så många gånger men något sa mig att jag skulle trassla in mig i alla känslor om jag inte från början gjorde ett val. Man kan inte se in i framtiden men innerst inne var jag övertygad om att Niall skulle bli en av de personer som skulle spela en viktigt roll i mitt liv, frågan var bara hur länge han skulle finnas kvar innan något hände.

 

---

Hejhej! Det här blev troligen det sämsta kapitel jag någonsin skrivit. Men det får tyvärr bli så med alla möjliga stavfel men till sist fick jag iallafall upp kapitlet. Hoppas ni alla har ett bra sommarlov eller ha det bra när det kommer till det sista dagarna i skolan! Lovar att bli bättre på att uppdatera men tills dess, kramis!