Kollade igenom datorns dokument ifrån några månader sen och har MASSVIS med handlingar, one shots och halvt började noveller. Men vet inte vad som är värt att satsa på så tänkte skriva ut de korta här och kanske börja på något. Om ni vill så får ni såklart dela med er av åsikter i kommentarsfälltet. 

 

När förhållandet mellan Liam och Danielle får ett plötsligt avslut så är det inget som känns rätt igen. Liam vägrar hitta glädjen och bakom honom är det tre år av både lyckliga och sorgsna minnen. Men efter att ha avslutat One Directions allra första världsturné så ramlar Nichole bokstavligen in i Liams liv. Och sedan den utekvällen så är dem oskiljaktiga.

Men vad händer när Danielle plötsligt kommer tillbaka för en vänskaplig relation med Liam?

Novell om Harry och Louis

Sophia är det ultimata levande exemplet på den slags rumskompisen man absolut inte vill tilldelas. Hon sjunger för högt, har en tendens av att bränna saker och blir bara aldrig tyst.

Under ett par vänners bröllop krockar hon in i ingen annan än Louis Tomlinson. Efter det mötet mellan dem så var det omöjligt att få dem isär, dem blev bästavänner helt enkelt. Men hur enkelt blir det när Sophia får upp ögonen för brunetten Harry Styles som ser henne som ingen annan än en lillasyster, om ens det. Hur långt kan hon tänkas gå för kärleken?

Novell om ?? 

Det har gått 2år, 2 år sedan allt förändrades och Michelle vaknade upp utan minne. Plötsligt visste inte hon vart hon var, ålder eller vem hennes bästa vän var. För att var som ett stort svart hål, utan minnen eller svar. Men något visste hon och det var att personen bredvid henne med dem vänliga ögonen var någon hon älskade och allt mellan dem hade inte varit enkelt.

 

Det enda hon vet är att hon behöver gå vidare, men hur enkelt är det att gå vidare då man inte vet vad man går vidare ifrån?

Novell om Harry 

Misstag förändrar oss. Dem små och stora felen vi gör får oss att tänka till, förändra och framför allt ändra oss själva. Misstag gör oss till dem vi är och utan upplevelser så kanske vi inte skulle ha samma rädslor eller försiktighet. Fel går alltid att rätta till, eller det var det jag trodde tills jag träffade Harry. 

”Han släpper ingen nära inpå livet” Mumlade Louis och möte min oförstående blick.

”Varför inte?” Frågade jag lika snabbt som han avslutat meningen.

”För han gjorde ett misstag, ett misstag som inte går att rätta till. Något som han kommer få leva med livet ut och den enda han anklaga är sig själv” Svarade Louis och pressade ihop sina läppar till ett rakt streck. Jag kollade oförståeligt på honom och försökte förstå men det gick inte,vad kunde vara så oförlåtligt?

”Alla misstag går att rätta till” Sa jag som fortfarande försökte föra fram min åsikt.

Ett litet bittert skratt for ur Louis och hans blick for tvärt ner i golvet. Han skakade på huvudet för sig själv innan han svarade.

 ”Tro mig, det här misstaget går inte att rätta till”

Harry har inte mått bra sedan den händelsen som förändrade allt. Han förlorade greppet om karriären och när inte hon fanns där så insåg han hur inget fanns kvar att leva för. Långa nätter som bestod av fester, ständigt nya tjejer, droger och alkohol – det enda som fortfarande håller honom kvar vid liv. Sen kom Lauren. Lauren lär känna Louis och genom honom får hon en inblick i Harrys liv. Hon vill veta sanningen och vad han har gjort som är så oförlåtligt. Hon ser igenom all alkohol och droger och ser hur han är en helt vanlig människa med ett krossat hjärta. Men vad får henne att tro att något kommer förändras? För om ingen annan lyckas, varför skulle hon göra det?  

 

Början av novell / One Shot 

1# 

 

”Vi kan fixa det här, det gör vi alltid. Jag kan-” Min röst var i ett högre tonläge en vanligtvis och jag började bli allt mer desperat. Jag stressade fram alla möjliga ursäkter, idéer och bara tankar som kunde få henne att ändra sig om oss. Känslorna bubblade inombords och jag drog handen genom hårslingorna som lagt sig vid tinningen. Det var så mycket jag ville säga, jag ville påminna henne om alla dessa stunder tillsammans, hur dessa tre år hade aldrig varit bättre och hur tomt det skulle bli om vi båda valde att gå sin egen väg.

 

”Förlåt, men men det finns inget du eller jag kan göra. Det är dags att gå vidare, en gång för alla” Avbröt hon med en ton som tydde på att gråten var i halsen och ögonen var alldeles rödslagna av gråten. Hennes läppar var sammanpressade och jag kunde se att hon skulle bryta ihop och tappa allt vilken sekund som helst.  

 

2# 

 

”Kom igen, du har jobbat med det där i timmar! Kan du inte komma och lägga dig och kanske sova i någon timme?”

 

En suck slank ur mig och snabbt skakade jag på huvudet innan mina fingertoppar fortsatte glida över tangentbordet. Ögonlocken envisades med att vägra hålla sig öppna och axlarna värkte efter att ha suttit i samma ställning alldeles för länge. Själv visste jag inte hur lång tid jag befunnit mig framför datorn med den här texten men tiden tog aldrig slut och likaså idéerna. Jag knep ihop läpparna till ett sammanhållet koncentrerat streck och försökte vara effektiv men nya ordval.

 

”Babe, kom igen” Louis röst upprepades men denna gång var han närmare och kommit in i vardagsrummet och hittade mig som han lämnat mig, med datorn i knät och tv:n med låg volym i bakgrunden. Han hade tidigare försökt uppehålla mig ifrån stressiga uppsatser men aldrig lyckats, och han visste mycket väl att när jag väl påbörjat något så tog det helt enkelt inte slut. Soffkuddarna kändes mjuka emot ryggen och mina ben hade jag slagit ihop i skräddarställning. Jag kände nu hur Louis placerade sina händer på mina axlar och tog ett försiktigt grepp.

 

”Louis-” Förvarnade jag när jag visste att han skulle försöka övertala mig vilken sekund som helst. Jag släppte greppet om datorn och vred på huvudet så hans ögon mötte mina. Ögonen var trötta men fast i det halvmörka ljuset lyste den blågråa nyansen starkt. Håret var rufsigt och inget var på sin plats men fortfarande var han lika snygg.

 

”10 minuter till, sen lovar jag att jag kommer och lägger mig” Sade jag snabbt innan Louis börjat sin lilla förhandling. Hans höjde på ögonbrynen och flinade till då hans händer börjat massera mina axlar, allt för att få mig att ändra mitt val om att stanna uppe. ”5 minuter” Mot argumenterade han och jag skakade på huvudet innan min blick återvände emot datorn. Jag avslutade en mening innan jag började på en ny rad med ett nytt ämne och nya tankar. En suck som var fylld med lite humor slank ur Louis mun och han böjde sig fram och kysste mig lätt på halsen. Jag skakade bara på huvudet och flinade till eftersom jag visste mycket väl vad han hade i baktankarna.

 

Jag andades frustrerat ut då jag inte kunde formulera mig rätt och lade datorn på sidan av soffans högra sida för att sträcka mig efter kaffekoppen på bordet framför mig. En klunk till och jag kanske kunde avsluta detta på ett bra sätt. Min hand skulle precis snudda vid koppens handtag innan Louis snabbt rykte åt sig koppen och gjorde sin väg bort emot köket. ”Inget kaffe om du ska sova om 5” Påminde han som visste mycket väl att när jag väl druckit minsta lilla så fanns inte ordet sömn eller säng i min hjärna. ”Kom igen” Sa jag frustrerat och stängde försiktigt ner datorskärmen så datorn låste sig av sig själv. Klockan var ändå halv 4 så det kanske var bäst att få sig någon timmes sömn.

 

Vid det här laget hade Louis återvänt tillbaka till vardagsrummet med ett belåtet leende då han såg datorns ställning. ”Du gav dig till sist” Skrattade han och lät fingertopparna dras igenom luggen som placerat sig vid tinningen. Jag flinade och himlade med ögonen innan jag reste mig upp ifrån soffan och gjorde min väg bort emot Louis som fortfarande stod med ögonen fästa vid mig och ett leende på läpparna. ”Nöjd?” Viskade jag och slog mina armar kring hans nacke. Hans varma vältränade överkropp pressades emot min och jag kände hans händer placeras vid den nedre delen av min rygg.

 

”Väldigt” Mumlade han och pressade sina läppar emot min hals som jobbade sig ned emot mitt nyckelben och nacke. Jag fnissade till och höjde på ögonbrynen samtidigt som jag skakade lätt på huvudet. ”Du sa att vi skulle sova, inte det här” Skrattade jag och Louis svarade inte utan var alldeles för upptagen med att kyssa min nacke samtidigt som hans fingrar trasslat sig in i mitt hårsvall. ”Vad är då det här?” Frågade han med ett snett leende och höjde sin blick så våra ögon möttes. Jag skakade bara på huvudet och boxade lekfullt till honom på axeln. ”Kom nu så går vi och lägger oss” Sade jag och kände hur Louis slog sin arm kring min midja och kysste mig en sista gång på kinden innan jag praktiskt taget släpade honom in till sängen.

 

#3

 

 

”Don't stop..” Sjöng jag lite för högt samtidigt som jag greppade tag om stekspaden. Foster The Pepole spelades på högsta volym och köket luktade brända pannkakor, och om man kollade på tallriken där hälften av alla pannkakor var brända så förstod man varför. Jag var tvungen att medge att matlagning var allt annat än min starka sida, snarare tvärtom. Mina rum kompisar lät mig inte sätta ett minsta lila steg in i köket eftersom de visste mycket väl att om jag skulle laga mat så skulle vi aldrig få se köket igen. Jag fortsatte dansa runt på mitt alldeles egna töntiga sätt samtidigt som jag väntade på att pannkakans ena sida skulle få denna krispiga mörkbruna färgen men om man såg på mina förra försök så skulle nog denna också bli bränd.

 

Det var Lördags morgon, med andra ord min, Louis och Harrys morgon då vi åt någon slags frukost eller snarare brunch tillsammans. Men Louis hade som vanligt varit den absolut segaste människan med att ta sig upp ur sängen och Harry kom aldrig hem igår, som vanligt. Solen lyste utanför fönstret och jag kunde redan nu se hur molnen långsamt flög vidare för att förstöra en annan stads väder. Jag insåg hur jag blivit uppslukad i mina egna funderingar och började genast fortsätta sjunga med i den sista versen, eller sjunga skulle jag inte precis kalla det – mer skrikande.

 

”Åh herre vad du låter! Har du aldrig hört talas om att ha en normal ljudnivå?” Louis skrattade samtidigt som han tog plats bredvid min högra sida. Håret var rufsigt och de mörkblåa mjukisbyxorna verkade vara alldeles för stora och han hade satt på sig tröjan ut och in så man kunde se sömmarna. Jag skakade på huvudet för mig själv och skrattade till över hans trötta minn. Fast hans brist på sömns så verkade Louis vara på sitt bästa humör idag och hans läppar var formade till ett brett leende. Jag skakade på huvudet som svar till hans fråga och ett litet fniss slank ur mig. Jag rörde lätt på stekpannan och sjöng med i den sista frasen i Don't Stop. Louis himlade med ögonen och sträckte sig över mig för att öppna skåpluckan där tallrikar samt glas stod. Jag måste medge att jag var ganska stolt att jag memorerat vad allt fanns i hans kök, var det för jag var ofta med Louis eller att jag gillade mat – ingen vet. Eller kanske för att det var det enda köket jag fick vara i.

 

Han sjöng med i låten och jag kollade gillande emot honom. Förra veckan hade han kommit ut i köket med händerna för öronen när jag och Harry lagat middag och lyssnat på samma låt. ”Så du gillar den?” Frågade jag och log ett litet djävulskt leende som skulle tvinga ur honom sanningen. Louis som varit uppjagad i sina egna tankar kollade frågande emot mig och insåg plötsligt att han sjöng med på låten. ”Fan, jag som lovade mig själv att aldrig sjunga en enda liten mening ur den här låten. Du fick mig, Soph” Skrattade han och jag blinkade med högra ögat emot honom. Soph var ett smeknamn för Sophia. Jag gillade Soph bättre, kort och simpelt.

 

Köket hade en perfekt storlek för två personer men det kändes något större med dessa ljusa färger. Skåpluckorna var i vitt och andra detaljer i ljust trä. Kaklet var i blåa och gröna nyanser, lite som havet på någon paradisö – turkost Ett bord var placerad i mitten av rummet där fyra stolar var placerade på varsin sida. En matta fanns på golvet och bakom bordet ett brett fönster som visade utsikt över London. Utsikten visade höga hus, folkfyllda gator och röda bussar. Man kan säga att Louis lägenhet var ett jävla kapp och drömhem, ni vet att sådant som man ser på tumblr eller weheartit. Jag hade fått skrapa ihop mina sparpengar sedan sjundeklass för att få flytta till London. Väl i London fick jag dela den hemtrevliga lägenheten på två rum tillsammans med Elise och Jennel. Två trevliga tjejer som var ett år äldre och en var ifrån centrala Irland och andre Australien så man kan säga att vi hade blandade kulturer.

 

Louis tog ner tre par tallrikar och glas som han sedan placerade ut på bordet. Snabbt hade han också tagit fram bestick, dricka och annat nödvändigt tillbehör. Därefter drog han ut en av stolarna och slog sig ned på den. Stolsbenen skrapade i golvet och gjorde ifrån sig ett förfärligt ljud som fick mig att rysa. Louis skrattade endast åt min reaktion och lutade sig tillbaka. Han granskade mig då jag gjorde flera misslyckade försök med att vända pannkakan men den helt enkelt vägrade. Det här med steka och laga mat var inte min grej och inte heller något så enkelt som pannkakor. Hur mycket smet ska man egentligen ha? För när ena sidan bränns är den andra smetig, så det slutade med att det ofta var brända pannkakor eller smet överallt. ”Låt mig ta över” Skrattade Louis då han betraktade mina misslyckade försök och jag vände mig om och skakade på huvudet. ”Låt mig bränna mina pannkakor i fred” Sa jag och gav honom en varnande blick som fick honom att bara skratta ännu mer. ”Jag förstår fortfarande inte hur du kunde få jobb på ett café när du inte ens kan göra ditt eget kaffe eller baka för den delen” Mumlade han och riktade sin uppmärksamhet emot hans iphone som pep till. Jag kunde se hur en notis dök upp på startskärmen men han ignorerade det endast och placerades tillbaka mobilen på bordet där den tidigare legat.

 

På köksbänken stod Louis dator som just nu spelade min Spotifylista på högsta volym. Ännu en låt tog slut och jag kände hur leendet på mina läppar blev bredare, jag visste mycket väl vilken låt som skulle komma efter den här. Efter att ha hälsat på min faster i södra England så hade jag behövt fördriva min tid och då memorerat min låtlista, jag vet mycket väl att jag inte har något större intressantare liv. Men som sagt nästa låt var ingen annan än Kiss You. Jag visste mycket väl hur priceless Louis reaktion skulle vara. Introt spelades och sekunden där efter var han på benen. Jag sjöng eller kanske skrek, det lät nästan likadant. ”Oh I just wanna take you anywhere that you like. We can go out any day any night” Jag lade på denna överdrivna amerikanska accenten och försökte få min sångröst att låta så töntig ut som möjligt.

 

”Lägg ner! Det räcker med att du driver med min musik men spela min låt, it's on!” Skrattade han och putade mig lekfullt i sidan. ”Tyst på dig och lyssna nu på min fantastiska sångröst” Skrattade jag och placerade mitt långfinger över hans leende läppar och fortsatte sedan sjunga. ”Det är något fel på dig, det vet du va? Men det är därför vi är kompisar” Skrattade han och slog mig lätt på rumpan.

 

Men det är därför vi är kompisar

 

Dem orden sved. Det var som om någon tryckt in en kniv i mitt hjärta och sedan vridit om den långsamt och sedan dragit ut den lika långsamt. Kompisar, jag visste att vi var det men att höra honom säga det. Så annorlunda det kändes, så smärtsamt. Men det var inget att ändra på och Eleanor hade funnits i bilden ett bra tag så jag borde vara van vid det hela men jag var inte det. Jag väntade fortfarande på att han skulle inse hur bra vi passade ihop, hur vi var det perfekta paret men som det såg ut nu verkade den dagen inte vilja komma.

Jag återvände till verkligheten och bort ifrån mina tankar, min mun formades till ett stort o och jag blängde på Louis efter att han slagit mig på min alldeles platta rumpa. ”Kom igen! Hur många gånger har inte du slagit mig? 5, 10 – 50?” Skrattade han och jag svarade inte utan blängde extra länge innan jag brast ut i skratt.

 

Jag la upp den sista brända pannkakan på fatet, stängde av värmen samt fläkten samt placerade ut fatet på bordet. Jag drog ut en av stolarna till bordet och slog mig ned mittemot Louis. ”Vart är Harry, han skulle varit här för 30 minuter sen?” Mumlade Louis och jag rykte lätt på axlarna. Det var samma sak. Harry var alltid försenad. Vi hade till och med försökt med taktiken att säga klockan halv 10 fast vi skulle träffas kvart över 10 men Harry hade ändå blivit hela 20 minuter försenad.

 

”Han har väl antagligen sitt ansikte mellan någon tjejs-” Jag avbröt mig hastigt och Louis kollade på mig med förvånade ögon när jag plötsligt blev tyst. Musiken hade varit på en sådan hög ljudnivå att vi inte ens märkt hur Harry klivit in i köket. Jag kände hur mina kinder hettade till och ett fniss lämnade mina läppar. Harry verkade själv inte fatta det minsta lilla utan stannade upp vid tröskeln och Louis vände sig hastigt bakåt för att se vad som fått mig att skratta så mycket.

 

”Godmorgon och du är sen, igen” Hälsade jag och höjde frågande på ögonbrynet då jag nämnde det sista. Harrys trötta ögon mötte mina och ett litet svagt leende bredde ut sig på hans läppar. Håret var inte alls lika välfriserat utan såg mer ut som han nyss vaknat och endast dragit fingrarna genom de mörkbruna lockarna. På över kroppen bar han en halvt slapp vit t-shirt som var v-vingad och visade en större del av hans vältränade bringa. Armarna var fulla av tatueringar här och där och händerna hade han placerat i det urtvättade jeansen i en blå nyans. Han såg en aning trött ut eller rättare sagt jäkligt trött ut, måste blivit en sen natt ute igår. ”Förlåt babe, men jag är här nu” Log han innan han gjorde sin väg bort till min sida av bordet och böjde sig ned för att ge mig en lätt puss på kinden. Det var hans sätt att ursäkta sig på och han drog sedan ut stolen vid den högra sidan av bordet och slog sig ned.

 

”Blev det sent igår? Du ser trött ut” Påpekade Louis och riktade sin uppmärksamhet emot Harry samtidigt som jag böjde mig över bordet för att sträcka mig efter kannan fylld med vatten. Harry gnuggade sig i ögonen och rykte lätt på axlarna. ”Inte så sent, börja röra mig hemåt vid halv tre tiden” Mumlade han och tog en klunk av vattnet jag nyss hällt upp åt honom. ”Och med det menar du att du drog hem till någon tjej för att-?” Innan jag hann avsluta meningen hade Louis avbrutit mig med en varnande blick. ”Vi ska precis äta” Sade han och jag kände hur jag skulle börja skratta vilken sekund som helst.

 

 

Som ni ser, det finns en hel del påbörjade grejer här. De flesta handlingarna och påbörjade novllerna hänger lite ihop eller har samma namn. Men dessa är lite av förslag för tillfället men vi får se. Kramis

 

 

 

 

 

 

 

Hej finaste ni! Som ni märkt så har bloggen stått alldeles tom, utan nya inlägg eller förklaringar på länge utan det blev som det blev. Om ni hängt med ett tag eller kollat gamla arkiv så kanske ni märker att samma sak hände i våras och det är tråkigt hur det blir. Det finns stunder då jag satsar allt på bloggen och försöker ständigt med nya händelser och kapitel men det är inte alltid så. Jag kan glida ifrån saker väldigt lätt och det var så det blev i slutet av sommaren. Om jag ska vara ärlig så blev jag kär och var lycklig, sen förlorade jag en nära familjemedlem och därefter förlorade jag kärleken också. Och på allt det var skolan igång och på en vecka hade jag förlorat två vänner. Allt kom på en gång med andra ord. Datorn pajade och läxhögen växte. Det finns mycket anledningar och jag sitta i timmar och prata på om allt som hänt.

 

Men till annat, ifrån första början har Remember Me varit en knepig historia för mig,. Hur jag skulle få ihop händelserna, en verklig relation mellan karaktärerna och en riktigt jävla bra novell. Vanligtvis kan jag skriva i timmar och allt flytter på men det här var annorlunda. Det var svårt att beskriva och få det verkligt, jag misslyckades med den bilden jag hade i huvudet om den här novellen. Sen tröttnade jag och försökte igen och igen och igen. Men jag trivdes inte med att skriva det,  så jag gav upp gång på gång. Så därför bestämde jag mig nyss för att posta det lilla korta kapitlet som skrevs i Augusti som ett avslut för stunden. Remember Me's framtid är förtillfället oskriven men det är inget som jag ser akutellt just nu.

 

Jag försökte att inte tänka den dagen alls. Men såklart misslyckades jag med det rejält, utan det var bara en storm av känslor  och tankar som for genom kroppen. Allt ifrån besvikelse på mig själv och Harry till att vara ständig stressad över allt och inget. Benen kändes svaga, huvudet värkte och just nu ville jag bara få av mig klänningen som fortfarande inte var fullt torr. En lång dusch ville jag ha, en dusch som fick bort känslan av att ha Harrys händer över hela mig. Jag rös av obehag och en bild hur våra läppar pressades emot varandra dök upp i nätthinnan. Ussh. Ussh. Ussh. 

 

Så fort Harry kört iväg med bilen som lättade tygden på axlarna till en liten del och det kändes så skönt att endast höra sina egna andetagen och den lätta vinden. Jag ville bort ifrån hans närhet, röst och allt med han. Timmarna i bilen hade känts som dagar och nätter. Gatan var tom och likaså de parkerade bilarna. De höga husen är många på en sådan liten mark och jag känner genast igen vilket av dem som är Nialls.

 

 

Ett misstag, inget han behöver veta. Jag säger inget och likså för Harry, vi båda håller munnen stängd om gårdagens händesleförlopp. Några timmars sömn och det kommer vara något som jag kan förtränga. Jag intalade mig samma menningar om och om igen. För mig, Niall och Harry - och för tävlingen. Min blick for ner i den gråa trotaren och jag lät armarna falla slappt längs sidorna. Mitt bruna hår var trassligt och flera hårslingor for framför ögonen då vinden träffade mitt halv nedböjda ansikte. Jag bestämde mig för att hälsa på Niall snabbt och få min mobil så jag sedan ursäkta mig så jag kunde komma till hotellet och få någon timmes sömn. I hela mitt liv hade jag pressat undan problem med lögner eller att intala mig själv hur allting skulle bli okej. När det varit som värst av problem hade jag alltid kunnat skratta, prata på som aldrig förr och ha kul men det här var annorlunda. Jag kände mig tom, hemsk och ännu mer hemsk. Det här var anledningen till att relationer var inget för mig. Jag klarade inte ens två veckor med någon så fin som Niall utan att förstöra allt. 

 

Jag behöver skaka av mig allt så jag bestämer mig för att gå kort runt i kvareter och få lite andrum. Personligen hade jag ingen aning om hur jag skulle klara att se Niall i ögon, kyssa han och le emot han som om allt var problem fritt. Jag knep ihop läpparna och spände knytnäven samtidigt som tårarna steg i ögonen. 

 

Fan, fan, fan. 

 

~ 

 

Jag håller inne dörrklockan med tummen i några få sekunder. Tillräckligt länge för att höra den irriterande singnalen på andra sidan dörren och fotsteg som närmade sig. Jag blickar ner i golvet och på mina slitna sneakers som en gång varit vita. Armarna har jag slått slappt i kors över bröstet och de oborstade håret hänger lite hur som helst i nacken. Ett, två, tre.

 

Handtaget vrids om och dörren for upp. Där står han. Leende som når ögonen då våra blickar möts och händerna är placerade i fickorna på de lösa mjukisbyxor som är runt midjan. Håret är ruffsigt som han nyss vaknat och en vit t-shirt täcker över kroppen. Det hugger till i hjärtat över att se han så glad och snabbt ler jag tillgjort tillbaka, allt för att göra Niall glad. För det är allt jag vill, jag vill vara tillräcklig och göra han lycklig. "Hi, i didnt expect you" Log han och sköt upp dörren innan han böjde sig fram för att ge mig en tafatt kram. 

 

Värmen i hans röst och sättet han höll om mig, som om jag var det enda han brydde sig om. Det sved till i hjärtat men jag log, så brett jag kunde. Och när jag besvarade kramen intalade jag mig själv att jag inte kunde förstöra det här. Det som hände skulle bevaras innanför mina läppar och det var samma för Harry, det här skulle bli en hemlighet vi skulle ta med oss till graven. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänker inte på något och jag gör inget emot det heller. Det är tomt i huvudet, som ett stort vit stort rum utan frågor eller svar. Armarna och benen är svaga och någonstans i mitt medvetande vet jag att det som kommer hända är fel, det kommer ge konsekvenser som kommer förändra allt och ingenting. Mina läppar pressas ihop och jag påminns av de starka alkohol smaken som fyller min mun. Ögonlocken svajar till och jag inser hur jag är i det tillståndet då jag inte vet om jag är pigg eller trött.

 

Håret klibbar emot klänningen som är alldeles våt av de varma vattnet. Duschens kokheta vatten håller mig vaken men annars skulle jag troligen somnat till vilken sekund som helst. Men jag skulle absolut inte kunna somna nu, speciellt inte med Harry bakom mig som gjorde allt för att avleda mig in på andra tankar. ”Harry, please” Försöker jag försiktigt ännu en gång och vet att jag inte kommer kunna motstå hans läppar emot min hud utan att stöna till av njutning. Det gick inte att pressa undan honom, alkoholen hade all makt och fast jag inte ville erkänna det så gillade jag att ha honom så nära mig med hans händer över hela min kropp. Och om jag var ärlig så visste jag inte om det var jag själv eller berusningen som talade. Hans läppar var alldeles svala när dem snuddade emot min hud och jag kunde känna hans tänder skrapa emot försiktigt. Det var en sådan känsla och berörning som jag inte kunde få nog av.

 

”Ellie” Viskar han plötsligt och jag kan höra hans hesa mörka stämma genom ljudet av de rinnande vattnet. Harrys röst är ljuv och får min hud att knottra. Försiktigt stryker han sin hand över min midja och höftben innan han böjer sina läppar emot platsen bakom mitt öra. Allt han gör är mjukt, lättsamt och sakta - som om han tar väl tid på sig. Jag sväljer hårt och vill helst stå emot, men min vilja om att pressa bort de mjuka berörnigarna tonar snabbt bort. Vid det här laget är allt om Niall utsuddat ur mitt minne och Harrys läppar är det enda som kan fånga min uppmärksamhet.

 

”Ellie” Upprepar han ännu en gång emot min hud och jag särar på läpparna för att kunna ta ett djupt andetag. Jag vet inte hur länge han fortsätter kyssa min hals, nacke och axel men ännu en knapp åker upp och jag ger upp med att stå emot. Jag var full, trött och sugen - så klandra mig inte med andra ord. Det är som någon knäppt med fingrarna och jag snor runt i hans armar så våra kroppar pressas emot varandras. Mina trötta och förvirrade ögon möter hans stark gröna som visar tecken på iver och upphetsning. De lockiga håret är dyngblöt och klibbar i pannan och över sidorna av hans huvud. Jag granskar varje millimeter av de vackra ansiktet framför mig, de kyssvänliga läpparna i ljusrosa, de gröna ögonen och mörka bruna håret. Han var oemotståndlig med andra ord. En stark doft av rakvatten och mint fyller mina näsborrar. Ett litet leende rycker i hans mungipor men jag avbryter det leendet med pressa mina läppar emot hans.

 

Harry blir förvånad över de plötsliga rörelserna men besvarar kyssen utan minsta tvivel. Kyssen är intensiv, hård och fylld med lust. Det är så annorlunda men samtidigt nytt och intressant, som ett experiment. Den här kyssen är inte mjuk eller passionerad, utan tvärt om. Harry slår sin arm runt min midja och placerar sin hand under min rumpa. Jag låter ett litet fniss lämna min mun och känner hans söta andedräkt emot mina svullna läppar. Kyssen tar aldrig slut och vi fortsätter tills andan for ur oss.

 

Inte minsta ord lämnar våra munnar utan vi är helt enkelt för upptagna. Harrys grepp om min rumpa blir allt hårdare och han vrider om mig så jag pressas emot kakel väggen bakom mig. Mitt huvud lutas bakåt och Harry står mellan mina ben. Han stryker sin lediga hand genom mitt blöta och toviga hår medan jag tvingar mig själv till att ta några djupa andetag. Det är lite snurrigt men en kick av energi har satt igång och känner det forsa genom kroppen. ”I want you” Stammar jag fram med en skrovlig samt hes röst och min kropp fylls med förväntan och iver. Harry låter sin hand slinka in under axelbandet och trär försiktigt av det över min axel och pressar sig närmare mig så min rygg slår i väggen. Jag tvingar mig själv till att ignorera smärtan som satt sig in i axeln. Man ville inte avböja något sånthär med en skada i axeln. Mina fingrar trasslas in i Harrys nackhår och den andra pressas emot hans bröstkorg som rör sig i takt med hans andning.

Jag flämtar till då utbuktningen i hans jeans trycks plötsligt emot min mage men han ler bara emot mina läppar nöjt över hur han påverkar mig.  ”Let's make this a little bit more comfortable” Mumlar Harry hest i mitt öra medan han omsluter sina fingrar om de andra axelbandet och låter klänningen falla ner från min axlar. Man märker av hans upphetsning och jag kan inte låta bli att känna mig en aning stressad. Klänningen faller till knäna och därifrån drar jag av mig den smidigt. Den skrynklas ihop av vattnet och jag skjuter undan den utan att ge den minsta blick.

Min kropp täcks nu av två små tygbitar, mina underkläder. I vanliga fall skulle jag ha haft händerna för ögonen av hur generat det var men nu var jag allt annat än generat, det var som om den känslan inte fanns. Jag kände mig inte självsäker men jag var fortfarande inte tillbakadragen, bara någonstans mittimellan. Vattendroppar forsar ner över min mage och lår medan Harry låter sin hand smeka mina höfter. Min andning ökar och blir häftigare och snabbare, som om jag inte kan kontrollera mig själv. ”Someone is a bit excited?” Mumlade Harry och höjer på ögonbrynen innan han sticker ner två fingrar vid min byxlinning. Jag sväljer ännu ett stön som bubblat upp inom mig pressar mina höfter emot honom. 

Det är som om jag inte kan få nog av hans närhet, som om jag måste ha honom nära mig. Min hand drar sig innanför den tunna bomulls tröjan och jag drar min hand över varje centimeter av vältränade muskler. Harry borrar in sitt ansikte emot min nacke och jag kunde känna hans andedräkt över min hals. Vattendroppar rinner längs hans kind och jag stryker bort dem med undersidan av min tumme.

Han masserar mina höftben mjukt och låter blicken fästas vid min nästan nakna kropp och ler. Jag fnissar bara och drar mina händer över hans varma bröstkorg och fäster dem sedan runt hans hals. Harry tar tillbaka sin hand runt min bakdel innan han lyfter upp mig och jag slår benen om hans midja för att hålla mig uppe. Våra läppar pressades samman och jag särade försiktigt på mina. Harrys tunga slinker in i min mun och jag känner hans varma andedräkt över mina läppar. Min kropp var uppe i varv och jag kunde inte sluta nu, jag ville ha honom och om detta förspel inte var över snart så visste jag inte vad jag skulle göra. Bh:n skav i ryggen och jag ville verkligen få av honom den där t-shirten nu.

 

Harry drar benet emot glasdörren och han kliver ut ur duschen med mig slingrad runt hans kropp. På någon sekund har han burit ur mig ur badrummet och jag känner hur min kropp dunsar emot den mjuka madrassen. Mina underkläder är våta och vattnet fläckar av sig direkt ifrån de torra lakarna. Harry drar tröjan över huvudet och sekunden därefter är han över mig. Mina ögon möter en vältatuerad överkropp. Fjärilar, citat och fåglar fångar min uppmärksamhet och jag stryker lätt över fjärilen som är rätt på hans bringa. Min kropp pressas snabbt ner igen och Harry är försiktigt med att inte lägga över all sin vikt på mig. Min bröstkorg trycks emot hans samtidigt som jag känner smekningar längs låren.

 

Våra läppar kraschar gång på gång emot varandra och varje gång är det samma pirrande känslor. Jag vilar mitt huvud emot madrassen medan Harry pressar bak mina armar över huvudet. Hans läppar jobbar sig ner ifrån mitt nyckelben och över min byst ner till mina min mage. Jag kniper ihop ögonen och stönar lågt för mig själv samtidigt som Harry tar god tid på sig med att få mig att njuta till hundra. Hans hand som varit placerade vid mitt lår pressar isär min ben och placerar sin hand alldeles nedan för mina mer intima delar. Jag trycker ihop min läppar och Harrys namn upprepas gång på gång i mitt huvud. I hela mitt liv hade jag aldrig velat ha något mer kändes det som, hans beröring var som en drog.

 

Min andning ökade och Harry viker ner kanten på mina trosor försiktigt och låter hans beröring sätta spel i mig. ”Harry-” Stönar jag fram mellan andetagen och han drar snabbt upp sin hand för att pressa ner min armar igen. Min hand glider ur Harrys grepp och jag putar försiktigt omkring han på rygg. Jag kommer överst och börjar ivrigt kyssa hans mage och neråt. Det är som kick som går igång och mina läppar arbetar långsamt och självsäkert över hans vältränade bringa. Min näsa andas in en stark doft av parfym och jag drar min vänstra hand över hans överarm. Jag sätter mig upp på hans ben och pressar ner knäna i täcket så hans ben är fångade mellan mina.

 

Mina händer placeras runt bältet och jag börjar knäppa upp det medan Harry fortsätter andas tungt över min beröring. Fingrarna omsluter sig runt jeans knappen och jag knäpper försiktigt och långsamt upp innan jag börjar dra upp gylfen. Under det tunna materialet kunde jag känna hans styva kön. Det bultar inom mig och jag böjer mig ner och placerar lätta mjuka kyssar längs boxer bandet. Min hand stryker sig på insidan av hans lår och ska precis slinka in innanför hans jeans. Men jag hinner inte längre innan en oväntad knuff får mig att trilla över på rygg igen och Harry är direkt överst men denna gång ser han inte upphetsad, ivrig eller nöjd ut – inte minsta lilla. Ögon är uppspärrade och munnen i ett rakt streck. Mina förvirrade men besvikna ögon möter hans blick som inte ger mig uttrycket av några känslor alls. Hade han nyss sagt nej genom att fösa undan mig? Ville han inte ha mig? Jag skulle ge det hela nytt försök och jag slog min hand runt hans hals men Harrys armar var snabbt runt min handled och han tryckte ner mig i sängen.

 

Långsamt skakade han på huvudet och lossade greppet om mig. ”This was a mistake” Viskade han plötsligt och därefter kunde jag inte känna hans kropp emot min. Jag var fortfarande borta över hur han reagerade och jag svalde hårt. ”I'm sorry” Mumlade han bara och reste sig upp. Harrys knytnäve dunkade in i väggen som fick det att eka lätt i rummet. Jag hävde mig upp med armbågarna och såg han storma ut genom rummet utan minsta blick över axeln, dörren slog igen och rummet överlades i en mörk dyster tystnad.

 

I hela mitt liv hade jag hatat folk som var otrogna. Jag förstod inte hur man kunde älska någon och sedan såra den på ett sådant grovt sätt. Men i denna stund insåg jag att lust kunde väcka så många känslor man trott inte ens exsisterade. När Harry stormat ut genom dörren och jag legat kvar där så hade jag förstått att dem personerna jag hatat i hela mitt liv, dem som svikit deras partner för någon annan – jag hade nu förstått att det jag precis gjort gjorde mig till en av dem.

 

---

Steeelt kapitel och tidsinställt. Sorry för de olika formerna som pressas och pressade, skriver det här mitt i natten så är alldeles för trött för att tänka klart.

 

Harry hade rätt, jag blev ett år äldre i hans närhet – eller iallafall genom krogvakterna. Ingen ifrågasatte min ålder, inte en enda. Och innan jag ens hunnit klaga på att jag inte var på fest humör så hade Harry släpat in mig i den mörka klubblokalen. Hög musik dunkade i öronen och jag kunde knappt överösta min röst med den starkaste rösten jag kunde pressa fram. Klubben var stor med massvis av människor som hoppade och dansade till musiken. Färgglada drinkar serverades och spotlight lampor i alla möjliga färger lyste upp stället. Själv kollade jag mig snabbt runt för att inte tappa bort Harry i detta röriga ställe.

 

Det skulle inte ens förvåna mig om han redan stuckit iväg för att hälsa på någon. Förvirrad snodde jag runt ett varv då jag insåg hur han inte stod vid min sida. Han hade istället gått iväg emot vänster hörn där han hälsade på några bekanta. En suck slank ur mig och jag staplade mig bort emot honom. Jag ställde mig fortfarande frågor om hur allt gått så snabbt och som vanligt försökte jag smälta allt och inget. På vägen fram till Harry var jag tvungen att vrida mig en hel del för att inte stöta till folk eller kliva dem på fötterna. Jag hade en tendens att överanalysera saker och jag kunde fortfarande inte släppa det här. Mina ögon hade inte vant sig vid de mörka ljuset än och jag blinkade flertal gånger för att få mina ögon att fokusera. Jag gick snabbt de sista metrarna tills jag slank in vid den öppna ytan intill Harry.

 

Han hoppade till av min plötsliga närvaro och log sedan medan jag bara blängde tillbaka. Jag var en aning irriterad att han först dra hit mig 5 timmar bort ifrån London och lämnar mig så fort vi anländer till vår destination. ”This is Ellie” Sade Harry som en presentation och lade en arm om mina axlar. Han drog in mig emot honom och jag pressade fram ett stelt leende emot de okända människorna framför mig. Jag var heller inte bekväm med hans grepp om mig och jag ville helst undvika fysikkontakt, dock så sa jag inte det. Två killar, båda brunetter och en blond tjej var framför oss. Killarna såg äldre ut och jag gissade att dem var emot 25års åldern och tjejen var nog runt 20. Hon var lång, hade ett fint ansikte och hade den där kroppen som alla tjejer ville i hemligt ha.

 

Tydliga konturer ifrån de åtsittande svarta klänningen framhävde hennes långa ben och små kurvor, om jag ändå såg ut sådär tänkte jag för mig själv. Harry måste ha legat med henne, helt klart. Om han hade en 'typ' så var hon ett bra exempel på hur hans 'typ' såg ut. ”Hello” Sade jag svagt och fick mig att stå ut som en aning blyg med mitt tysta och tillbaka dragna hälsning. Killarna sluddrade fram deras namn och med den höga musiken var det omöjligt att höra vad dem sagt. Jag sträckte fram min hand emot dem och skakade den vänligt. ”And this is Norah” Sade Harry och pekade emot den blonda tjejen som tog ett steg närmare för att skaka min hand. Det lyste verkligen om henne och hon log så starkt att jag inte visste vad. Stelt skakade jag om hennes hand och tog ett steg tillbaka närmare Harry. Dem fyra fortsatte prata medan jag stod mest där och var den där personen som man inte hade någon aning om vad den gjorde där. Det fanns verkligen ingen chans för mig att dyka in i deras samtal, jag hade inget att bidra med.

 

Till sist var det färdig pratat och Harry slog en arm om min midja innan han drog mig vidare genom den dansade nattklubben. Första människorna jag pratat med och jag framhävde mig själv som en stel outsider, bra jobbat. Jag förstod nu varför folk såg mig utan personlighet, jag sa inte något eller gjorde inget för den delen. Det var bara så mycket enklare att vara med tex, Niall eller kanske Nathalie. Jag behövde inte tänka mig för innan jag öppnade munnen för jag visste att folk som dem skulle förstå. ”I guess you have shagged every girl in here” Mumlade jag och blickade ut emot tjejerna som dansade, drack sig fulla och fnissade hysteriskt. Jag pressade samman läpparna och vände mina ögon emot Harry som blinkade emot mig. Han böjde sig ner emot mig och pressade sina läppar vid mitt öra. ”A gentleman never tells” Viskade han och rörde snabbt vid min axel innan han släpade mig bort emot den folkfyllda baren. J

 

ag skrockade bara åt honom och följde villigt med. ”What a gentleman” Mumlade jag för mig själv, övertygad om att ingen hörde. Eftersom det var alldeles för mycket folk så fick man hålla sig borta ifrån den dansade klumpen för att inte bli ihjältrampad. Harry slog upp en hand på bardisken och kollade emot mig som om jag skulle säga något. ”What do you want?” Förtydligade han och jag insåg hur jag bara stått och glott. ”Make it a suprise” Svarade jag med ett leende och Harry himlade med ögonen åt mig och vände sig emot bartendern för att ge vår beställning. På någon minut så höll Harry två höga glas fyllda med en ljusröd vätska. Det såg inte gott ut, inte alls men det var bara att köra. Smidigt sträckte jag min hand och greppade tag om det kalla glaset. Jag granskade vätskan framför mig och svalde hårt. ”Are you going to drink it or?” Skrattade Harry och jag återvände tillbaka till verkligheten jag befann mig i. ”Yeah, of course – cheers” Stammade jag fram och slog ihop våra glas till ett skål. Jag räknade snabbt till tre och höjde glaset till min mun och drack en klunk av den starka vätskan.

 

Harrys perspektiv

 

Ellie var ganska full. Jag hade iallafall tappat räkning om hur många drinkar hon slängt i sig och det verkade inte ta slut. Hon hade ifall slappnat av en hel del ifrån hennes vanliga sansade personlighet med inblickar av alla möjliga kommentarer. När vi kommit hit hade jag varit övertygad om att hälsa var det enda hon skulle säga under kvällens gång men icke. Under dessa timmar hade hon dansat och pratat med för många personer. Jag skrattade för mig själv då jag påmindes om hur några drinkar förvandlade henne till en glad och självsäker person.

 

Det var någonting om hur hon kollade på mig som om jag var ingen annan än mig själv, det fanns inga blickar av att hon avgudade mig som troligen alla andra tjejer betedde sig då jag ens sa hej. Det hade tagit tid men jag hade vant mig vid uppmärksamheten men de få gångerna någon betedde sig annorlunda så kändes den personen mer intressant. Jag kanske inte skulle tänka i dessa banor om Nialls flickvän men Ellie var speciell och intressant. Jag gillade hur hon tacklade mina kommentarer med nya och brydde sig inte om vem jag var eller vart min karriär lett mig. Jag fnös för mig själv över hur hennes ansikte sken upp i bilen då hon insåg hur låten var om mig, fan att hon behövde lista ut det. Jag hade verkligen velat slänga ur henne ur bilen då, för om hon fick veta var det någon hon skulle skämta om tills döden skiljer oss åt.

 

Vi hade befunnit oss här alldeles för länge just nu och alla möjliga killar hade stött på henne. Men hon var en aning borta och tog deras komplimanger och deras sätt att röra henne som en vänlig gest. Några gånger hade jag fått dyka in och dra med henne bort eftersom dessa killar skulle gärna kunna slänga henne över axeln och dra med henne hem. Jag skrattade för mig själv och drog fingrarna genom de lockiga håret.

 

Det var alldeles för varmt här inne och jag längtade ut till kylan och den friska luften. Min blick vandrade emot Ellie som staplade sig bort emot ett par nya killar, jag skrockade för mig själv. Hon visste inte vad hon hade för inverkan på folk. Med det där kristallklara leendet, bruna halvlockiga håret och ögon som kunde stirra hål på henne. Niall var lycklig att få ha en tjej som henne. Han hade inte velat dejta någon sedan det tog slut mellan han och Holly under Xfactor veckorna. Det gav bara smärta och kärlek för stunden brukade han säga. Men när Ellie audtion visades på tv så hade Niall blivit lite smått besatt av henne och i alla intervjuer då frågan kändis förälskelse ställdes så var det självklart vd han skulle svara. Och när dem träffades första gången hade han varit en aning lyrisk medan Ellie var blyg. De var så olika att dem passade tillsammans.

 

Varför hade jag ens dragit med henne hit? Helt ärligt, hade jag ingen aning. Jag visste själv hur det var att delta i en tvshow då alla förväntar sig så mycket men jag hade alltid haft killarna med mig men hon var alldeles ensam. Under den tiden då vi var med ville jag oftast dra mig bort ifrån en dag och lämna allt och försöka smälta allt. Så när Ellie babblat om en road trip så sken det upp i huvudet. Jag visste mycket väl att den var en dum ide, en idiotisk ide. Något som skulle vilja få henne att slå mig till små bitar men ändå hade jag hoppat in i bilen och dragit med henne hit. Se hur mycket som kan hända på en dag. Jag drog händerna över de mörka jeansen och tog ett djupt andetag innan jag började röra mig genom klubben.

 

Själv var jag en aning berusad, inte mycket. Jag hade lite svårt att dricka mig full då hon befann sig i min närhet, det sista jag ville var att få tillbaka en trasig Ellie till Niall. På tal om Niall så hade han ringt mig så många gånger att jag stängt av mobilen, jag kunde inte prata nu då skulle han fatta att något var skumt. Niall hade en tändes av att veta då jag ljög och ursäkter som att jag var med en tjej funkade inte. Smidigt drog jag mig igenom folkmassan tills jag fann en fnissande Ellie som lutade sig emot en ung killes axel. Han viskade något i hennes öra och hon började bara fnissa mer och högre. Jag tog ännu ett steg och harklade mig försiktigt för att få hennes uppmärksamhet. Ellie hoppade till och mötte mig med ett par glada ögon och brett leende.

 

”Harry!” Utbrast hon glatt och jag hörde att hon tvingade sig själv till att prata tydligt, fan hon var verkligen full. Killen upptäckte min närvaro och gav Ellie en blick innan han drog sig bort emot den tjocka klumpen av människor. ”Hi babe, let's get out of here” Flinade jag åt hur full hon faktiskt var. Jag svalde hårt och hoppades att hennes röst inte skulle låta allt för hemsk imorgon. Hon hade trotts allt sång på schemat. Innan hon hann protestera och slinka ur min syn så krokade jag en hand runt hennes midja. Ellie skrattade och lutade huvudet emot min axel medan jag stödde henne emot mig ut till bakvägen.

 

Jag hade valt det här stället av den anledning, kamera förbud. Det sista jag ville var att några bilder skulle komma ut. Jag visste inte hur jag själv i hennes situation skulle klara mig igenom ett sådant fall i media. Tidningar kunde komma upp med alla möjliga rubriker – I pojkvännens bästakompis famn, full. Olika rubriker flög förbi näthinnan och jag skakade av mig tankarna om det. Musiken blev allt lägre och människorna mindre. Jag tog ett fastare grepp om Ellies midja och släpade med henne igenom en smal korridor som ledde vägen ut. Här var lamporna tända och det sved i ögonen av de plötsliga starka ljuset. Dörren slog igen och man kunde höra musiken dunkade och människorna som skrattade och skrek till musiken.

 

Jag blickade ner emot Ellie som såg fortfarande hyfsat pigg ut och hon mumlade om något men hade fortfarande ett litet leende på läpparna. Jag pressade ner handtaget ut med min lediga hand och plötsligt var vi ute vid en kall gränd. Jag kände den kalla nattluften omge mig och lättad andades jag ut. Svetten klibbade längs ryggen och huvudet värkte av den tidigare höga musiken. Ellie kollade nu upp emot mig och skrattade glatt. ”Those curls, so pretty” Flinade hon och sträckte sig upp för att rufsa runt i mitt hår.

 

Jag skakade bara på huvudet medan jag skrattade och såg till att hon inte snubblade. Jag fortsatte stapla henne fram genom den tomma gatan samtidigt som hon nynnade för sig själv. ”One day i will buy a pink car” Sade hon plötsligt och jag himlade bara med ögonen för mig själv. ”You do that” Flinade jag och hon nickade emot mig stolt. Hon var verkligen den glada personen när hon var full. Men det skulle nog inte ta lång tid innan illamåendet slog över henne som en våg. Det fanns alltid konsekvenser med att ha roligt. Jag drog med mig henne till gatans slut och min blick for bort emot de olika riktningarna för att kunna komma ihåg vart vi ställt bilen.

 

Ellie fortsate prata på glatt och jag skrattade åt hennes glada humör. ”I want a tatto, can we get a tatto?” Frågade hon plötsligt och jag rynkade pannan. ”No you don't” Mumlade jag och hon stönade irriterat åt mig. ”Come on, please! If you get me a tatto i can give you a blowjob!” Sade hon desperat och jag satte andan i min hals samtidigt som skrattet vällde ur mig. Vad hade hon sagt? Jag kunde verkligen inte få slut på skrattet och det roligaste var att hon såg inte minsta generad eller oseriös ut. ”Ellie, you are really really drunk. But i promise if you want to get a tattoo tomorrow we will get it.” Jag hejade mig själv till att inte skratta mer och misslyckades såklart. Hon var så annorlunda som full, här var det inga kvicka halvtaskiga kommentarer utan hon erbjöd mig olika slags 'gärningar' istället. Och därefter skrattade jag igen.

 

Jag försökte övertala henne om något hon inte ens skulle komma ihåg imorgon. Om jag bara fick tyst på henne nu så skulle det vara glömt snart. Hon skulle säkert inte ens vilja ha en tatuering och imorgon skulle andra tankar finnas, så det var bara att säga ja nu så skulle det vara som bortblåst. ”Pinky Promise?” Sluddrade hon och jag nickade med ett litet leende till svar. Jag insåg hur hennes steg blev allt ostadigare och bilen var för långt bort för att släpa henne. ”Can you stand on your own for just a second?” Frågade jag och mötte hennes ögon.

 

Hon var pigg för stunden men jag tvivlade på att hon skulle kunna hålla sig så här pigg för ett längre tag. Försiktigt släppte jag mitt grepp om hennes midja och placerade stället min arm under hennes rumpa för att sedan bära upp henne. Hon var inte beredd och skrek till av de plötsliga rörelserna. Skriket övergick snabbt till ett nervöst men glatt skratt. Jag slog runt mina armar runt hennes kropp för att kunna bära henne stadigt i min famn. Ellies taniga kropp pressades emot min bröstkorg och hon placerade sina armarna kring min nacke samtidigt som hennes huvud vilade vid mitt nyckelben. Min högra hand hade placerat sig vid hennes rumpa och de kände genast fel så jag flyttade den in till undersidan av hennes knä.

 

Ellies pigga humör började tona bort i små doser men hon var fortfarande pigg till att kommatera allt och alla. Jag var inte så koncentrerad på hennes uttalande utan fokuserade mer på att bära henne och hitta en rätt väg till bilen. Hon verkade iallafall haft en kul kväll, alltid något. Jag fortsatte bära henne genom gatans slut och pustade ut då den svarta bilen kom i syne. Min hand stack jag ner i jeansfickan och fiskade upp bilnyckeln. Smidigt låste jag upp bilen och sköt upp dörren innan jag lossade Ellies grepp om min hals. Hennes ben nuddade marken och hon tog sig klumpigt in i passagerarsättet.

 

~

 

Efter att ha kört runt i en halvtimme så hade jag till sist hittat ett hotell. Med dessa trånga vägar och hus som alla såg likadana ut var det omöjligt att hitta sig fram. Mörkret hade lagt sig över stan som en dimma och jag stönade gång på gång över de jobbiga vägarna. Eftersom jag heller inte ville få folk att tro fel saker hade jag bokat två rum fast jag drog in Ellie till samma rum som mig. Hon verkade inte helt kry så det var nog bäst att jag ändå såg till att hon kom i säng, det var trots allt jag som fått henne att komma hit. Under bilresan hade hon hållit sig en aning pigg fast illamåendet tagit över smått.

 

Hotellkorridoren stod tom och lamporna lyste upp en oändlig korridor som såg ut att aldrig ta slut. Dörrar med nummer satt tätt tillsammans och Ellie gick några steg bakom mig samtidigt som jag letade efter numret som fanns på hotellkortet framför mig. 335, 336, - Jag kollade upp emot dörren framför mig och insåg att vi var rätt. Vi hade gått runt här i snart 5 minuter och jag kunde inte låta bli att vara smått irriterad över att inte hittat rätt så fort.

 

Ellie hade tagit sig fram till mig och ställde sig vid min sida. Jag låste upp dörren och sköt sedan försiktigt upp den. Rummet var alldeles mörkt och det enda ljus som tagit sig in var ifrån det breda fönster där man kunde se höga byggnader lysa starkt. Jag bakade att steg och lät henne komma in först. Ellie trippade in över tröskeln och jag stängde dörren efter oss och rykte i handtaget för att vara säker på att den var låst. Min hand omslöts sig om lampknappen och snabbt fylldes de tidigare mörka rummet med ljus.

 

Vid det här laget hade Ellie hunnit sjunka ner på dubbelsängens kant med händerna framför ansiktet. Jag sparkade av mig skorna utan att bry mig om hur dem hamnade och lät mina fötter dras över heltäckningsmattan. Min blick for runt över de lilla hotellrummet med blåa väggar, en tv och dubbelsäng i vit. En dörr in till badrummet låg också av den vänstra sidan av rummet. ”Are you feeling ill?” Mumlade jag emot Ellie som borrat in sina armbågar i sina lår och hade händerna för ögonen. Jag var inte bekant med att ta hand om folk eller tjejer på fyllan. Alla som jag 'festat' med hade kunnat hantera alkoholen sansat men jag var inte säker på att Ellie festat och druckit så mycket tidigare, och om hon hade druckit så kanske inte en sådan pass stor mängd på en kort tid. ”Let's get to the bathroom” Sade jag för att försöka pressa bort paniken som bubblade upp inom mig.

 

När hon heller inte gav mig något svar så sjönk jag ner bredvid henne och föste upp henne med ett lätt grepp om hennes midja. Hon behöll ena handen framför ögonen tills hon stod upp och hennes trötta och förvirrade ögon mötte mina. Jag måste erkänna att jag var lite stressad över det här, skulle hon spy eller kunde hon gå och lägga sig? Hon hade iallafall börjat nyktra till smått men jag var säker på att alkoholen fortsatte ta över. Något sa mig att hon inte skulle svara mina frågor, eller att hon rättare sagt inte hade någon lust att svara på frågor. Jag hann knappt klivin in till badrummet innan hon hängde över toalettstolen och spyan välde ur henne. Fan, jag hade verkligen fuckat up det här.

 

~

 

Ellies Perspektiv

 

Jag hostade till och harklade mig samtidigt som tårarna rann ner som floder längs mina kinder.  Jag mådde så illa och jag hade redan spytt en hel del men det gick inte över. Jag fortsatte snyfta för mig själv och kände hur Harry stressa bakom mig. Han hade inte stått still i flera minuter och försökt göra något men så fort han erbjöd sin hjälp så hade jag bara skakat på huvudet. Jag borde aldrig druckit och han borde aldrig kört mig hit ifrån första början. Minnena fanns där men en aning otydliga, jag kunde se folks ansikten men dialogerna var bara som ett klipp ifrån en film utan ljud.

 

Den beska smaken brände i munnen och halsen. Klänning stank alkohol blandat med spya, inte så mysigt med andra ord. Jag tvingade mig själv till att andas och kravla mig upp på knä igen utan att sjunka ihop. Harry dök ner på huk bakom mig och höll upp mitt hår försiktigt samtidigt som han strök mig lugnande över ryggen. Hans beröring var lätt och mjuk som en kattunge. ”I'm sorry, i should never have-” Sade Harry försiktigt och jag hörde hur medlidandet tog slut på honom. Jag avbröt honom snabbt. ”No, it's fine. Just help me get up” Mumlade jag snabbt och ansträngde mig för att kunna samla krafter till att ta mig upp. Rummet kändes rörigt, nästan som om allt snurrade smått. Benen vek sig och magen ekade tom.

 

Harrys armar drog sig runt min kropp och han räknade till tre innan han drog mig upp på badrumsgolvet. Jag hade druckit tidigare men aldrig varit riktigt full på det här sättet, så någon gång behövde vara första gången. Min kropp skrek efter sömn och jag kände mig slapp efter utmattning. Jag kände hur det var som om jag kunde tappa balansen när som helst men Harrys grepp var för starkt för att få mig att falla ihop. ”Maybe you should get a shower” Mumlade han. Jag knep ihop läpparna och kollade ner på mina kläder som luktade inte särskilt gott eller såg speciellt rena ut. ”Yeah” Viskade jag strävt och drog mig ur hans grepp och gick försiktigt fram emot duschen och i sista sekund höll jag på att snubbla till.

 

Harry var snabbt på plats och drog upp mig på benen innan fallet. ”Don't say anything” Sade Harry tvärt och jag rynkade pannan men var för trött och berusad för att kämpa emot hans grepp. Han sköt upp glasdörren in till duschen och lyfte in mig som om jag var ett litet barn. Han hade fortfarande armarna om mig och sköt sedan igen dörren. Mina ögon spärrades upp och jag snodde runt emot honom, tänkte han att vi skulle duscha tillsammans med kläderna på? Vad fler galna idéer fanns i hans huvud? ”Harry-” Påbörjade jag med en ansträngd ton men jag fann inte haspla ur mig mer innan värmande vatten rann ner längs min kropp. Under en sekund var håret blött och kläderna klibbade emot kroppen. Vattenstrålen blev starkare och mer vatten blötte ner mig. Harry fortsatte under denna tid hålla mig rak så att jag inte skulle falla ihop i det lilla området vi stod på. Jag snodde runt i hans famn och kände hur han lutade sig emot väggen bakom honom. Det här var speciellt och i vanliga fall skulle jag puttat ur honom och skrikit som aldrig förr, men inga ord eller ljud lämnade denna gång min mun. Jag kände hans framkropp pressas emot min rygg. Armarna var välbyggda och kändes beskyddande, som om de var murar.

 

Jag lutade mig tillbaka och kände hur jag var så nära han att mina fötter stod hopklämda mellan hans. Det kändes konstigt att killen jag tidigare skrikit åt stod bredvid mig i en dusch. Harry andades häftigt och hans bröstkorg rörde sig i samma takt som hans andning. Värme utstrålade ifrån de varma vattnet och Harrys kroppsvärme bidrog också. Jag lät mina bara fötter glida över de hala kakelgolvet och jag slöt ögonen för att kunna pressa undan illamåendet och förvillelsen som omgav mig. Det här såg fel ut men jag försökte övertyga mig själv om att det var något som man kunde skratta åt i framtiden. Ni vet som när man drar upp ett gammalt minne och någon börjar ”kommer ni ihåg när?”. Jag lät min trött hjärna uppslukas av allt som kunde kommas på.

 

Jag var för upptagen med att kunna andas någorlunda normalt och inte vingla till för att känna hur Harrys händer massareda mina axlar mjukt. Hans beröring fick min berusade kropp att bli ännu mer förvirrad och jag försökte tvinga mig själv till att fösa bort hans grepp. Det här kändes fel med att stå så nära samtidigt som vi pressades samman av de hettande vattnet. Jag svalde hårt och knep ihop ögonen. ”Harry stop, please” Viskade jag försiktigt och fortsatte blunda tills det värkte i pannan och allt jag kunde se var mörker. Jag gillade inte att neka killar men jag hade Niall och det här kändes fel.

 

Men Harry stannade inte utan fortsatte massera mina axlar ännu mjukare. Jag stönade till av både hur irriterad jag var men samtidigt njutning, behövde han göra det så svårt? Det var nästan som om jag kunde se Harry nöjda flin framför mig då jag ännu ett stön lämnade min mun. Jag tvingade mig själv till att blunda hårdare och föreställa mig Niall och inte Harry. Mitt blöta hår hängde längs ryggraden och Harry strök försiktigt undan det och lade håret över min axel. Jag försökte ignorera det hela och tvingade mig själv till att tänka på Niall. Men mina fantasier kom inte långt för plötsligt kände jag hur hans tumme lirkade upp den första knappen av min klännings baksida och jag kunde känna den nakna ytan där klänningen brukar sitta åt. Jag var påväg att varna honom igen men då kände jag plötsligt hur hans andedräkt svepte över min nacke och en rysning ilade genom kroppen. Pressa honom ifrån dig, gör något skrek rösten inom mig men jag kunde inte. Och när ännu en knapp lirkades upp och Harrys svala läppar pressades emot min nacke så visste jag att det var förlorat, jag kunde inte stå emot. Så jag lät alkoholen ta över och med andra ord så lät jag Harry ta över.  

 

---

Sådär, ännu ett kapitel uppe! Ni får gärna kommentera vad ni tycker och vilka ni gillar tillsammans. Vad tror ni kommer hända tex? Kramis :))

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Små strimlar av solljus sipprade in genom persiennerna och lade sig irriterande nog rakt över mitt trötta ansikte. Jag var fortfarande uppslukad i drömmarnas värld men jag insåg hur mitt tillstånd inte  skulle hålla för evigt och snart började jag klarna till.

 

 

Det finns alltid så mycket att säga och skriva. Jag har tankar som aldrig tar slut och i mitt eget huvud vet jag exakt hur allt är och hur jag ska beskriva det – men att sedan formulera det till ord som blir till meningar. Det var något annat det. Att veta hur jag satt hemma och pluggade biologi för några månader sen och plötsligt så vände allt och genom en audtion tog jag mig till nästa steg som förde mig till bootcamp och ifrån det till Judges House. Tre steg på en sådan kort tid tog mig till ett annat liv, i en annan stad med nya människor. Jag var plötsligt på tv, en förebild och tävlade om ett skivkontrakt. Hur smälter man då allt? Att leva i en sådan omgivning med så pass mycket press var en utmaning för mig som 17åring. Hemma hade jag endast några få vänner som jag umgicks med medan nu hade jag fans, fans och är 17år. Hur låter det? Men det hela handlar om att ta det i små doser och alltid hålla fötterna på jorden. Det var det jag hade lärt mig under den här tiden, ta inget föregivet eller för hastigt. Genomarbeta allt i din egen takt. Jag kanske upprepade allt i dessa texter, allt om att smälta det som händer runt omkring än. Men om jag knappt förstod vad som pågick i mitt eget liv, hur skulle jag då kunna försöka få andra att förstå det genom texter fyllda med ord? 

 

När jag fick reda på att jag gått vidare var allt borta. Tårarna strömmade ut och jag gjorde allt för att ta mig bort till trappan som ledde mig backstage för att kunna få lite andrum. Mina ögon var dimmiga av de salta tårarna som vägrade få ett stopp. Tacksamheten och glädjen var enorm men inga ljud lämnade min mun utan så fort jag försökte stamma fram minsta lilla ord så började jag bara gråta allt mer. Såklart var jag glad, överlycklig med andra ord men mest var jag bara chockad. För det här var det sista jag förväntade mig då de senaste två veckorna gått i helt fel riktning. Jag tvingade mig själv att andas och så fort jag kommit bakom scenen kom Tyra snabbt till min sida. Hon gav mig en snabb kram och jag hulkade mig samtidigt som jag slog armarna om henne.

”You did it” Viskade Tyra stolt och jag nickade och hon log bara emot mig innan hon tog ett steg tillbaka. ”You really did it, im so proud of you love” Förtydligade Tyra. Jag log och drog med utsidan av handen under ögonen för att fånga upp tårarna som inte fick ett slut. Dan gav mig också en lätt kram för att sedan gratulera mig. Jag minns inte mycket utan försökte bara krama folk utan att krossa dem. Men när jag till sist fått grattis och kramar av alla möjliga så vandra min blick bort emot 5 bekanta killar som mest stått i bakgrunden. Jag kisade med ögonen och höjde på ögonbrynen för att försöka få min blick skarpare och kunna se om det var dem jag trodde det var. De höga klackarna hade jag vandrat runt i alldeles för länge och det brände nu i hällarna. Golvet smattrade under mig då jag försökte ta mig fram genom den folkfyllda lokalen och så fort klacken slogs samman med golvet uppstod ett bekant ljud. Min blick gled ännu en gång snabbt tillbaka till killarna några meter bort.

 

Niall, Liam, Harry, Louis och Zayn? Niall som sagt att han var upptagen med bandet men lovade att ringa mig så fort han kunde men nu stod han här. Under går dagens gång hade vi mest nöjt oss med varandras sällskap, några få kyssar, småprat och ja inte mycket mer. Vi hade inte pratat så mycket och eftersom jag oftast lyckades förstöra alla slags relationer med ord så nöjde jag mig mycket väl med det som hänt. Jag tror att vi båda inte visste vad vi gav oss in på men jag gillade det jag upplevt med Niall. När klockan närmat sig emot halv 12 hade han sagt att det var dags för honom att dra och erbjud mig skjuts men eftersom jag hade några saker i studion att fixa så var jag tvungen att tacka nej. Som vanlig svepte jag mig in i andra tankar och insåg nu hur Nialls ögon mötte mina.

 

Fast han var ett tiotal meter bort var det svårt att missa. Leendet nådde verkligen hans ögon och händerna var slappt placerade i fickorna medan de andra var upptagna med att diskutera något ämne. På fötterna bar han ett par sneakers i vitt som han sedan hade till ett par svarta jeans och en t-shirt med tryck. Gosh så snygg han var, och igår hade han kysst mig. Louis boxade Niall i ryggen då han insåg att han inte var lika insatt i samtalet och följde sedan blicken som ledde till mig. Louis sprack upp i ett leende och jag gick med raska steg emot dem. ”Aren't you supposed to be in the studio?” Skrattade jag då jag tagit mig fram till dem och lade på sarkasm vid de sista orden. ”We couldn't miss you getting trough babe” Sade Louis och böjde sig fram och jag fnissade till och slog armarna kring hans hals. ”Thank you for coming, all of you” Sade jag samtidigt som jag kramade om han och Louis besvarade kramen vänligt. Hans hår hade en stark doft av schampo som blandades med hans söta parfym. Jag avslutade omfamningen och drog mig försiktigt tillbaka. Jag hann knappt kolla på Niall innan resten av killarna skulle gratulera, kramas och ge mig vänliga kindpussar.  

 

Varenda av dem var så extremt vänlig, trevlig och luktade gott. Jag hade en grej för Liam, det var någonting med hans ögon och uttal. Låter kanske lite fel att säga när jag 'dejtar' hans bandkompis men om jag var ett hängivet fan och jag fick inte välja Niall skulle Liam varit favoriten helt klart. Zayn var den högljuda och så fort någon sa något i mun på den andre så hördes Zayn mest. Louis skämtade om det allra mesta han kunde komma upp med och lade gärna in ord som babe och love i varannan mening. Liam sa inte så mycket utan log mest och såg kramgo ut. Sedan var det Harry som jag inte riktigt kunde släppa. Hur han drog fingrarna genom håret, gav dessa kramar då han rörde händerna över ens rygg på något speciellt sätt, hur han uttalade visa ord med en posh dialekt och såg alltid så jäkla självsäker. Till sist snodde jag runt för att möta Nialls blick. Han såg nästan nervös ut och kinderna var lätt flammiga.

 

”Hi” Viskade jag tog ett djupt andetag och kände hur mina läppar formades till ett brett leende. Mina händer föll slappt vid sidan och Niall tog ett steg närmare mig och fångade upp min högra hand i hans samtidigt som han drog in mig till en mjuk kram. ”Gratulations love, i'm so happy for you” Mumlade han och jag kände hur jag skulle kunna börja gråta igen. Han var bara för söt med hur han sade grattis, höll min hand och kramade mig extra länge. Niall kysste mig hjässa lät och drog sedan med sina fingertoppar av utsidan av mitt hår. Själv höll jag om honom så hårt jag kunde, som om någon skulle rycka honom ifrån mig. ”Hurry up , we don't have time for stuff like this because we are going bowling” Louis avbröt oss plötsligt och jag rynkade pannan och vände blicken emot Niall som flinade åt min överraskade minn. ”Suprise” Viskade han och placerade en puss på min kind innan jag hann öppna munnen och fråga minsta lilla fråga.

 

~

 

”I have never lost a bowling game so get ready guys” Sade jag självsäkert samtidigt som jag flinade emot Niall som bara himlade med ögonen åt min kommentar. Zayn och Liam fnös åt min kommentar och jag höjde på ögonbrynen mot dem med ett stolt leende på läpparna. Om jag hade gått vidare ifrån Xfactor, fått Niall att dejta mig så borde detta vara ingen större match. Vi hade anlänt för 10 minuter sedan då Louis bestämt sig för att dela in oss i lag och eftersom han ansåg att jag och Niall skulle endast gullegulla så hade han placerat oss på detta sätt – jag, Harry och Louis mot Niall, Liam och Zayn. Bowlinghallen låg i mörker förutom discolampor i neon färger som lyste upp stället och reflekterade på kloten och käglorna. Hög musik spelades som om du ville höras så fick du antingen skrika eller viska i någons öra.  

 

”It's a first time for everything babe” Skrattade Liam och blinkade emot mig och jag skakade bara generat på huvudet, bra kommentar fan. Tv skärmarna framför oss visade lagen och poängställningen som nu stod på noll eftersom spelet inte börjat. Någon meter bort stod även klot hållaren som var fylld med olika klot i färger och vikter. Själv var jag klen och hade valt den allra lättaste. ”You first” Sade Louis och log emot mig samtidigt som han dunkade mig lättsamt på axeln. Min blick mötte tvskärmen som visade att mitt namn stod först. ”Let's do this” Skrattade jag och slog ihop händerna till en klapp. Jag tog mig fram och böjde mig ner emot det neon rosa klotet och det var fan tungt för att vara det lättaste av dem alla. Det två hållen man skulle placera fingrarna i för ett fast grepp var alldeles för stora och utan att jag själv uppfattat det så gled klotet snabbt ur mina fingrar men hann aldrig träffa golvet. För innan det träffade golvet hade jag två armar kring min midja som drog mig närmare kroppen bakom mig och fångade snabbt upp klotet i händerna. Allt hände så snabbt och med mina sega reflexer uppfattade jag ingenting förens min blick drogs över axeln och mötte Harrys grågröna ögon som log vänligt emot mig. ”Be careful next time” Skrattade han med en hes stämma och generat log jag tillbaka och pressade fram ett svagt 'thank you'. Harrys grepp om mig försvann lika snabbt som vinden och värmen som vilat över mig för någon kort stund var borta. Vad hade nyss hänt? Var jag verkligen så klumpig?  

 

Jag försökte denna gång igen och vägde klotet försiktigt i händerna och snurrade sedan runt för att se killarnas blickar möta mina. ”You never lost a bowling game? You can't en hold a bowling ball” Skrattade Niall och jag himlade bara på ögonen och lätt ett skratt slinka ur mig. Min blick fokuserades på banan framför mig och käglorna som skulle slås ner. Mitt grepp om klotet blev starkare och jag böjde på benen och slängde sedan iväg det över den raka planen. Klotet gled fram smidigt i en smal sträcka och rullade i ytterst långsam takt, inget super slag med andra ord. Den närmar sig käglorna och en efter en fäller sig, som domino brickor. Fler försvinner och till sist faller den sista och ett glädje tjut for ur mig stolt som jag var, redan första slaget och strike. Det här var nog min lyckodag. Killarnas skratt hördes i bakgrunden och smidigt snurrade jag runt och höjde på ögonbrynen emot Niall som tidigare tvivlat. Jag höjer min hand för Louis som ger mig en highfive och Harry flinar emot oss två och skakar bara på huvudet. Alla kör varsin gång och klot åker in i rännan, andra får en strike och några spärrar. Niall ska göra sista slaget för den här rundan och fångar smidigt upp det blåa klotet i sina händer. Han ställer sig med böjda ben och spänner armmusklerna så man ser varenda centimeter av dessa vältränade armar och slänger sedan iväg det. Nacken och axlarna är alldeles spända och snabbt slår Niall ihop händer och vänder sig leende emot mig. 9 stycken fick han ner och jag ler tillbaka och slänger iväg en slängkyss emot hans håll.  

 

Spelet fortsätter och mitt lag ligger förre med hela 30 poäng och Zayn kollar missnöjt emot sina lagkamrater som skrattar bort deras poäng. ”Don't let us down” Ropar jag efter Louis för att överösta musiken. ”So what do you think you are going to do when the X Factor finish? Go back to school or keep working with music and stuff?” Frågade Harry plötsligt och jag hoppar till av den plötsliga frågan. Jag försöker komma på med ett snabbt och simpelt svar, något som inte får mig att beskriva ett helt liv. Men helt ärligt hade jag inte tänkt på vad som skulle hända efter Xfactor. Skulle jag få ett skivkontrakt? Eller kanske börja skolan igen? ”I would like to do a roadtrip” Och innan jag ens hunnit tänka ut ett svar slängde jag ur mig roadtrip, sämsta svaret någonsin men det var ifall ärligt.

 

Jag älskade att åka bil och se nya platser inifrån en mysig bil som kunde ta en var som helst. Att leva på skräpmat, sova i bekväma stolar, se ständigt nya platser och träffa nya människor. En månad, helg eller bara en dag – inget spelade någon roll utan att jag bara fick se mer av världen så var det mer än okej. ”Really? A roadtrip?” Sade Harry förvånat och höjde på ögonbrynen samtidigt som han log snett åt mig. ”Yeah, spending time in a car, see new places and eat junk food all the time” Skrattade jag och Harry skrattade han med. ”So that's your plan?” Frågade han då våra skratt lugnat ner sig en aning och jag rykte lätt på axlarna och nickade. ”I hope so but i don't think i will have the time to do that, but you can always wish” Log jag. ”So if you got the opportunity to go on a road trip tomorrow, would you do it and just skip everything for a day?” Frågade han plötsligt. ”I don't think my team at xfactor would appreciate it but yes if it was for a day” Svarade jag till sist och han gav mig ett sista leende och en nick innan han reste sig upp för att köra sin tur.  

 

Spelande pågick i säkert två timmar. Poängen ändrades flertal gånger och det var ofta som jag var säker på att vi skulle ta förlusten för denna gång. Liam lyckades slänga klotet i rännan tre gånger i rad och Louis slutade aldrig skratta över det. Niall, Zayn och Harry slog vad om allt dem såg och jag stod mest där i bakgrunden och log för mig själv. Hur kunde jag hamna med så roliga människor på en sådan kort tid? Och att veta hur en av dessa killar var min, eller ja ungefär.

~

 

”The Winner is-” Louis höll pappret med resultaten framför sig så ingen kunde se. Vi hade lämnat bowlinghallen då spelet var avslutat och bestämt oss för att ta en nypa luft innan det var dags att dra sig hem. Eftersom det var slutet av November så fanns ingen minsta glimt av sol eller värme men gott om kalla vindar och minusgrader fick man räkna med. Jag huttrade till och svepte jackan allt närmare mig och min blick for ner i marken och mina bara ben frös som aldrig förr. Louis avbröt sig för att dra ut på stämningen och jag bidrog med en trumvirvel. Han skrattade åt mig och tog sedan ett djupt andetag för att kolla resultaten. Såklart hade Niall, Zayn och Harry slagit vad om vem som skulle få högst och minst poäng som dem tre stod förväntansfulla medan vi andra skrattade. ”The winning team is Ellie's team” Sade Louis till sist och jag slog ihop händerna. Niall och Zayn suckade skojsamt och skakade tvivlande på huvudet emot mig och Louis som highfivade.  

 

Vi fortsatte att stå ute i kylan och funderade på hur vi skulle dela upp oss. Niall hade armen om mina axlar och jag lutade mitt huvudet emot hans bröstkorg. Liam stod en bit bort med telefonen upptryckt emot örat och Zayn hade tidigare mumlat om att det var Danielle så jag hade antytt att det var hans flickvän. Det hade blivit dags att gå skilda vägar så Louis och Liam skulle ut och festa, Zayn till Perrie (som det fanet jag var så hade jag blivit lite hyper över det faktumet att jag hängt med min idols pojkvän) och jag skulle faktiskt hem till Niall. Inte på det sättet som alla killarna tolkade det utan endast för filmkväll och mitt hotell låg för långt bort. ”It was nice to see you again” Flinade Louis och drog fingertopparna genom luggen som lagt sig vid tinningen. Han tog ett steg närmare mig och jag kramade om honom ett hejdå. ”Be safe tonight kid” Mumlade han i mitt öra med ett flin på läpparna och min mun formades till ett stort o då jag förstod innebörden av det han sagt. Jag slog lekfullt till han på axeln och skakade på huvudet samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta. ”Just saying” Försvarade han sig och höjde händerna över huvudet. Snabbt gav jag resten av killarna varsin hejdå kram innan jag lutade mitt huvud emot Niall och tog en taxi till hans lägenhet.

~

Min rygg pressades emot soffkuddarna och jag kände Nialls läppar kyssa mig över halsgropen och jobbade sig smidigt ner till mitt högra nyckelben. Dem vältränade armarna gjorde det möjligt för han att hålla sig uppe över mig och inte lasta över sin vikt på min kropp. Hans läppar var snabba och han tog väl tid på sig att kyssa min hals och nacke. Små märken lämnades över halsen och jag insåg att imorgon skulle jag allt behöva täcka över varenda en. Jag kände hur magen slog volter och hjärtat dunkade som aldrig förr.

 

Min arm slog jag om Nialls nacke för att dra honom närmare mig och våra bröstkorgar snuddades vid varandra. T-shirtens kant hade dragit sig upp över magen och mina fingerspetsar drog sig över hans midja samtidigt som jag föste han så nära mig att det inte fanns något större utrymme. Jag slöt ögonen för någon kort sekund och försökte samla mig snabbt. Allt hade hänt så snabbt, hur kunde filmtittande gå till detta? Niall kysste min axel en sista gång och sedan var han tillbaka vid mina läppar igen. Vi kysstes en aning hårdare än förut och det här var helt andra kyssar fyllda med lust. Då han särade på sina läppar så kunde jag känna hans söta andedräkt över mina läppar och jag log emot honom. Ett litet andetag hann jag få ur mig innan våra läppar kraschade tillsammans.

 

Min kropp fylldes med värme och kinderna flammade upp alldeles röda. Han kuppade sin hand om min nacke och drog mitt huvud upp. Jag kände hur han byte ställning och  fäste knäna omkring mina ben som sedan sköts ihop för att ge honom mer plats. Niall stönade intill min läppar och drog in sin vänstra hand under min klänning och placerade den vid insidan av mitt lår. Allt snurrade i mitt huvud och jag försökta behärska mig genom att hålla min andning i ett normalt tempo. Jag svalde hårt och kände hur pulsen ökade. Min hand slog jag om Nialls hals och borrade försiktigt in mina fingrar i hans rygg.

 

Ett litet stön lämnade mig och jag kysste Niall gång på gång. Hans tumme masserade insidan av mitt lår medan den andre handen hade fått ett grepp om min midja och höftben. Niall vred försiktigt på sig så jag som tidigare varit underst kom upp i grensle över honom. Hans närvaro var berusande och jag var bara helt uppslukad över att ha honom så nära, jag ville inte släppa honom ur mitt grepp med andra ord.

 

Jag hade benen placerade på varsin sida av hans kropp och min rumpa pressades emot slutet av hans mage. Ett snett leende for upp på hans äppar och jag strök min hand över hans lår innan jag böjde mig ner över hans mage för att sedan pressa våra läppar samman. Nialls händer placerades vid min rumpa för att ge mig bättre stöd och inte falla åt sidan. Gosh, han var så snygg med det blonda håret och de rosiga kinderna. ”You are amazing” Mumlade han mellan de vilda kyssarna och jag skakade bara på huvud och flätade in mina fingertoppar i hans hår.  

---

Äntligen är det här färdigt! Det blev rätt långt så jag hoppas det uppskattas. Skratta gärna åt den sista delen, för det har jag gjort i snart 2 timmar. Hemskt pinsamt med andra ord haha. Men imorgon åker jag och kommer inte hem förens om en vecka så vi hörs då! 

Kram

 

 

 

 

 

 

Äntligen är detta kapitel klart! Det blir en aning kortare men bestämde mig för att dela upp den här händelsen i två så fortsättningen på detta kommer inom kort. Lade också upp en Harry One Shot som jag tänkte att någon kanske ville läsa så den finns där ifall ni känner att ni har lite tid över. Hoppas ni som var på killarnas konsert förra veckan hade det super och jag får också hoppas att ni har en bra vecka. Kram till er alla! 

 

 

 

 

Tisdag. 6 Dagar till liveshowen. 2 dagar sedan jag träffat Niall. 7 Dagar till resultatshowen.

Jag hade 6 dagar på mig att komma Niall närmare och samtidigt komma med ett fantastiskt framträdande till Lördag kväll. Mitt huvud var fyllt med ångest, stress och nervositet. Bilderna ifrån festen hade spridit sig alldeles för snabbt och varenda fansida om One Direction hade börjat spekulera om bilden då Niall har en hand om min midja. På vägen hem hade min mobil plingat till och en notis om att jag blivit taggad i en tweet dök upp på min timeline. Niall hade lagt upp bilden ifrån festen och sedan skrivit att det var trevligt att träffa mig. Och vi kan helt enkelt säga att det var ingen som verkade glad över den bilden. Det förstod man så fort man tog en titt på alla tweets om att jag skulle dö eller lämna landet. Skvallertidningarna hade också tagit del av bilder och kom upp med rykten om hur vi spenderat kvällen tillsammans. Samt att en källa sagt hur vi är lyckliga tillsammans och varit tillsammans i flera månader, bullshit.

 Om dem bara visste sanningen. 

Niall hade jag ens inte pratat med. Inget sms eller samtal och jag började fundera över om jag inbillat mig alla leenden och vänlighet under kvällen. Hade han bara drivit om det här med att träffas eller ville han att jag skulle ta steget och fråga om vi kunde träffas? Killar kanske gillar självständiga tjejer?

Eller så skulle vi kanske behöva glömma den här idéen? Men Tyra hade iallafall  haft rätt om en sak alla dessa bilder och rykten gav mig mer uppmärksamhet än någon intervju. Dem här killarna var verkligen kända. Deras låtar spelades på varenda radio kanal, dem pryder omslagen av varenda tidning och twitter är fyllt av bilder på dem.  Så fort jag lämnat huset så var reportrar efter mig och paparazzi fotografer klickade av ett flertal bilder, bara efter en bild med Niall så hände det här. Vad skulle hända om fler bilder kom ut? Och då menar jag riktiga bilder som en kyss bild, jag skulle troligen inte få en natt ifred och dödshoten öka. 

Men till något helt annat:

Hela gårdagen hade gått åt att lära mig grunderna till veckans dans samt övat igenom låten för veckan. Det var snabba och komplicerade steg som skulle tränas in. Låten var 'You Bring Me Joy' och för första gången så var jag faktiskt riktigt riktigt  nöjd med låtvalet och om jag var ärlig så tror jag att jag faktiskt skulle lyckas bättre än någonsin med denna. Jag hade varit ett stort fan av Amelia Lily sedan hon deltog i XFactor och att få sjunga hennes låt var en overklig känsla. Under dansen hade jag verkligen gett allt och lagt ner så mycket koncertation som möjligt för att få ett så bra resultat som möjligt. Dan hade berömt mig för mitt tålamod och jag lämnade dansalen med ett leende. 

~

Jag mimade texten för mig själv samtidigt som jag satte dansstegen en efter en. Musiken dunkade i mina öron och Dan som var koreograf stod med ett stolt leende på läpparna. Dan hade hjälpt mig med dansen sedan i början av tävlingens gång och han tog alltid tid till att förklara eller visa en extra gång. Det betydde mycket att han hjälpte till med allt. Jag tog dem sista stegen, den sista raden av låten spelades, sekunden där efter var låten slut och ett djupt andetag for ur mig. 

Dan klappade händerna och fortsatte le lika brett. Han lutade sig tillbaka emot vägen och jag log lite tillbaka. Jag var mer utmattad än någon annan gång och träningskläderna klibbade emot kroppen. Svetten rann längs pannan och ryggraden och jag längtade efter en varm dusch. Mitt hår hade dragit sig ur hästsvansen och luggen hängde framför ögonen på mig.  "That was really good!" Berömde han och jag nickade snabbt till svar samtidigt som jag försökte kontrollerna min hetsiga andning. "Thanks and thank you for helping me out" Sade jag mellan dem hestiga andetagen. 

"No problem love and Ellie i know it's been hard to be in the singoff twice but i think its about to change" Lade Dan snabbt till innan han böjde sig ner och greppade tag om min vattenflaska. "Take a sip and i meet you after lunch" sade han och sträckte fram vattenflaskan emot mig. 

Jag tackade och tog emot flaskan. Sekunden där efter drack jag upp det sista av vattnet och svepte undan ett par hårslingor som fallit framför ögonen. Dan klappade lätt på min axel innan han styrde sina steg bort emot dörren och så fort dörren gått igen så blev det tyst. Min andetag var det enda som hördes och spegeln framför mig visade en utmattad tonårs tjej med trötta ögon och mörka ringar markerade under ögonen.

Håret var slarvigt uppsatt i en tofs och kläderna bestod av ett par träningstights och en urtvättad t-shirt. Alltså ingen vacker bild. Jag behövde en dusch nu och kläder som var allt annat än det här. Danssalen var stor och ena väggen bestod endast var speglar. En stereo med högtalare var placerade i ett hörn av rummet men annars var det en stor öppen yta. 

Jag slängde en sista blick i spegeln innan jag rykte åt min träningsväska som jag slängt i ena hörnet. Jag packade ner min vattenflaska och drog sedan igen dragkedjan. Väskan tog jag över axeln och gick med raka steg emot dörren ut till korridoren för att sedan göra min väg bort till mitt rum. Min andning var fortfarande ansträngd och jag insåg att leva på snabbtmat ständigt ledde mig till det här. Jag längtade redan att få ta en lång dusch och byta om till mina älskade jeans och collage tröja. Snabbt slängde jag en blick över axeln och pressade ihop läpparna till ett rakt streck.

Jag greppade tag om det kalla handtaget i metal tryckte precis upp dörren,  Jag hade blicken fäst i golvet och hann ta ett knappt halvt steg innan jag kände något som jag gick in i..Mitt lår krockade in i den andre personens knä och samtidigt som min panna träffade axeln. Förvånad som jag var höll jag på att tappa balansen men sekunden innan jag hann ramla fann en stark hand min överarm. Min blick som varit fäst i golvet for upp och mötte ett bekant ansikte. Niall.

Hans leende var brett och håret såg en aning tillfixat. En vit slapp t-shirt bar han på överkroppen och jeansen var i en mörkblå nyans. Jag insåg hur jag granskat honom lite för länge och snabbt for en lätt rosa färg över mina kinder. Så fort jag kom på hur jag själv stod i mina svettiga träningskläder, oborstat hår och osminkad så spred sig den där rodnaden enda upp till hårfästet. Vilken attraktiv syn. Han skulle aldrig ringa mig igen, inte efter han ett mig såhär. 

Nialls grepp om min arm lossnade och han firade av ett blygt leende. Jag var överaskad över att han plötsligt kommit hit. "Sorry that i interrupting. I needed to see you and you didn't answer your phone so- " Ett nervöst skratt for ur mig då han började bortförklara sig och jag skakade lätt på huvudet. "It's okay, we are done with the dancing, the only thing is that i didn't want you to see me like ehm this” skrattade jag och pillade nervöst på mitt hår.

Niall skrattade och skakade snabbt på huvudet. "You look good" försäkrade han och firade av ett litet leende. Innan jag hunnit säga tack så hade Niall blickat sig nervöst omkring och tagit ett steg bak. "Pepole have writen alot about us and i saw some of the tweets that my fans sent you and i just want to say that i'm sorry and. I don't know why pepole treat you like that because stupid pictures. You doesn't deserve to be treated like that, you really dont. To repair you i wonder if you would like to eat dinner with me tonight?"

 Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Det var så oväntat att han nyss bjudit ut mig.  Jag hade absolut inte förväntat mig det där, inte en enda chans. Jag som trott att jag skulle behöva be på mina bara knän för att få honom att ens ta en bild med mig. Helt ärligt hade jag tvivlat på om han ens ville se mig igen. Och att se Niall så nervös och förväntansfull fick mig att må dåligt över att jag faktiskt utnyttjade honom till en viss del. Men jag gjorde det för en bra sak intalade jag mig själv fast jag visste mycket väl att det var en stor lögn. 

Det var aldrig okej att utnyttjad någon, inte ens när det handlade om en karriär inom musik. Men det var försent, jag hade gett mig in i leken och nu fick jag leken tåla.

"I'd love to go out with you" Log jag och det leendet han gav mig gjorde mig alldeles varm inombords.

Hur skulle jag någonsin klara av detta? 

 

 

 

 

 

 

Att höra sitt namn ropas upp var helt oväntat och fantastiskt. Rädslan om att åka hem försvann lika snabbt som om någon knäppt med fingrarna och sekunden där efter var mina ögon översvämmade av tårar. När jag stod där uppe på scenen inför alla dessa tusentals människor lovade jag mig själv att jag aldrig någonsin hamna i duell igen och göra vad som en krävs för att inte åka ut. Och fast det var något som är och var svårt att lova sig själv så övertygade jag mig om att jag skulle verkligen ge allt för att lyckas. 

~ 

Solens strålar letade sig igenom rullgardinerna och lyste mig rakt i ansiktet. Jag kände hur mörket som sedan varit för mina ögon försvann och den irriterande solen fick mina ögon att vakna till. När min ögon väl hade öppnats så visste jag att det var helt omöjligt att somna om, för det var helt enkelt så det funkade. En trött suck for ur mig då jag kände hur ljuset lyste upp mina trötta ögon. Rummet som  igår varit alldeles kålsvart var nu ljust som dagen. Jag rullade runt på mage och borrade in mitt ansikte i den mjuka kudden. Pyjamaströjan klibbade emot kroppen och mitt hår luktade hårsprej. Det var för mycket tankar som snurrade runt i mitt huvud och så mycket jag behövde ta igen men jag ville verkligen inte lämna sängen, 5 minuter till lovade jag mig själv. 

 

Mitt huvud värkte som aldrig förr och törsten brände i halsen. Jag antog att det hade någonting med publikens volym under gårdagen och att jag knappt druckit någonting på sista tiden.  Vad var klockan ens? Jag kommer knappt ihåg hur jag tagit mig till sängs igår natt och så fort jag började tänka på kvällen därpå så dyker flertal tankar upp. Lättnaden finns fortfarande kvar och tacksamheten är enorm. Att jag inte åkt ut var så otroligt oväntat och jag kunde inte vara lyckligare att jag fick fortsätta leva min dröm. Jag funderade på att äta något och troligen ta en dusch men jaq var som vanligt för lat för att orka med något av de. 

Direkt efter att programmet varit slut och jag sagt hejdå till Aiden samt lugnat ner mig hade jag pratat en kort stund med min mamma på telefon. Hon var lika överväldigad som jag och att höra hennes röst fick mig att sakna henne mer än någonsin, Jag bad henne att hälsa alla där hemma innan det var dags att gå och någon minut senare hade jag sjunkit ner i sängen och somnat direkt. Min säng hade känns som små fluffiga moln och fast jag hade så mycket adernalin så somnade jag som om någon knäppt med fingrarna.

Men innan jag hade fått sova så hade jag gjort något vore, att säga hejdå till Aiden var så enormt svårt. Jag kom ihåg hur bra vänner vi var ifrån första början och hur vi klängt fast vi varenda så fort vi jobbat färdigt. Alla sena utekvällar, filmkvällar och annat roligt vi gjort tillsammans. Jag hade så enormt mycket fina minnen med han men såklart att tävlingen dragit oss isär, det var väl så det funkade. Men  när alla tagit avstånd och sagt hejdå till han så hade jag dragit mig ut ifrån skuggorna och gett honom en sista kram. Tårarna hade runnit ner längs kinderna och jag hade viskat förlåt ständigt men han hade inte sagt något utan han besvarade kramen lätt med ett iskallt  utryck innan han lämnat rummet. Det värkte i bröstet då scenen spelades upp i nätthinnan, han var sårad över att  jag fått han åka ut. Jag förstod han till en viss del men samtidigt inte. 

Jag drog fingrarna genom mitt oborstade hår som var tovigt pågrund av all dess hårsprej och lockarna var trassliga. Pågrund av min trötthet igår var sminket fortfarande kvar och mascaran nedkletad kring ögonen och kinderna. En gäspning for ur då jag satte mig upp i sängen och slängde benen över sängkanten. Det kalla golvet fick hela min kropp att frysa. Jag begravde mitt ansikte i händerna och försökte samla tankarna. Det halvstora rummet bestod av en säng och garderob. Golvet var täckt av kläder i högar och min resväska tog upp den större delen av rummet. Vägarna var målade i en gulvit nyans och fönstret visade ingen större utsikt utan endast en annan byggnad samt busshållplats. Jag hade verkligen fått den sämsta utsikten av alla. Jag skulle precis resa mig upp då en lätt knakning hördes på dörren.

Jag rynkade pannan och drog snabbt till mig täcket som låg över mina ben. Händerna som täkte mitt ansikte tog jag bort och rätade på ryggen. "Come in" Sade jag så tydligt som möjligt för att inte låta min trötta morgon röst ta över. Sekunden där efter sköts dörren upp och Tyra kom in. Tyra höll koll på hela mitt schema, allt ifrån när jag skulle äta lunch till när jag skulle öva in dansen. Eftersom Gary hade mycket att göra med de andra han var mentor till så var Tyra min personliga assistent. Hon planerade alla mina intervjuer och bekräftade vilka tv och radio program jag skulle medverka i. Utan henne skulle allt vara kaos och helt ärligt hade hon mer koll på mitt schema än jag själv. Tyra var i 30års åldern, en välutbildad och väldigt ödmjuk person så jag kunde inte var mer tacksam med att hon var min assistent. Hon förstod mig också bra och tog väl hand om allt som rörde mig. 

"Hi, wasn't we going to meet up like 3pm?" Frågade jag förvånat och stärkte ut armarna framför mig. Mina ben kändes slöa som spagetti och armarna värkte.  "Let me guess?  You just woke up.  Ellie it's half past 3 but don't start to rush. Gary knew that you would be tired so you have changed time with Julie and now have the evening sessions" Skrattade Tyra men hennes skratt försvann snabbt då hon såg röran i mitt rum och hon skakade lätt på huvudet. Mina ögon spärrades upp då hon nämnde klockslaget och jag kände hur all luft togs ur mig. 

"isn't it obvious?" Sade jag och gjorde en menade gest åt sängen och min pyjamas.  "But for real, It is already halv past 3? Have i been sleeping all day?" Jag kände stressen rinna genom kroppen och snabbt var jag uppe på benen."Why didn't someone wake me up? And i have to practice a lot more this week!" Sade jag kvickt och flertal svordomar for ur mig då jag rev undan högen med kläder för att hitta mina favvojeans som verkade inte hittas någonstans. Jag grävde i högen av träningskläder, t-shirts och shorts men inga jeans fanns där. Just nu är det dessa stunder jag önskar att jag skulle kunna hålla ordning.

Jag behövde verkligen gå vidare den här veckan, det fanns inga mer dueller att stå i - det gick inte. Och om Tyra tänkte låta mig sova större delen av dagen så blev det ingen plats i nästa veckas liveshow. 

"Ellie, we have made some changes in your plan and a very big change that you will probably have very strong opinions about" Mumlade Tyra och väntade på min reaktion. Hon hade vid det här taget vant sig med att jag hade alltid mycket att lägga till i diskutioner.  Min kropp frös till och min blick for snabbt upp emot hennes riktning. Tyra hade satt upp sitt svarta hår i en hästsvans och den lila kavajen samt de mörka jeansen såg väldigt stilrent ut. Men jag var intresserad av hennes klädstil för tillfället utan jag  gav henne en frågande minn. Så många ideér som flög igenom mitt huvud och jag försökte komma på vad de kommit upp med. En ny frisyr? Jag kanske skulle uppträdda någonstans? Nej, då skulle hon inte låta så allvarig och jag skulle troligen inte ha så stora åsikter om. Jag försökte klura på fler olika saker som hon skulle kunna berätta men jag avbröts rätt snabbt av Tyras röst.

"Ellie, sit down so we can talk about this-"  Sade hon pausade sin mening tills jag sjunkit ner i sängen igen. Jag slängde ifrån mig den rosa tröjan jag tänkte ha på mig och fokuserade på vad Tyra skulle säga. Hon hade händerna hängande slappt längs sidorna och fortsatte rikta sin uppmärksamhet kring mig. Den blicken hon gav mig sa något att jag inte skulle gilla det hon snart skulle berätta. "You know that i love and care about you a lot, like you are my own daughter. You are an amazing singer but it's not always enough. You spend all your time on the performances while the other artists do interviews for magazines and tvshows but you have done like 4 interviews during the contest. It makes it difficult for people to understand who you are and it all gives you no personality in their eyes. The voice is not all, attention in media is really important. A lot of the artist's that are still in the competiton is just because they have a charming personality. Maybe it's not fair, but no competion is ever fair. Therefore, me and Gary have come up with an idea, it can change everything in a really good way and it can actually get you into semifinals. This person can change everyting, remember that before you say anything" Sade Tyra med en allvarlig stämma. 

Ingen personlighet? Uppmärksamhet i media? Vad i hela världen hade dem kommit upp med för ide. Min blick som tidigare varit fäst i riktning emot Tyra hade nu vänts ner i golvet. Jag visste att jag inte lagt alls mycket uppmärksamhet på media över huvudtaget. Jag gillade inte tanken att dela med mig av åsikter, tankar och annat - det skärmde mig. Skrämde mig faktiskt så mycket mer än att sjunga inför massvis av folk. Jag hade alltid vetat att media var en stor del av ett liv som en artist, men jag hade aldrig känt mig redo för det. Samtidigt hade jag aldrig förberett mig just för att det var så oväntat att jag tagit mig en så långt in i tävlingen.  Jag skakade av mig det hela och påminde mig om att jag faktiskt var kvar i tävlingen och kunde ändra på det. Det hela handlade om att ta risker och om folk ville se mig mer personlig så skulle dem mer än gärna få se det om det är det som krävs att hålla mig kvar i tävlingen. Om en risk kan ta mig till semifinalerna och ge mig en större chans till ett skivkontrakt, då var det ingen tvekan - eller det var det jag trodde tills förslaget kom fram. 

"Do you know who One Direction are?" Frågade hon försiktigt och ett fnys slank ur mig samtidigt som jag rynkade pannan. "A boyband, right? I saw there performance on MTV music award, the one with curls is really hot. Are they the group that won at brit awards last year?" Svarade jag och försökte förstå vad det här skulle leda till. Jag vet inte om min förklaring om vilka dem var gav så mycket och Tyras minn var en aning oförstående att tolka. Men vad hade dem med min karriär att göra? Och hur i hela världen skulle dem få mig till semifinalen, för inte en chans att jag tänkte sjunga deras låt? No way och jag tror inte en låt av dem gav speciellt mycket publicetet. 

Tyra skrattade och skakade på huvudet. "This is gonna be harder than I thought" Mumlade hon och en suck slank ur henne. "These guys are the biggest in music right now. They have sold millions of records, performed at the biggest arenas and has millions of fans. A small picture of one of them comes out on twitter its takes a few seconds and it's everywhere - just being with them gives you more attention than any interview. Photos, rumors, videos - this is that kind of stuff that papers write about and there we have what you need, attention" Sade hon och jag förstod fortfarande inte, det gick inte ihop helt enkelt. 

"So have i got i right? You mean that I should go and take a picture with One Direction and then everything fixed, because it doesn't feel like any picture can fix my career?" Frågade jag och placerade armarna i kors över bysten. Jag insåg hur min sarkasm tagit över men jag brydde mig inte för detta kändes bara inte seriöst. Det kändes lite väl naivt att lägga allt på några unga killar.  Min blick for ut genom fönstret. Regnet smattrade emot glasrutan och det  påminde faktiskt lite som när man kastar sand emot en väg. De små regndropparna bildade ett suddigt mönster över fönsterutan och det var svårt att se vad som dolde sig bakom det. Jag lät säkert dryg men det var jag inte utan mer förvirrad. Det var så mycket känslor inom mig och en klump av ångest som ständigt växte. Jag visste bara inte hur mycket press jag mer kunde ta.

"Ellie, we want you to date one of the guys in One Direction, Niall"

Och där så var bomben släppt. Det kändes faktiskt som en bomb, fast i mitt huvud. Jag spände ögonen i Tyra och knöt på nävarna. Jag vet inte vaför jag gjorde så men det blev bara så för det här var det sista jag förväntade mig av henne. Hon hade ställt upp för mig under hela min resa och det här är något hon kommer på, jag trodde faktiskt helt ärligt att det fanns en gnutta mer kreavitet i den där hjärnan. 

"Excuse me, what did you just say?"

Det här lät verkligen som en typiskt chick flick med allt för förutsägbara händelser och lite för dålig humor i varannan menning. För det är ingen vanlig person som kommer upp med en sådan ide, eller jo Tyra gör det visst. Hur är det ens möjligt? Ska jag gå fram och be på mina bara knän att han ska dejta mig så jag kan få ett skivkontrakt. Mitt huvud var bara katastrof och jag visste inte vilken fråga jag skulle ställa först. Men innan jag ens hann öppna munnen hade Tyra fortsatt förklara sin ide. 

"Ellie, think of the possibilities. Do you want to get send home or do you want to stay in the competion? You can get what you came here for, a real career in music. All it takes is a few weeks with Niall and then you will never meet him again "Lade Tyra till och jag fortsatte protestera emot hennes förslag. Mina argument var alla det samma och i stil med - är ni helt dumma i huvudet. Tyra fortsatte hålla sin lilla föroläsning och möjligheterna och jag fortsatte skaka på huvudet.

Jag kom hit för min röst och mitt intresse för sång. Och om det inte räckte så visste jag inte vad det skulle krävas. Möjligheterna, tänk på alla dörrar som kan öppnas om du dejtar han. Det värkte att veta hur nära jag kunde vara att inte behöva åka ut, visst så fanns det ingen säkerhet i det hela men chansen var större än något annat. Ett par dejter kunde förändra mitt liv och det var ju bara på låtsas eller hur? Jag försökte säga åt mig själv att hålla kvar vid min första åsikt men alla möjligheter började envisas med att ta över mina tankar.

"But, there is one little problem" Log Tyra och jag riktade min blick emot henne med höjda ögonbryn. "What know? Another horrible suprise?" Frågade jag. "You need to get him fall for you" Jag hann inte ens svara innan hon fortsatta prata om att det var en enkel match med mitt utseende ( vilket utseende visste jag faktiskt inte hon pratade om ) och min 'charmiga' personlighet. 

"I have been working with boy bands in more than 10 years and this is not the first time this happens. I know guys like him, just trust me" Avslutade Tyra snabbt till innan hon kastade en blick på sitt armbandsklocka. "Decide as quickly as possible but I have a meeting in half an hour so I have to go now, see you later love" Sade hon och jag nickade till svar och fortsatte stirra ointresserat upp i taket. 

Ta en chans och gör det bästa av det. Förändra dig själv och om allting blir fel, gör det bästa av det. Prova eller åtminstone försök. Inget behöver gå över styr eller förlångt - allt kanske förblir en oskyldig flirt. 

"Remember that you must be at the dance studio around 6pm" Lade hon till och precis då hon skulle lämna rummet for det ur mig innan jag ens tänk igenom saken. Det var som om mina läppar tänkte och inte min hjärna.

"Tyra wait, i will do it”

Och det är här allt börjar, det är här mina misstag börjar.

~ 

Jag är verkligen dum i huvudet. Hur kunde jag säga ja till detta? Dem två fraserna hade uppreppats ständigt i mitt huvud de senaste 24 timmarna. Så fort Tyra hade gått så hade jag varit tvungen att söka upp denna så kallade Niall Horan. Han var blond och irländsk, så långt hade jag kommit med min research. Jag hade ärligt blivit besviken när jag insåg att Niall inte var brunetten som visst hette Harry Styles, ett bekant namn av någon anledning. Men Niall var  snygg han med och jag gillade färgen på hans ögon men fortfarande var jag en aning nervös över att på något sätt få honom intresserad av mig. Hur får man en kille som kan få vilken tjej som helst? Jag tror helt ärligt att jag mest sagt ja över detta just för att jag var så enormt säker på att detta skulle gå åt helvetet. 

Kvällspasset igår var stressfullt och jag kunde inte koncentrera mig på de alldeles för lätta dansstegen. Jag snubblade, dansade i otakt och sjöng fel - allt blev bara helt fel. Och direkt efter en misslyckad dansträning så hade Tyra klivit in och sagt att imorgon skulle jag visst träffa killarna i One Direction, bra timing. Jag hade inte sagt något utan bara nickat till svar och hållit allt inom mig. Varenda fundering, fråga och alla känslor som ville bubbla över - allt hade jag hållit inom mig. Tyra hade gått igenom under bil resan hem hur jag skulle vara och vad jag skulle säga. Hon sa att det bästa var att vara artig, inte för på men social. Inte så pratsamt att han bli utråkad utan mer som att han inte vill lämna min sida. Jag skulle se till att göra han intresserad av mig och fråga även frågor om honom, inte om hans karriär mer frågor som får han att känna att jag gillar han för den han är. Jag skulle helt enkelt hålla en balans av något slag.

Jag hade begravt mitt ansikte i händerna och försöka få in all dess information, Niall Horan. Ellie och Niall. Det lät som en dålig komedi show. XFactor, Niall, duell, Tyra och hundra fler saker hade snurrat runt i mitt huvud. Men jag tvingade mig att ta ett djupt andetag och övertalade mig själv att inte övertänka allt. Jag skulle väl bara ge det ett försök och som sagt det kanske inte ens funkade. Det här med att vara pratsam hade aldrig varit min grej. Hemma hade jag endast några få vänner men det var aldrig något som bekymrat mig utan jag var mer glad att veta vilka mina riktiga vänner faktiskt var. Men om jag knappt kunde hålla ett grupparbete med personer som jag känt sedan andraklass hur i världen skulle jag kunna hålla en konerversation med Niall Horan.

"How do i look?" Jag avbröt mina egna tankar med en lätt fras. Verkligheten omfamnade mig igen och jag mötte en bild av mig själv i spegeln framför mig. Mitt hår hade jag ändrat ett tiotal gånger men till sist bestämt mig för att ha det utsläppt och endast spreja på lite hår sprej. Mitt smink något mer avancerat och likaså mina kläder. Den svarta klänningen räckte mig till knäna och såg inte för festaktig ut och inte för vardaglig. Jag ville som sagt hålla en balans men eftersom jag aldrig tidigare varit på en sådan slags fest så var jag inte säker på hur man höll en balans.

Ikväll gällde det för ikväll skulle jag träffa killarna i One Direction för första gången och då Niall. Jag var nervös som aldrig förr. Inte ens på min första audtion hade jag känt så här. Mina bästavänner där hemma var killar men när det kom till förhållanden så funkade det inte i mer än någon månad. Om jag knappt kunde klara av att dejta en vanlig kille hur skulle jag då försöka få en världskänd kille att börja gilla mig? Tyra hade verkligen en vildfantasi när det kom till ideér. Natten hade varit sömnlös och jag hade bara försökt fokusera på att tänka igenom vad som skulle hända. Kärlek var inget lätt, det var heller inget som kom påtvingat. Det var inte så att bara för att jag pratade med Niall så skulle han inte få någon thing för mig. Kärlek kom i små små steg och sedan utvecklas till något stort. 

En fest var platsen där allt skulle ske och jag antog att det var mest välkända personer där och sen jag som inte var så välkänd. Jag ogillade hela mingel grejen då man skulle prata med nya personer och hitta gemensamma intressen. Och att dansa var heller inte min grej, jag blev ofta nervös och trampa någon på fötterna. Därför hade jag skipat skoldanserna där hemma och bestämt mig för att spendera kvällarna i soffan, mindre pinsamt och så mycket bekvämare. Jag ville inte kalla mig antisocial för jag kunde prata på hur mycket som helst när jag väl kom någon nära, men jag undvek samtidigt nästan alla typiska sociala sammanhang. En ovanlig kombonation. 

Hur i hela världen hamnade jag ens här? Och vem kom på iden om att få en kille med uppmärksamhet att dejta mig fast jag inte ens gillar honom utan endast för uppmärksamhet så att jag inte behöver åka ur en tävling? Allt var bara för komplicerat. För några månader sen satt jag i sängen och pluggade NO och nu stod jag på en scen och försökte flirta med en pojkbands kille. Jag skrattade åt tanken och tog sedan ett djupt andetag.  Dejta lät fel eftersom det kanske inte ens funkade. Han kanske redan hade en tjej men bara hade ett hemligt förhållande? Tänk om han inte ens gillade mig? Det var så konstigt, hela grejen. Att försöka få en kille på fall för hans uppmärksamhet. Helt ärligt förstod jag inte ett skit av detta utan hängde mest med.

"You look fine!" Sade Tyra och granskade mig innan hon reste sig upp ifrån stolen och rättade till en hårslinga som hamnat fel. Som vanligt hade jag glömt bort omvärlden igen och log svagt då hon svarade på min fråga. "He's going to adore you!" Skrattade hon och jag skakade snabbt på huvudet. Hur kunde hon vara så säker på att det här skulle funka? "How can you be so sure about this?" Frågade jag och placerade huvudet på sned. Tyra var alltid självsäker. Hon hade heller aldrig fel om något och det var därför hon fick alltid ge sin åsikt om vad jag ska på mig, vilken låt jag ska sjunga eller vilka dansteg som ser bäst ut. 

"My love, iv'e been doing this for 10 years, i know this is going to work. Just be yourself" Sade Tyra och firade av ett varmt leende emot mig. "These guys get female attention everyday from fans but - the only thing a famous guy wants is someone who like him for him and not is fame. Act like he is just a normal person and everything will be fine" Hon avslutade menningen och placerade sina händer på mina axlar. "Ellie, i wouldn't do this if i didn't know it would work, so please - trust me" 

Jag visste inte vad som var mer skruvat att Tyra jobbade med detta  eller att hon haft detta jobb i 10år? 10 år med uppdrag som dessa? Nej tack. Jag ville samtidigt tro henne om  att det skulle fungera och det gjorde jag till en viss del. Tyra fick allt att låta så enkelt och hon nämnde bara fördelar och det förvånade mig hur positiv hon var medans jag var motsattsen till det hela. För allt jag kunde tänka på var hur allt skulle gå så fel. Det var som om anledning till varför vi gjorde detta hade lämnat mitt huvud och istället bara fokuserade jag på allt det dåliga som jag antydde skulle hända.

Skärp dig nu Ellie intalade jag mig själv och rätade på ryggen för att improvisera på en kille som var rätt många divisoner över mig. 

~

Jag ville härifrån, nu. Vi hade varit här i 5 minuter och direkt när vi kommit hit hade Tyra gått för att hälsa på flertal personer menads jag letat reda på Nathalie som var nog den enda som jag skulle kunna tänka mig att hänga med för stunden. Nathalie kom jag alltid överens med men det var riktigt jäkla svårt att vara med någon när man känner hur man kommer explodera av nervositet vilken sekund som helst. 

Nathalie och jag pratade på. Hon undevk att nämna Aiden för hon visste mycket väl att jag inte ville prata om honom. Hon försökte istället fråga om vilken låt jag skulle sjunga och om jag skulle ha på mig något speciellt. Jag gillade Nathalie för hon var aldrig påträngade utan väldigt ödmjuk i alla lägen. Vi hälsade på några få som önskade oss lycka till och vi tackade såklart innan vi fortsatte prata med nya människor. Menads Nathalie pratade så stod jag där bredvid och nickade. Om jag knappast kunde prata nu skulle jag nog inte kunna göra det sen, speciellt inte med någon av killarna i One Direction. 

Jag blickade ut över den folkfyllda lokalen. Folk dansade i mitten av lokalen och runt omkring pratade folk i grupper. Ljudnivån var hög och jag gav inga speciella tankar till detaljerna utan försökte fokusera på anledningen till varför jag var här. jag var alltid osäker. Eftersom jag aldrig haft ett riktigt förhållande förstod jag inte hur jag skulle kunna ha ett fejkförhållande, eller ja ett fejkförhållande ifrån ena sidan. Ett förhållande med fördelar lät bättre, mycket bättre.

"Ellie, look there's Louis and Niall from One Direction! Should we say hi?" Frågde Nathalie uppspelt och det var då min blick for genom rummet och jag såg han för första gången på riktigt, framför mig. Det mörkblonda håret var perfekt stylat och den svarta kostymen han bar var väldigt stilren och ett brett leende fanns på hans läppar. Han höll ett glas fyllt med dricka i sin vänstra hand och jag lade märke till att han var längre än jag trott. Killen bredvid som jag antog var Louis sade något och sekunden där efter brast Niall ut i skratt Louis vart brunett, han hade ett fint leende och jag gillade hans kläddstil. Jag betraktade dem på avstånd och kände hur luften drogs ur mig. Niall såg bra ut och jag gillade hans leende, alltid något. Jag kände hur svetten ranns längs ryggraden och händerna svettades. Kom igen Ellie, det är bara att prata. Men vad ska jag prata om? Tyra satt jag skulle agera som han var helt en helt normal kille. Hemstad? Sport? Film? Musik? Det fanns så mycket som snurrade runt i mitt huvud och jag såg hur folk började vända deras blickar emot mig eftersom jag säkert stått i samma position lite för länge.

Innan jag ens hunnit granska klart Niall och hans vän så hade Nathalie greppat tag om min hand och lite diskret tagit sig igenom folkmassan med mig släpande efter sig. "I love them so much! And they are soo cute, i wouldn't mind dating one of them" Fnissade Nathalie och fortsatte prata på menads jag gick ett halvt steg bakom henne. Jag himlade med ögonen åt vad hon sagt och tvingade fram ett ansträngt leende.

Utan att jag visste ordet av det stod vi framför dem. Louis och Niall. Deras ansikten utstrålade skönhet och dem båda log brett emot oss. Jag försökte att inte tänka på vilka dem faktiskt var utan mer att dem var människor precis som jag. Nathalie skulle troligen freaka ut när som helst och det var då jag bestämde mig för att iallafall säga något. 

"Hi, im Ellie and this is my friend Nathalie" Sade jag och firade av ett brett leende emot killarna framför mig. Jag stärkte fram handen först emot Louis för att hälsa. Han gjorde likadant och skakade min hand kort innan han gav Niall en blick som inte gav mig några signaler om hans tankar. "I'm Louis, nice to meet you love" Lade han snabbt till då han insåg att han inte presenterat sig. Louis hår var lika välstylat som Nialls och kostymen han bar satt perfekt kring överkroppen.

"Nice to meet you too" Sade jag varmt och log ett varmt leende innan jag vred på mig en aning för att skaka Nialls hand. Hans perfekta ljusrosa läppar var alldeles för kyssvänliga och dem där ljusblåa ögon var alldeles för enkla att fångas i, fan. Varför skulle det ta några få sekunder och jag hade redan börjat överösa han med komplimanger i mitt huvud. "Ellie" Sade jag mjukt och greppade tag om hans högra hand. "Niall. Huge Fan" Log han och så fort han sagt det sista så spred sig en ljusrosa nyans över mina kinder. Han hade nysst sagt att han är ett stort fan av min musik. Sa han det bara för att vara artig eller menade han det? För om han gjorde det var jag rätt säker på varför Tyra valt just han.  "Oh ehm, thank you" Fick jag snabbt ur mig innan jag bröt ögonkontakten mellan oss och släppte hans hand.

"Niall you got your wish!" 

Ett rop fick oss båda att avbryta det vi nyss sagt och sekunden efter så var en kille med mörkbrunt lockigt hår - Harry, som var även snyggare i verklighten. Han ställde sig bredvid Niall och dunkade han vänskapligt i ryggen. Små smilgroparna trängde sig fram genom kinderna och med  muskulösa kroppen så var han troligen en favorit bland tjejerna. "Nice to meet you Ellie, im Harry. Niall is a huge fan. He never misses you performance on the show and it's nice to finally meet you after hearing him talking about you" Skrattade Harry och jag log blygt tillbaka. "Nice too meet you to and i didn't even expect that anyone of you knew who is was, and thank you a lot " Sade jag med den mjukaste och artigaste stämman jag kunde komma fram med och riktade den sista delen till Niall. Jag kastade en blick emot Niall och såg hur hans kinder hade flammat upp i en röd färg. Han verkade inte vara så bekväm med vad Harry nyss sagt.

Tyra visste vad hon pratade om när det kom till dessa killar. Jag kände mig smickrad och blickade nervöst bort emot Nathalie som var mitt uppe i ett samtal med en tjej i vår ålder. Fan, hon hade lämnat mig. Ett nervöst leende bredde ut sig på mina läppar och försöka fokusera och kanske väcka några gemensamma intressen? Tanken med det här var ju att jag faktiskt skulle få honom intresserad av mig. 

"So where are you from?" Frågade jag och fortsatte le emot de tre killarna som stod framför mig. 

Killarna brast ut i mun på varandra och jag hörde städer ifrån olika delar ifrån England och Nialls hemby ifrån då Irland. 

"And you?" Frågade Niall och mötte mina ögon. "Manschester" Log jag och de nickade emot mig. "So how is it going, are you under a lot of pressure during these last weeks?" Frågade Harry. "Yes, especially when i have been in the bottom two for the the two past weeks, so i really have one last chance or otherwise it's over" Jag försökte låta som om det inte var världens viktigaste sak, men det var svårt för hur mer jag pratade om det så kom verkligheten allt närmare mig. Allt det här kunde vara slut om bara ett ynka dagar. 

"You will make it, England wouln't waste a huge talent like you" Niall blinkade åt mig och mina läppar formades till ett svagt leende. "Thank you" Var det enda jag fick fram genom mina leende läppar.

~

I början så var det mest standard prat som vart man kom ifrån och hur man mådde. Men efter ett tag så släppte denna halvstela stämningen och jag började faktiskt tycka det var kul att prata med dessa killar. Det fick än att skratta, delade flera intressen och det var bara så extremt mycket trevligare än jag någonsin trott att det skulle vara. Jag gillade Niall. Han skrattade mycket, var inte rädd för att säga sin åsikt och absolut inte blyg. Han berömde mig för mitt framträdande och fråga innan jag skulle gå om en bild. Det kändes riktigt gulligt att han frågade om en bild. Jag hade såklart svarat ja och ställt mig näst intill honom medans han slog sin högra arm omkring min midja medans Harry klickade av en bild. 

"You know, are you free during this week? Because if you are i would love to meet up with you and grab a coffee or something. If you want to, i mean" Jag kunde att han började bli en aning nervös och tappade bort orden men jag log bara emot honom innan jag svarade. "I would love to, i really would" Svarade jag och när jag såg hur ett leende bredde ut sig på hans läppar så fylldes mitt hjärta med värme. 

Inte bara att killen hade varit charmig utan det hade faktiskt funkat! Fan, jag behövde börja lyssna allt mer på Tyra. 

---

Förlåt för den sena uppdateringen! Jag försökte skriva färdigt det hela igår men det slutade med att jag gav upp. Helt ärligt så vet jag inte hur många gånger jag ändrat plats, personer, namn och beskrivningar. Det här kapitlet skulle bli speciellt eftersom det här allt börjar men helt ärligt gick det åt skogen. Men hoppas såklart att ni som läser gillar det jag skriver! Kramis 

 

 

 

 

Ibland förstod jag knappt själv hur jag klarade av allt. Pressen som ständigt var på en, hur jag skulle sätta varenda ton, kunna texten på någon ynka timme och ge ett bra svar i en intervju. Allt var så förvirrande men samtidigt så självklart, som när du stirrar ner i det klara havet och sedan tappar en sten och allt blir grumligt och sedan skiftar tillbaka till det klara. X Factor var drömmen för varenda person där ute med sång som intresse. Alla ville ha en karriär inom musikbranschen och X Factor var en av alla dessa vägar till en succeartat framtid. Man fantiserade om hur det skulle vara att få stå där på scenen och uppleva ett riktigt liv som artist.

 

Ifrån min första audtion så har jag utvecklats så otroligt mycket, allt jag har stött på under tävlingens gång går inte att beskriva i ord. Från första början ville jag bara veta om jag var tillräckligt bra eller om jag bara är en i mängden med samma dröm som alla andra. Jag ville veta om jag hade en chans eller om allt jag någonsin drömt om skulle förbli fantasier. Men bland allt jag stött på under tävlingens gång så är det lite jag ångar men sen så finns det en sak, en sak som jag absolut aldrig kommer förlåta mig själv för. Något som jag ständigt tänker och funderar på hur jag ens skulle kunna tänkt den tanken att det var rätt. För jag visste väl ifrån allra första början hur fel det skulle gå men ändå så övertygade jag mig om att ingen skulle bli sårad, men jag hade fel, så jäkla fel.  Jag sårade någon, någon som varit den mest ödmjuka, omtänksammaste och  underbaraste person jag någonsin kommer träffa. Om jag skulle kunna dra tillbaka tiden och ändra det så skulle jag valt att åka ut istället för att såra hans känslor men nu finns det ingen tid att dra tillbaka utan istället väljer jag att berätta allt ifrån första början och jag börjar här:

 

Live Show 9, 2013. England:

 

Vi var 3 kvar på scenen, endast jag, Aiden och Julie. Jag vet inte hur jag hamnade här igen men något sa mig att publiken inte var övertygade om att jag gett mitt allt. Det var knäpp tyst i arenan och spänningen steg för varje liten sekund. Snart skulle vi bara vara två för en av oss skulle vidare och de andra 2 var i duellen. Eftersom Dermot ropade upp namnen i slumpad ordning så visste man aldrig säkert men efter att ha hamnat i duell förra veckan var jag inte allt för säker. Jag kunde inte beskriva känslan inom mig. Det kändes nervöst, spännande men samtidigt som om jag skulle svimma när som helst. Jag hade tänkt igenom vilka chanser jag hade med att få stanna kvar i tävlingen men det var inget min hjärna ville gå djupare i. De som redan gått vidare hade skrikit och visa gråtit av lycka. För tävlingen började närma sig sitt slut och att få ta sig vidare till nästa veckas show blev allt svårare. Men medans allt fler gått vidare så insåg jag att chansen om att jag skulle åka ut blev allt större.

 

Det var alltid så att i mina allraste nervösaste stunder så ignorerade jag allt. Mina tankar flöt in på annat och pressade undan det som skrämde mig. Det var som om jag isolerade mig från omvärlden under dessa sekunder. Jag kunde inte tänka rent utan allt kunde få min uppmärksamhet i mina svagaste stunder, som en stund som denna. Det var en tävling och jag visste om att chansen att lämna fanns där men det var inget som riktigt blev verkligt i mitt huvud tills jag var så nära och allt var framför ögonen på mig.  

 

"The last act who’s save and getting through to next weeks live show is...Julie Collins!” Dermonts ord upprepades om och om igen inom mig. Jag slutade andas och tårarna steg i mina ögon. Duell. Jag skulle stå i duell, igen. För andra gången så skulle jag vara i riskzonen och ännu en gång riskera att åka ut, lämna tävlingen och samtidigt lämna min dröm. Helt ärligt hade jag ingen aning om hur så många tankar kunde flyga igenom mitt huvud på en sådan kort tid men jag ville bara härifrån.  Jag skulle se mina drömmar krossas och troligtvis slitas i tusen delar. Imorgon skulle jag ta tåget hem till Manschester och utan att jag ens hunnit fundera vad som hänt under denna korta period så var det dags att återvända till skolan.

 

Jag vet att jag hade förhastade slutstatser men det var bara så jag var, jag tänkte inte på att vara negativ utan mer realistik för att inte ge mig själv för mycket hopp. För jag visste att när jag väl hade för mycket hopp om något, det var då allt gick åt skogen. 

 

Dermot berättade att vi snart var tillbaka efter en kort reklam paus. Kamerorna riktades snabbt bort och sekunden där efter var Gary vid min sida. Han började prata på om att allt skulle bli okej och frågade ständigt om hur jag mådde. Men inget svar kom ur mig, allt stod stilla. Det var tomt inom mig som ett stort svart håll. Jag kan inte göra det. Att komma ut där på scenen och sjunga kändes som den största utmaningen jag kunde tänka mig.

 

Framför mig pratade publiken högt och visa buade. Mina händer skakade och ögonen blev suddiga. ”Ellie, breathe” Mumlade Gary och placerade händerna på mina axlar och började styra mig bort emot rummet backstage. Jag försökte ta mig fram men mina ben kändes långt ifrån stabila och alla desa tankar tog över. Jag övertänkte allt och alltid och något sa mig att det inte skulle bli någon skillnad denna gång. Min mascara började rinna och klackskorna som var något för höga envisades med ständigt få mig att försöka snubbla. Kamera teamet pratade med varandra och jag kunde höra i bakgrunden hur någon bad en annan att hämta vatten.

 

Jag visste inte vad som hände, jag var förvånad, rädd, arg och framför allt besviken på mig själv. Andas, andas – kom igen Ellie andas upprepade jag för mig själv. Rummet var nästan tomt endast ett par få personer ifrån kamera teamet var i rummet och förberedde för sändning. Det lilla rummet med de ljusa väggarna och för många möbler kändes för första gången otryggt och mörkt. ”Sit down and please breathe” Mumlade Gary och greppet om mina axlar lossnade. Folk säger att det endast är en tävling och att man inte alltid kan vinna. Men när en tävling är din nyckel till dina drömmar så är det svårt att be än lugna ner sig.

 

Han pekade på fåtöljen och jag tvingade mig själv till att sätta mig ner och andas. Det mjuka tyget formade sig perfekt kring min kropp och snabbt var mina ögon stängda. Mitt huvud fylldes med tankar och jag tvingade mig själv att lugna ner mig. Det var svårt att fokusera på något positivt när jag visste att jag skulle troligen få åka hem. ”How is she, is she okay?” Nathalies bekanta röst fyllde mina öron och snabbt öppnades mina ögon igen. Hon satt framför mig på huk med ett stort glass vatten i handen och sekunden hon såg min reaktion så hade hon armarna runt mig. Hennes mörkbruna hår var uppsatt i en hög hästsvans och sminket ifrån hennes framträdande var fortfarande kvar. Klänningen som hon tidigare haft på sig hade bytts ut till ett par bekväma jeans och ett svart linne med fransar. Jag var glad att hon hade gått vidare, hon förtjänade det. Nathalie var verkligen den som aldrig tvivlat på sig själv, varit ödmjuk sedan början av tävlingen och var helt enkelt älskad av alla. 

 

”I can't do this, I'm going to get voted off” Allt brast och tårarna strömmade nu ner för mina kinder. Sminket rann och jag kramade Nathalie allt hårdare. "You will make it, i promise! You are the best singer I've ever known. If anyone can do it, it's you! Come on, I want you to  be here next week so go out there and give them everything!” Sade hon och gav mig en snabb kind puss och jag nickade till svar. ”Take a sip” Lade hon snabbt till och stärkte fram glaset med vattnet.

 

Jag drack en klunk och tvinga ett litet tack kom ur min mun innan jag reste mig ännu en gång upp och mötte Garys blick. Tiden var knapp innan det var dags att få upp på scenen igen så jag bestämde mig för att bara rensa tankarna och skipa allt prat. Såfort jag var på fötterna klappade han mig på axeln innan han ledde mig ur till sidan av scenen. Juryn började ta plats och jag kunde se Aiden på andra sidan scenen. Han såg minst lika nervös ut som jag. Aiden eller jag, någon av oss skulle åka hem. Han kollades inte ens på mig, inget leende eller ögonkontakt för den delen. Det var konstigt att se honom där. Alla hade trott att han skulle gå till final utan några felsteg men ändå så stod han här. Det var längesen vi hade pratat med varandra inte efter det som hände. Jag tvingade mig själv till att pressa bort de tankarna för att tänka på allt skit var det sista som behövdes innan dess. Men något sa mig att om jag gick vidare ikväll så skulle han aldrig prata med mig igen.

 

Scenen var enorm och likaså publik mängden. Rutan bakom scenen visade ett stort X och strålkastarna var lyste upp den pampiga scenen. Louis och Tulisa satt redan bakom bordet vid jurypanelen och jag antog att Nichole var med Aiden eftersom det var hans coach. ”Ellie, take it easy. Pretend that it's your first audtion or is just an extra performance. You don't deserve to be here in the sing-off. Take a deep breath  and good luck!” Sade Gary klappade mig snabbt på axeln innan han leddes bort av kamera teamet och bort till sin plats vid resten av juryn. Jag visste att han hade så mycket mer att säga och peppa mig med men samtidigt så var det inte det jag ville höra. Jag ville bara höra mina egna tankar och ta ett djupt andetag ifred. 

 

”Thank you” Svarade jag kort och försökte tvinga bort alla tårar som ville svämma över mina ögon. Allt gick så snabbt, för snabbt. Det var svårt att ens försöka smälta allt som hände, det gick bara inte. ”We are on in 1 2 3 - Now!" Kamerorna var snabbt igång och riktade emot Dermot som stod med en mikrofon i handen för att presentera Aiden som skulle ut först. Hans hår var tillrufsat och hela hans ansiktsuttryck visade att han var nervös med ändå lyckades han skaka av sig det och såg så självsäker ut där.

 

Ett leende bredde ut sig på hans läppar och dem klarvita tänderna blottades. Aiden tog ett djupt andetag innan han gick bort emot platsen på scenen där han skulle stå. Pulsen ökade och strålkastarna som lyste upp scenen fokuserade nu endast på den punkten där Aiden stod. Dermot kom till sidan av scenen där jag stod och Nichole slängde iväg en sista presentation innan musiken drog igång och han höjde mikrofonen till munnen.

 

Chasing Cars var låten och han träffade varenda ton perfekt, varenda liten ton. Han fick allt se så enkelt ut och felfritt. Låten lät heller inte ett dugg som originalet utan det lät mer som hans alldeles egna låt. Hela framträdandet fick honom att se ut som en riktigt artist. Jag svalde hårt och drog fingrarna genom mitt långa svall. Att samla tankarna var det jag behövde göra men samtidigt så visste jag att det inte spelade någon roll. Sålänge jag gjorde mitt bästa så var det inget jag kunde ändra på. Sekunderna tickade förbi och jag insåg nu att tiden var knapp.  

 

Slutet av sången närmade sig och så fort framträdandet var klart skruvades musiken ned och publiken applåderade för fullt. Om Aiden åkte hem ikväll skulle dessa tjejer som avgudade honom aldrig förlåta mig. Nervositeten växte till en klump i min mage och andningen ökade. Hur skulle jag någonsin kunna klara av detta? Aiden andas ut efter tagit alla dessa höga toner och Dermot gick fram emot honom.

 

”That was an amazing performance, thank you Aiden! Next up is the beautiful Ellie Parker!” Sade Dermot innan han ledde Aiden bort där jag stod. Med skakiga ben och en alldeles för snabb andning stapplade jag mig fram till den punkten där jag skulle vara. Menads Gary presenterade mitt nummer så gav kamera teamet mig en mikrofon och meddelande mig om att det var min tur om 10 sekunder.

 

Så snabbt Gary sagt sitt så började Fix You och jag började sjunga med. Jag hade valt Fix You som min duell låt sedan första början och hållit kvar det under tävlingens gång. Den låten fick alltid mina ögon att tåras och mitt hjärta att krossas. Just den låten innehåll så många minnen och känslor för mig, den kändes personlig. Som om den var skriven till mig. Min röst var en aning oskarp efter mitt utbrott bakom scenen och jag fick anstränga mig för att inte låta hes. Folk var knäpptysta, ingen skrek eller pratade – all uppmärksamhet var riktad emot mig. Jag fortsatte sjunga med så självsäkert som jag kunde samt fira av ett leende. Mina ben skakade under mig och klackskorna kändes som om de skulle brista när som helst. 

 

Jag visste vad jag ville, ifrån allra första början så ville jag stå här inför alla tusentals människor och sjunga, bara sjunga och vara mig själv. Stå på scen med en mikrofon i handen och få låta alla mina känslor förvandlas till toner. Jag ville uppträdda och skapa mig en karriär inom musikbranschen. Men varför stod jag då här? 

 

Var jag inte tillräcklig bra, jobbade jag inte så hårt som jag behövde eller var jag bara helt enkelt ointressant?

 

”And I will try, to fix you”

 

Jag andades ut efter tagit dem allra sista tonerna. Musiken skruvades ned och skrik blandat med applåder ifrån publiken fyllde mina öron. Jag firade av ett leende och tog ett fastare grepp kring mikrofonen i min hand. Bara några meter framför den pampiga scenen satt juryn vid sitt bord, Gary gjorde en snabb tummen upp emot mig och jag försökte avgöra resten av deras minner som inte gav mig något vidare svar om dem gillat framträdandet.

 

Jag hade svårt att kontrollera alla dessa känslor som vällde över mig. Tårar höll på att börja forsa ur mina ögon och jag ville bara gå av scenen och lägga mig ner på marken, sluta ögonen och glömma allt och alla för någon minut. Fast min vilja till självsäkerhet fanns så kände jag mig svag och rädd. Jag ville detta, alldeles för mycket. Att få stanna kvar till nästa vecka och ge allt igen, det var allt jag ville.

 

Jag skakade av all nervositet som fyllde min kropp och leendet på mina läppar blev allt mer ansträngt. Bara några få meter bort stod Dermot med Aiden. Att Aiden var här i duellen var så oväntat för mig och alla andra. Han var favorit bland tonårstjejer och flera tidningar hade chansat på att han skulle vinna, men varför stod han då här? Visst så hade han tappat bort orden under gårdagens framträden men det hindrade väl inte alla småtjejer till att rösta på honom? 

 

”Thank you Ellie that was a lovely performance” Sa Dermot och Aiden tog plats vid min högra sida och Dermot min vänstra. Aiden såg ut att vara mer nervös än jag och hans blonda hår var mer rufsigt en vanligt. Ljuset som tidigare lyst upp scenen var nu en aning mörkare och all uppmärksamhet riktades emot juryn. Dermot sade några sista ord  och önskade oss lycka till innan Louis rätade på sig och kollade på oss båda. Nu var det dags, nu var det dags på att få reda om vems tur det blev att lämna tävlingen.

 

Louis hade sagt flera gånger att han var ett fan av mig men jag skulle inte vara allt för säker. Eftersom det här var min andra gång i duellen så var det nog min tur att lämna tävlingen. Jag kunde lika gärna börja göra mig redo på ett tacktal och avsked. Förra veckan var det värre då var det verkligen som en överraskning. När dem inte ropade upp mitt namn för dem som var vidare tills nästa vecka så brast allt. Tårarna hade svämmat över redan innan uppträdandet och jag gick ut där på scenen och gjorde det mest känslosammaste framträdet jag någonsin gjort.

 

Gary hade varit stöttande efter programmet och tröstat mig då tårarna runnit längs mina kinder. Han hade intalat mig att jag hade haft ett super framträdande och bara för folk inte röstat så betydde det inte att jag var en dålig sångerska.

 

Min verklighet började klarna till då Louis tog ett djupt andetag och då var det dags igen, dags att få reda på om man fick stanna kvar. Dermot meddelade att det nu var upp till domarna att avgöra, Louis först ut. Han rätade på sig och placerade händerna på bordet framför sig innan han öppnade munnen för att berätta vem han ville skicka hem.

 

”Both of you are amazing. Ellie you know that i think you have a really special vocie and that you are truly amazing but you don't believe in yourself. You don't look very happy during your performances and I am starting to think that you are too young to be in this competition and that you don't want it as much. And Aiden, you have always impressed us with your wonderful vocie and charm but you've lost your words and I don't know if you  can handle that  pressure you get every week. You are a good looking lad and teenage girls likes that but this contest isn't just about look good"

 

Det blev tyst för någon sekund innan det första resultatet kom.

 

"I'm sorry but the act im sending home is Aiden”

 

Orden upprepades om och om ige. Det kunde inte vara rätt, han måste sagt fel. Mina händer skakade och jag flämtade till av chock. Folk buade snabbt och tonårs tjejerna brast ut i tårar . Min blick for över till Aiden som såg lika chockad ut som jag, han stirrade ut i tomma intet. Publiken fortsatte att bua och skrika men jag lade inte ner någon ork på det utan kunde fortfarande inte förstå vad som nyss hänt. Jag hade en chans, det fanns en chans. Aiden drog fingrarna genom håret och han nickade emot Louis. Glädje fyllde mig och jag kände hur stämningen steg och mitt hopp ökade.

 

Nichole var nästa att skicka hem någon av oss och eftersom det var Aidens mentor så förstod jag direkt att jag skulle lämna enligt henne. ”Ellie you are truly amazing and I mean it, I really do. But Aiden is my act, I'm so sorry Ellie but you are going home” Nichole log ett medlidande leende emot oss båda och jag kunde höra Aiden häftiga andning bland alla skrik runt omkring oss.

 

Tulisa åsikt betydde allt, hon avgjorde det hela, hon avgjorde min framtid. Det var för mycket tankar och jag kände hur jag skulle kunna kollapsa när som helst. Ljudet, värmen och det som snart skulle avgöras – allt blev för mycket. Jag tog ett djupt andetag och min blick for ner i golvet. Tårarna fyllde mina ögon och jag tvingade mig själv till att titta upp. Gary lade inte ned någon större tid utan sa rätt direkt att Aiden skulle hem och eftersom han är min mentor så förvånades jag inte av det. Tulisa såg allt ifrån avslappnad ut och inte minsta leende syntes på hennes läppar.

 

”Guys, this is so hard for me to decide. Both of you are 2 of my favorites this year and to choose between you is one of the hardest decisions i ever done during this show. Ellie you know that i loved  your first audtion and you continued to impress us during bootcamp. Your audtion was amazing, bootcamp was amazing, judges house was amazing – what happend? Why are you standig here again? There must be a reason and I don't think that reason is your vocie, you are the reason, your personality. You don't get any attention becuse you dont stand out and that's the reason people don't get interested. And Aiden, i have never seen a young guy on this show like you. You make people smile and laugh, your personality is what makes you speciel. Maybe you don't have the most powerful vocie in the competition and as Louis said, with all the pressure you get every week, I don't really know if you can handle it”

 

Mina hjärtslag ökade hastigt och jag knep ihop ögonen, jag ville inte se. Jag ville inte se det som skulle hända. Sekunderna gick, stämningen steg och jag kände hur jag skulle kunna svimma vilken sekund som helst. Bara säg det och få allt att försvinna. Mina händer skakade och benen kändes som gele, gele som smälte långsamt. Folks blickar var riktade emot oss och jag tvingade mig till att kolla bort och ner i marken,allt inte bryta ihop inför kamerorna.

 

”That means that Ellie is through, I'm sorry Aiden but you are going home”