Spegeln framför mig reflekterade ett par trötta ögon, slitet hår men ett glatt leende. Ett leende som nådde ögonen och fick hela mig att utstråla glädje. Det var inget leende som jag tvingade på mig själv då jag skulle se ut som något extra på en bild utan det här vara bara 110 % äkta. Jag lutade huvudet på snedden och rufsade runt i mitt halvtoviga hår. Några lager mascara och kanske ett tunt lager puder kring pannan och kindbenen så skulle jag nog kunna vistas ute utan att gömma ansiktet i marken. Ifrån första början var jag inte minsta fåfäng av mig men ju mer kameror som riktades emot mig då XFactor resan började för mig så kände jag mig allt mer fåfäng. Det handlade inte om något stort utan att jag hellre gick ut med ett par jeans och en hoddie samt sminkad än ett par mjukisar och rufsigt hår.

 

Jag hade spenderat dessa 5 minuter inlåst i Nialls badrum för att på något sätt få mig att se ut minsta bra ut och inte som en zombie. Men det var en aning svårt då jag endast hade mitt puder och en mascara som kletade ihop ögonfransarna till en. Ljuset var starkt och gav mig en bra bild om hur mycket puder som placerats på mina kinder så jag kunde hålla en jämn balans. 5 minuter till gick åt att fixa mitt hår och därefter gav jag mig en sista blick i spegeln. Jag hade sett bättre ut men eftersom jag endast hade ett kort möte om veckans framträdande, koreografi samt scen-instruktioner så kändes det inte som om jag behövde lägga mycket mer tid på mitt utseende.

 

Om jag inte hade fel så skulle jag troligtvis öva upp min röst och jämföra den med veckans förslag av låtar. Mina fötter trippade över de kalla badrumsgolvet och på vägen ut drog jag min hand över väggen för att få ett grepp om den lilla lampknappen som lämnade runt mörkt. Smidigt svängde jag ut genom den vidöppna dörren och stod ute vid vardagsrummet. Niall satt bakåtlutad vid soffans högra hörn och hade blicken fäst vid tv:n som visade en fotbollsmatch. Poänghållaren i hörnet stod 0-0 och lagens initialer var inga jag kände till.

 

Nialls blick gled bort emot mig och han log vänligt. ”Do you need to be somewhere or are you free for today?” Frågade han och min blick riktades genast emot klockan som satt uppe över soffan. Den visade 10 i tolv så om dem inte hade gjort om mitt schema efter 10 veckor så visste jag nog vart jag skulle vara. ”I have a meeting in-” Jag blickade tillbaka emot klockan och räknade snabbt ut tiden. ”35 minutes at the studio so i should probably get going” Avslutade jag kvickt. ”I'll drive you” Svarade Niall snabbt och jag hann knappt protestera emot innan han kysste mig på pannan och greppade tag om mina vänstra hand samtidigt som han drog mig bort emot hallen.  

 ~

”Did you sleep well?” Frågade Niall då han slängde en blick över axeln för att kunna backa ut bilen smidigt. Baksensorerna pep till men han var alldeles för koncentrerad för att bry sig om det. ”Yeah, your bed is the most comfortable bed ever” Skrattade jag. Niall skrattade han med och placerade båda händerna på ratten framför sig innan han körde ur det lilla parkeringsområdet. ”You fell asleep on the couch after we, ehm yean but so i-” Niall harklade sig och började tappa på orden. Jag skrattade bara åt hans generade sätt att inte kunna förklara det och jag log bara förstående åt vad han skulle säga. ”So i, lifted you until my bed” Log han och jag fick försiktigt ut mig ett tack.

 

 ”So, what do you have planned for today? Are you going to live a life like a rockstar or sitting home watching sports?” Frågade jag leende och lutade mig tillbaka samtidigt som jag blickade ut genom fönstret. Niall flinade och rykte lätt på axlarna åt min fråga. ”I need to record something at the studio later with Lou but otherwise i don't have that much to do, you?” Svarade han. Jag nickade till svar och rätade på mig då jag insåg att jag sjunkit ihop allt för mycket. ”Need to practice for this week so i'm probably won't get home until late” Svarade jag och insåg hur jag var lite trött av endast tänka på den långa dagen framför mig. ”But we could maybe hang out tomorrow?” Sade jag började trumma på instrument brädan framför mig. ”Sure” Log Niall och lät ena handen slinka bort ifrån ratten och placera sig på mitt lår. Han gjorde små mönster med tummen över mitt ben och ett leende for upp på mina läppar.

 

Vi passerade nu vackra byggnader med balkonger och nyputsade fönster. Turistupplevelser som London Eye kunde man skymta över de höga husen och i varje hörn fanns en klassisk telefonkiosk i rött. Fast jag levt i London ett bra tag nu så hade jag inte fått chansen att utforska varje del av den. När Aiden var här så hade vi sett en del tillsammans. Innan hans flickvän sa att hennes pojkvän inte skulle få ha några tjejkompisar, eller med andras ord inte skulle få vara med mig. Och eftersom hans flickvän gick alltid först så var jag plötsligt ensam utan några filmkvällar eller bussäventyr genom London. Därför hade jag varit så uppslukad och desperat då Tyra föreslagit att träffa Niall, det var främst för att ta mig vidare men samtidigt för att få bort denna ständiga ensamhet som vilat över mig. 

 

Mina ögon mötte Nialls och jag insåg nu att han gjorde verkligen allting bättre och att jag skulle utnyttja honom ifrån början ledde till en sådan relation jag alltid drömt om. Jag insåg hur vi kört färdig för denna stund och Niall parkerade nu bilen utanför studio områdets bakväg, han visste mycket väl hur mycket folk som befann sig vid de andra dörrarna. ”I remember this door from the x factor days” Skrattade han och lät blicka glida bort emot industriområdet i gråa färger. Niall vred om bilnyckeln så att motorns spinnande slutade plötsligt och bilen blev stilla stående. ”So i guess i see you tomorrow” Mumlade han och jag böjde mig försiktigt fram och pressade våra läppar samman. Kyssen var passionerad och alldeles mjuk. Våra läppar masserade varandras i synkad takt samtidigt som Niall får ett grepp om mina höfter. Jag drog fingertopparna genom hans silkeslena nackhår. Helt ärligt skulle jag kunnat gjort det hela dagen om jag inte visste att jag hade möten som väntade. Försiktigt avslutade jag den mjuka kyssen och gav han ett ursäktande leende innan jag blev tvungen att packa ihop mina saker för att sedan komma i tid.

~

”Okay, we do it like this. When the back up singers coming in with their song you keep singing until your vocie get stronger and stronger” Förklarade Sasha och gestikulerade med händerna hur jag skulle öka min röst för att få den att låta stark i en större tid. Vi hade jobbat med dessa olika övningar i snart en timme nu och det lät bara bättre och bättre. Veckans tema var ballader, något som jag var riktigt nöjd över. Halo och Stay hade varit dessa två som jag fick välja mellan enligt Gary och jag hade helt klart gått in på Queen B, Beyonce före allt. Gary hade skrattat åt mitt snabba övertygelse och därefter hade Sasha tagit över med att jobba upp rösten.  

 

Sasha var en kvinna i medelåldern som hatade alla sorters pauser och sociala medier. Inte en chans att du ens fick uppdatera din instagram eller twitter för henne, under hennes timmar gjorde du inget annat än att göra som hon sa. Jag hade inget emot henne faktiskt som man skulle ha trott utan jag gillade sättet hon fick allting gjort. Bakgrundsmusiken gick igång och jag tog ett fastare grepp om noterna och texten i handen. Min fot stampade jag i takten till musiken och öppnade sedan munnen för att börja sjunga ut de första orden ur låten.

 

 

Remember those walls I built?
Well, baby, they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make a sound
I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now

 

 

Jag började ljust och eftersom det var en stor skillnad mellan originalet och min egen röst. Vi hade bestämt oss för att framhäva min ljusa ton och försöka starkare i refrängen, en utmaning men om vi lyckades kunde det låta riktigt bra. Sasha nickade gillande åt mig och stängde sedan av musiken för att ge mig beröm och meddela att vi gjorde det igen.  

 

Tiden flög förbi och jag satte de sista tonerna för den här övningen och Sasha log stolt emot mig och sa att vi skulle mötas på samma tid här imorgon. Jag var fortfarande andfådd över alla dessa toner och kände hur halsen kändes torr efter två timmar av ständigt sjungande. Jag gick bort till den högra delen av rummet där min vattenflaska stod. Sasha lämnade rummet med ett hejdå och en snabb vikning. Efter två inställda möten hgade jag nu slutat några timmar tidigare. Snabbt hällde jag i mig några klunkar men hela min andan togs ur mig då jag såg en hög gestalt kliva in genom dörren. Vad i hela-. En lång kille, säkert 1,80, mörka glasögon och lockigt mörkbrunt hår – Harry.

 

Jag svalde den sista vatten klunkarna och ställde ifrån mig flaskan innan jag vände mig emot honom. Förvånad som jag var så började alla möjliga frågor kretsa genom mitt huvud och den första var - vad gjorde han här? Harry skrattade åt min förvånade blick och drog smidigt bort solglasögonen som täckte för de gröna ögonen. Slappt placerade han händerna i byxfickorna och bet sig försiktigt i underläppen- ”Sorry i should have called but you didn't answer” Skrattade han och jag insåg nu att jag kom och tänka på min mobil. Fan, hade jag glömt den hos Niall? Det förklarade den ändliga tystnaden i min väska. ”You gotta be kidding me i forgot it at Nialls!” Stönade jag irriterat och lutade mig emot väggen bakom mig. En massa tankar om att behöva ta mig runt hela staden för att få tag i den dök upp och en suck slank ur mig. Men jag insåg nu att jag fortfarande inte fått ett svar till varför Harry befann sig här och jag höjde frågande ögonbrynet för att få honom att fortsätta med sin anledning till varför han var här.  

 

”Niall wants to take you out for lunch but he couldn't drive you there so he asked me to do it” Förklarade Harry och jag fick snabbt in det i huvudet och slappnade av en aning men fortfarande smått förvirrad. ”But he told me he was busy?” Frågade jag och försökte att låta avslappnad fast jag överanalyserade saker i mitt huvud, varenda detalj, dålig vana. ”Yeah, but the schedule got changed so i ended up here babe. Are you going to eat lunch with your boyfriend or stay here?” Skrattade han och jag nöjde mig med det svaret och nickade till svar på hans följdfråga. ”Just give me one minute i will be yours” Skrattade jag ironsikt och började packa ihop mina saker som jag spridit ut över hela studion.  

 

”Last practice for the day?” Frågade Harry som antagligen försökte hålla ett samtalsämne. ”Yes, im free for the rest of the day” Log jag och slängde sedan den tunga väskan över axeln. ”We should probably get going” Mumlade Harry och jag nickade till svar innan han stegade ut ur studion med mig hack i häll. Eftersom klockan hade börjat närma sig emot halv 5 så var det oftast fullt upp här. Det var nästan ingen som vistades i korridorerna utan alla satt i möten, repetitioner eller hade intervjuer. Harry som tidigare varit här var bekant och frågade mig inte en enda gång om vilken dörr eller väg vi skulle ta. Jag följde bara efter och passade på att hålla mig i samma tempo som hann.  

 

Mina fötter gled över det plastiga golvet och jag drog ner klänning jag bar över rumpan för att inte få den allt för kort, man vill inte göra någon större miss och se senare hur klänning suttit för högt upp. Vi närmade oss slutat av korridoren men mina ögon upptäckte dörren ut var nu endast framför oss. Bakom den breda glasdörren målades ett kyligt England upp och min blick for bort emot Harrys bara armar. T-shirt i November? Det var en nyhet. Harry placerade höger handen i jeansfickan medan han sköt upp dörren ut med den andre. Jag slank snabbt förbi honom och kände den friska luften fylla mina lungor.  

 

”So how was it?” Frågade Harry plötsligt då han fiskade upp nyckelknipan ur sin ficka och riktade den emot en svart stor bil som stod ca 5 meter bort. Jag förstod inte hans fråga och granskade de flinade läpparna innan jag höjde på ögonbrynet. ”What?” Frågade jag förvirrat och försökte låta bli att inte få det där flinet han hade att smitta av sig. ”Don't act like it didn't happen love” Svarade han snabbt och jag var fortfarande helt lost om vad han pratade om. Nervöst drog jag fingararna genom mitt hår och placerade en hårslinga bakom örat. Han såg mitt förvirrade ansikte och tog ännu ett steg närmare bilen. ”Last night, you and-” Harry han inte komma mer innan jag förstod vad han menade och snabbt skakade jag på huvudet. ”Nothing happened, okay?” Sade jag och försökte låta bli att le för att få det se overkligt ut. ”Really? Because Niall was sooo happy today” Skrattade Harry och slängde upp bildörren. Jag skrattade tyst för mig själv och svängde runt bilens framsida för att kunna slå mig ned i passagerarsätet. Jag pressade ner handtaget och satte mig ned smidigt. Dörren slog jag igen med en smäll och jag skakade bara på huvudet när Harry skrattade. ”Nothing happened” Upprepade jag. 

 

”If you say so” Log han självsäkert och satte in bilnyckeln i tänjningen. Motorns spinnande drog igång och Harry tog ett fast grepp om ratten innan han backade ut ur parkeringen. Själv sa jag inte så mycket utan lutade mig tillbaka och lät min blick fara ut genom det tonade fönstret. Skulle jag kanske fråga hur långt tid det skulle ta eller vart vi skulle för den delen? Eller var det bara en jobbig fråga? Jag snörpte på munnen och fortsatte fundera ut ett bra samtalsämne som kunde hålla denna bilfärden ifrån tystnad. ”Where are we going?” Frågade jag till sist och insåg att det var en standard fråga till att hålla detta ämne uppe. Harrys blick var fokuserad vid bilvägen framför oss. Han pressade samman sina läppar och rufsade om det mörkbruna lockiga håret. ”Suprise” Svarade han till sist och jag stönade bara tillbaka. Under de första 10 minuter i bilen höll vi ett regelbundet samtal som mest handlade om frågor som hur man mådde och vad man gjort under dagens gång. Det var inte stelt utan en bekväm tystnad men jag vet inte. Det var svårt att lära känna någon när ingen riktigt ville börja med att öppna sig.

 

Minuter for förbi och jag önskade rejält att min mobil skulle kunnat funnits till hands och jag kanske kunnat se vad klockan var. Det var svårt att uppfatta hur lång tid vi åkt nu men Londons innerstad började fara förbi och snart befann vi oss ute på motorvägen. Jag antog hela tiden att Harry visste vart vi skulle men minuter fortsatte ticka förbi och husen längs vägen blev allt mindre. Skyltar med höga hastigheter och andra storstäder for upp och jag ville verkligen fråga vart i hela världen vi var.

 

”Harry where are we?”

 

Mitt tålamod hade börjat rinna ut och jag började ge upp när det kom till att endast sitta och vänta. ”10 minutes more and i promise we will be there” Log han självsäkert och för den stunden nöjde jag mig med det svaret. Jag kan lova att mitt tålamod i vanliga fall inte är särskilt dåligt och för den delen inte min tidsuppfattning men jag slog vad om att vi inte var rätt. Jag väntade spänt på att vi skulle svänga av och byta riktning till en mer folkfylld plats.

 

Det hade gått säkert mer än 20 minuter nu sedan Harry sagt tio och vi var fortfarande mitt på motorvägen. Jag kunde slå vad om att vi snart skulle se ängar med kor om vi inte åkte åt ett annat håll eller så skulle vi komma till en helt annan stad. Samtidigt var jag säker på att Niall inte skulle vilja sätta mig i en bil mil härifrån, så hemsk kunde jag väl inte vara? Men en till skylt for förbi och visade att Manchester låg några tiotal mil härifrån och jag spände nu hela kroppen för att inte plötsligt skrika ur mig av frustartion. ”Harry, we been driving for an hour now? Where the hell are we?” Morrade jag irriterat ur mig. Mina knogar spändes och jag vände mig emot en flinade Harry, han dolde något. Det var något med det där flinet som kändes som om han hade något i baktanke. ”Harry-” Varnade jag men jag hann inte slänga ur mig en till mening innan han höjde handen ifrån ratten och tystnade mig. ”I can't believe i took you so long to ask” Skrattade han road åt mitt lilla utbrott och jag vände mig förvirrat emot honom.  

 

Vad i hela friden snackade han om? Jag tvingade mig själv till att bli tyst spänd som jag var så väntade jag på ett svar ifrån han. ”We are going on a road trip, just like you wanted” Fick Harry ur sig med ett snett leende på läpparna. Vad sa han? Roadtrip? Nu? Jag fick ur mig ett sarkastiskt skratt för att få se hur lång tid det skulle ta innan han meddelade att det var ett skämt. Men Harry sa inget utan gav mig faktiskt bara ett leende. Han kunde inte vara seriös med att plötsligt komma med en lögn och sedan dra iväg mig på en road trip genom England? Jag hade repetitioner, intervjuer och en hel del annat att stå i? Det här var ett skämt, det måste det vara.  

 

 

Stressen sköljde över mig som en stor våg och jag kollade med stora undrande ögon emot Harry. ”You can't be serious” Sa jag fortfarande förvirrad och tyckte allt lät otrovärdigt. ”Yes i am” Svarade Harry och när ännu en skylt passerade oss så fick jag nog. ”Stop the car” Fick jag ur mig och insåg hur arg jag faktiskt lät. ”Nope” Sade han road över mitt humör och jag kände mig själv bubbla upp av irritation. ”Stop the damn car” Upprepade jag denna gång en aning högre och det enda han gjort var att flina och skaka på huvudet. Jag hade fått nog. ”You can't just 'kidnap' me? You know i have things to do and it dosen't work like this! You can't lie to me and then drag me on a road trip! I don't even wanna go on this stupid road trip! What's wrong with you?” Skrek jag hysterisk och stressad över vad han nu gjorde. Vem fan trodde han att han var? Mitt vanliga sansade humör dog bort som någon knäppt med fingrarna och jag insåg att jag skulle bli galen snart om han inte gav mig en jävligt bra förklaring. ”Come on, you are probably the first woman in this car that wants to get out. I thoght you would be alot more funny to spend a day with” Svarade Harry med glimten i ögat och en lätt axelryckning. ”And you said you wanted to go so here we are, you can't go back now. We have only 4 hours until we are in Manchester” Förklarade Harry och jag blängde bara irriterad och aggressivt på honom. ”If you don't stop the car i will scream” Fick jag ur mig som en desperat ursäkt till att han skulle stanna bilen. Harry kollade på frågande emot mig och skrattade åt min allvarliga blick. ”Scream? Who would hear you? We are in a car on a motor highway?” Jag insåg hur dum jag hade låtit och blängde bara emot honom innan jag suckade.

 

Jag var rasande men samtidigt jäkligt förvirrad. Denna dag sög, Harry sög och allt annat sög. Vem trodde han att han var? Jag visste alltid att han var annorlunda och troligen en aning spontant men jag trodde inte han skulle gjort något sånt här, för vem annars drar med sig sin bästakompis flickvän som han träffat 3 gånger på en roadt rip. Jag sökte i väskan framför mig efter min mobil men jag blev snabbt påmind om att den var kvar glömd, hos Niall. Fasiken. Med en duns föll väskan ner på golvet framför mig och jag lutade mig arg, irriterad och ännu mer arg tillbaka. 

 

 

Mina ben stärkte jag ner framför mig och knep ihop ögonen. ”Give me your phone” Mumlade jag emot Harry som fortsatte köra och koncentrera sig på att åka rätt väg. ”What are you going to do?” Frågade han utan att ge mig minsta lilla blick. ”Just check my twitter” Ljög jag ihop och hoppades att han skulle tro på det. ”You know, you can't really call Niall and tell him i dragged you on a road trip” Sade Harry och jag rykte till. ”You didn't tell Niall?” Halvskrek jag och Harry brast ut i ett brett leende. Hans knall vita tänder glittrade i solskenet som smugit sig in genom bilrutan. ”Do you think he would have let you go on a daily roadtrip with me?” Försvarade sig Harry. Jag svarade inte ens utan stönade bara och lutade huvudet emot den svala fönsterrutan. Hur kunde en dag leda till det här? Jag var fast i en bil med Harry, mitt ute i ingenstans på min 'livsdröms' road trip.

 

Det hade kanske gått 2 timmar? Två timmar av att jag försökte övertala Harry att vända om men allt jag hade fått var ett nix. Två timmar av att försöka slita upp dörrar och fönster för att slänga mig ut på motorvägen för att sedan vandra hem till London. Men till sist två timmar av att Harry som nynnar på gamla 80-tals klassiker.

 

”You know, you can't be mad at me forever” Sade Harry för att bryta den ändliga tystnaden som uppstått efter mitt utbrott i bilen. ”Try me” Mumlade jag tillbaka. Min surhet hade inte lagt sig helt utan jag fortsatte muttra om att jag hatade allt och alla. ”Why did you even do this? Drag me on a road trip when you have met like 3 times?” Frågade jag och försökte fortfarande smälta att jag satt i en bil med Harry Styles som vägrade släppa av mig. Harry rykte bara på axlarna och svängde bilen åt höger så vi låg i en ny fil. ”I don't know, i just felt like doing it” Svarade han lättsamt och jag kände ilskan bubbla upp inom mig. ”So you didn't think about asking me?!” Sade jag med en irriterad ton. ”Nope, because you would just have said no” Svarade han helt oberörd över hur jag praktiskt taget skrek i hans ansikte. ”Of course because no normal person would get into at car with her boyfriends bestfriend when you have met him like 3 times” Mumlade jag till svar. Han kände bara för det, han kände bara för att dra med mig på detta - okej då fattar man helt. Sarkastiska meningar upprepades i mitt huvud samtidigt som jag försökte dämpa ner min ständiga ilska, utan att lyckas såklart. 

 

Vilken tonårs tjej som helst skulle vara överlycklig över detta medan jag var tvärtom. Jag gillade inte överaskningar och aboslut inte denna för den delen.

 

”Maybe we should put on some music” Mumlade han för sig själv och stärkte sig över till radion tryckte igång den. Pop musik kickade igång och jag sa inget utan bara lutade mig tillbaka och undrade var han senare planerat? Om han dragit mig hit kunde han dra med mig vart som helst. Den irriterande låten tog slut och det dröjde inte lång tid innan en ny låt med ett nytt intro drog igång. Jag kände igen början och Harry hostade till då versen började. Taylor Swift. Min blick gled bort emot Harry som kollade en aning irriterat emot radions håll. Han svalde hårt och blickade sedan ut emot vägen igen. Jag kände igen texten och nynnade med i refrängen. ”Poor boy, who could this song be about?” Mumlade jag med ett svagt leende för mig själv. Harry harklade sig själv och rykte bara på axlarna till svar. Jag hade sett henne uppträdda med den under Brit Award och kom ihåg hur min syrra klagat på hur dem ständigt zommat in på-. Jag rykte till och lät min blick vandra bort emot Harry igen. Var det inte han som dem ständigt filmat under hennes uppträdande? kDet måste det ha varit. Kunde låten var om Harry? För dem hade väl dejtat eller hur? Det hade min syster varit förstörd över i veckor och eftersom Harry harklade sig ständigt så. Jag flinade till och Harry rynkade pannan och kollade emot mig. ”What?” Frågade han och jag fortsatte flina nöjt. ”This is about you, isn't it?” Fortsatte jag och Harry stönade bara och blängde emot radion. ”I'll take that as a yes” Mumlade jag nöjt över min upptäckt och han sa inget utan skakade bara på huvudet.

 

Jag fortsatte lyssna vidare på texten och sjöng med i dem raderna jag kunde medan Harry ville bara få bort den här låten mer än något annat. ”Drove me to places i'd never been? Did you also drag her on a roadtrip?” Skrattade jag. ”It's actually flew me to places i'd never been” Rättade han utan att svara på min fråga. ”Someone is a little bit grumpy?” Mumlade jag nöjt över att ha sänkt honom och han sa inget utan fortsatte köra. Jag var verkligen en pain in the ass. ”So what do you have planned for us Styles?” Frågade jag en aning nyfiket. Om han inte tänkte släppa av mig så kunde jag lika gärna få honom att vilja släppa av mig. ”Manchester” Svarade han kort och jag kollade bara på honom lika frågande. 

 

 

”That isn't a roadtrip, that is just a simple trip” Svarade jag och han skrattade åt mitt anklagade. ”You said you didn't want to go on a roadtrip so i made it a trip” Log han och jag lutade mig tillbaka med ett litet leende. Fan Ellie, du ska inte le utan vara sur men jag insåg att min surhet inte skulle hålla mycket längre. 

 ”Can i borrow your phone?”

”For what? Call Niall?”

”No, i just want to take a instagram picture”

”You can't be serious?”

”Of course i am”

”How can Niall even spend time with you? You are truly a pain in the ass”

”No i'm not, but i probably get a little bit pissed if someone kidnap me”

”You could also call it a suprise roadtrip”

”Ha-ha, give me your damn phone

Harry stack ner handen i byxfickan och fiskade upp mobilen. Han drog ett finger över låsupp knappen och tryckte in sin kod innan han vänligt sträckte över den till mig. Jag övervägde att ringa Niall skrikande men något sa mig att jag inte visste vad jag skulle säga, och för det andra så var det tre timmar hem. Helt ärligt visste jag inte hur eller vad jag skulle säga till Niall isåfall. Sedan skulle Harry inse om jag ens klickade upp hans telefonbok. Det var kört med andra ord. Men 5 timmar med Harry Styles i en bil, det var något det. ”Thanks” Flinade jag nöjt och klickade upp instagram appen. Bilder laddades upp en efter en men allt var bara intern skämt, bilder på vänner eller städer – inget kul. Jag scrollade ner bland alla hans kommentarer han fått och skrattade åt några få. ”What are you doing? You aren't posting something right?” Frågade han en aning nojig över att jag hade hela hans liv i mina fingrar. Jag kunde skriva vad som helst här ifrån som kunde förstöra större delen av hans liv.

 

 

”Nope, just taking selfies” Mumlade jag och tryckte upp kameran för att ta en del fula bilder på mig. Jag gjorde alla möjliga minner och jag kände hur Harry skrattade åt mina olika poser. ”Maybe i should find some embarrassing picutes of you too post” Flinade jag och skulle trycka upp kamera albumet tills mobilen plötsligt försvann ur mina händer och Harry hade under en sekund rykt åt sig den. ”Come on, i wasn't even serious!” Klagade jag men han skakade bara på huvudet. Harry blick for ner emot mobilen i sin hand och han knappade runt och skrattade lågt för sig själv. ”What are you doing?” Frågade jag och försökte sträcka mig över till förarsättet för att se vad som var så roligt. Harry fortsatte skratta ännu mer och vände mobilen åt mina ögon så jag kunde se vad han skrivit.  

 

Åhnej, han hade lagt upp en av mina hemska bilder på mig själv och skrivit. Åhnej.

 

Hanging out with this girl, looks like you wont get laid tonight man @niallhoran. Sorry Ellie but revenge for the song xx

 

Min mun formades till ett förvånat 'o' samtidigt som mina kinder hettade till rejält. Jag slog mina händer runt hans arm för att få han att ge mobilen till mig men han fortsatte hålla mig i ett stenhårt grepp. Harry försökte styra oss på rätt fil genom vägen samtidigt hålla mobilen i ett fast grepp. ”Give me the phone!” Skrek jag och Harry fortsatte skratta hysteriskt över mitt utbrott. Han kunde inte lägga upp den där bilen och skriva det där. Han lossade mitt grepp om han och sköt mig tillbaka i stolen samtidigt som han placerade mobilen i bakfickan. Det var kört och nu skulle hela världen få se en hemsk bild på mig och se Harrys kommentar om vem Niall inte skulle få ligga med.  

 

”And before you even ask i will just tell Niall i drove you home from the studio” Jag kollade förvirrat emot Harry. ”What? You aren't going to tell him about this?” Frågade jag och gjorde en gest med händerna. ”Nope, he would kill me” Sade Harry och jag skakade bara på huvudet emot hans riktning. Han var inte helt normal med andra ord. Min blick for bort emot hans ficka och jag skämdes bara över att veta hur många som skrattade åt den där bilden just nu. Bara några timmar kvar i den här bilen, bara några timmar.

~

 

”Look! We are here!” Utbrast jag åt den välkomnade skylten med stora breda bokstäver skrivet tvärs över plåtskylten - Manschester. Exalterad som jag var så slog jag ihop händerna till en klapp och såg en bunt av tegelfärgade hus radas upp på sidan av den nu mera smala vägen. Jag bodde runt 20 minuter bort ifrån innerstaden och kunde troligen var enda gata i den här staden, jag var hemma. Jag kände igen husen, rondellerna och små butikerna som fanns i varje hörn. Jag hade inte varit hemma på veckor och att se det igen fick det att verka en aning i hjärtat. Inte förens nu insåg jag hur mycket jag saknade den vanliga vardagen. Drömmande blickade jag ut genom fönstret och såg alla bekanta platser flyga förbi oss. Mina tankar var alldeles uppslukad över att vara tillbaka att jag inte ens märkt hur Harry pratat i telefon. Snabbt vred jag på huvudet emot honom då jag hörde honom säga hejdå till den andre personen. ”Let's go party” Sade Harry med ett brett leende och slog ihop händerna som jag tidigare gjort. Han stack ner mobilen tillbaka i fickan och fortsatte le emot mig. Festa? Han kunde inte vara seriös? Jag skrattade och kollade emot han med ett frågande uttryck.

 

”Party? You're forgetting one thing”

 

”What?”

 

”I am 17 i can't go clubbing”

 

”And i am Harry Styles”

 

”That doesn't make me a year older”

 

”And im Harry styles” Upprepade Harry med ett nöjt flin och blinkade emot mig. Han svängde sedan in på en ledig parkeringsplats och jag skakade bara på huvudet emot hans självsäkerthet.

 

Vad hände egentligen? För helt ärligt hade jag själv ingen aning.  

---

Långt kapitel det här blev men till sist blev det färdigt! Oväntat med hela road tripen och allt men ville få in en liten twist mitt i novellen. Hoppas ni gillar det och såg också att statestiken höjt sig, troligen tack vare denna fina tjej som länkade min novell. Blev super glad då jag såg det, så tack så hemskt mycket! Men till er som börjat läsa nu så hoppas jag såklart att ni gillar novellen. Nu till något helt annat - i slutet av veckan lämnar jag Sverige för några veckor med sol och bad, det betyder alltså att bloggen kommer troligen stå tom. Om jag dock inte hinner lägga in ett eller två tidsinställda. Men ha en finfin sommar och kramis!