Lyssna här

Jag sjönk ner i min säng. Trött, sliten men samtidigt glad. Det var som om känslorna skulle bubbla över vilken sekund som helst men för första gången på länge så kändes allt som om det kunde funka. Låten satt som en smäck och dansen ännu bättre, Niall var så mycket bättre än vad jag förväntat mig och att hänga med en sådan lätt person kunde ta mig till ett skivkontrakt. Livet skulle troligen inte vara bättre än så här. Men jag kunde knappt hålla tankarna igång eller ögonen öppna efter en sådan hetsig dag. Sängen kändes som världens paradis och jag förstod rätt snabbt att om några minuter skulle jag sjunka in i djup sömn. Min blick for runt i det stökiga rummet och lovade mig själv att imorgon skulle jag städa upp röran, eller ja jag lovade mig själv det varje kväll men det hände aldrig. Tiden gick alltid åt och i sista sekund bestämde jag mig alltid för att prestera de sista krafterna till det som jag faktiskt tyckte om att göra, och alltså inte städa. Ett leende for upp på mina läppar och jag sparkade sedan av mig mina skor och hörde hur dem föll till en duns på golvet. De hade inte varit väder för ballerina skor men som vanligt trotsade jag skit vädret som England erbjöd och intalade sig själv att skorna kunde tvättas så nu var det vanligtvis babyrosa skorna i mer smuts-grå. Tandborsten och pyjamasen kändes som om dem var alldeles för långt bort och mina trötthet började ta över. Så istället för att spendera 10 minuter med att borsta tänderna, byta om och tvätta av mig smink så beslutade jag mig att sova i dagens kläder. Jag kröp ner i den mjuka sängen och drog täcket över mig. Mina näsborrar fylldes med en doft av välluktande tvättmedel och bakhuvudet sjönk ner i den mjuka kudden. Det kändes som om man kunde ligga här för alltid. Jag slöt ögonen och minnes bilder ifrån kvällens gång spelades upp.

Tidigare ~ 

”Do you play?” Frågade jag då min blick lagt märke till gitarren i ljusbrunt trä stått lutad emot vägen. Den såg en aning sliten ut men samtidigt välbehållen. Jag granskade träets små mönster och de få detaljerna som mindre jack. Mina ögon mötte Nialls havsblå som utstrålade skönhet. Han log ett blygsamt leende och snörpte lätt på munnen. ”Yeah, i've been playing since 7^th grade” Svarade han och placerade händerna i jeansfickorna. Han bröt ögonenkontakt mellan oss och sänkte blicken till golvet. När han ändrade sin ställning så blev hans t-shirt en aning thigtare kring hans bringa och jag kunde inte låta bli att slänga iväg ett ögonkast emot det hållet.

”That's great, i wish i was good at playing some kind of instrument” Skrattade jag. Han tog ett steg närmare gitarren och granskade det avlånga intrumentet. ”Play something” Sade jag plötsligt och Niall snodde runt emot mig. ”What do you want to hear?” Frågade han innan han böjde sig ner för att greppa tag om gittarren. Den passade perfekt till honom och den var inte alls för lång eller för kort för att passa i hans armar. Nialls fingertoppar gled över metall strängarna och ett ljud uppstod. Han vred och vände på de olika gitarrstämmarna längst upptill av gittaren tills den lät välstämd. ”A song that means someting to you, like one of your absolute favorite songs of your own” Svarade jag till sist. Niall gjorde inte ett enda uttryck eller ljud utan han behöll sin minn och svaga leende. Då hans fingertoppar rörde vid gitarrsträngarna så bildades en tyst melodi. ”My favorite song of my own?” Upprepade han en kort stund efter och mötte min blick. Det ljusa håret var allt annat än välkammat och alldeles rufsigt. De vältränade armarna hade ett fast grepp om gitarren och Nialls hållning fick han att se riktigt riktigt attraktiv ut. För en sista gång kollade han så allt var rätt innan hans fingrar gled över de olika strängarna och en lugn låt gick igång. Melodin var långsamt men med en bra takt och jag gillade det jag hörde. Han fortsatte plinka vidare på förspelet av låten och sekunden innan han öppnade munnen för att sjunga log han lite blygt emot mig.

Said i’d never leave her cause her hands fit like my tshirt, Tongue tied over three words, cursed. Running over thoughts that make my feet hurt,
Bodies intertwined with her lips

Jag var slående imponerad av den fina stämman han tog och hur orden han utlade förvandlades till musik. Han röst var inte ljus men heller inte mörk, lite hes och kanske till och med någon minsta aning rockig. Rockig lät fel för hans röst gick mer att jämnaförra med kattungar och sammet. Jag insåg hur jag börjat trassla in alla dessa jämnförelser i min hjärna och bestämde mig snabbt för att släppa det hela. Mina ögon fortsatte betrakta Nialls skickliga gitarrspel och lyssna på hans unika sångröst.

Now she’s feeling so low since she went solo
Hole in the middle of my heart like a polo
And it’s no joke to me
So we can we do it all over again

Refrängen fortsatte och gitarrens melodi blev allt starkare. Niall var fortfarande djupt koncentrerade och sjöng vidare på refrängen. Jag blev varm inombords och ett litet lyckorus spred sig genom mig. Jag hade dömt han och jag hade haft fel om vem han var. Niall var talangfull och en riktigt trevlig kille och underbar person. Utan att jag själv märkt det själv så hade mina läppar formats till ett brett leende så det nästan värkte i kinderna. Mina armar var slappt placerade längs mina sidor och jag kunde känna mitt hårsval ligga över min nacke samt rygg.

Hans ögon visade lycka och att han verkligen gillade det han gjorde. Det var imponerande att se hur någon kunde göra allt samtidigt, spela och sjunga, med dessa ackord och toner. Själv kunde jag dansat hyfsat efter en hel del träning samtidigt som jag sjunger men aldrig spela något slags instrument.

Mina ögon drunknade i bilden framför mig och Niall spelade de sista ackorden innan det blev tyst. Han höjde blicken med ett generat leende och jag slog ihop händerna till en lätt applåd. ”You are amazing, you really are” Sade jag med en övertygande röst om att han verkligen var otrolig. ”Thank you, i'm not really that great but thank you” Svarade han och jag bet mig lät i läppen då han uttalade visa ord med den där irländska dialekten som fick en att gå i högvarv.

”So you wrote that song?” Frågade jag en aning nyfiket då jag faktiskt inte visste vem som sjöng den, det kanske var något jag skulle veta? Tänk om det var någon världskänd kille eller tjej och så kommer jag här och frågar något sånt? Niall skrattade lite smått nervöst åt min fråga innan han slog sig ned i soffan med gitarren i knät. Jag kollade en aning skrämt samt smått förödmjukad emot honom men hans leende uppmanade mig om att jag inte var dum i huvudet. ”Yes i actually wrote” Sade Niall och mina ögon spärrades upp i förvåning. ”Really? You wrote that song?” Stammade jag förvånat.

Niall flinade åt min reaktion och förvånad som jag var så staplade jag mig fram till soffan där jag sedan slog mig ned. ”I wrote it for the album, Take Me Home and the song is called Over Again” sa han och jag nickade imponerat. ”You are really talented, you know that right?” Skrattade jag och Niall skakade lätt på huvudet innan han himlade med ögonen. ”No, not really” Flinade han och sänkte blicken emot gitarren. ”Do you play?” Frågade han och jag skakade tvärt på huvudet. ”No, i can't handle things like that” Skrattade jag och pekade på gitarren då jag uttalade 'that'. Niall skrattade åt min kommentar och hans skratt gav mig en känsla av värme.”I could learn you a few acord? If you want too i mean-” Jag såg hur Niall började babbla iväg på nervösa ursäkter.

”I would love too” Log jag och avbröt försiktigt hans babbel. I några sekunder la det sig en lätt tystnad mellan oss och det enda som uppstod var ögonkontakten vi växlade.”It's maybe easier if you sit on my lap” Mumlade han en aning blyg och samtidigt smått generad. "Ehm, sure" Sade jag och försökte låta samlad men ett lätt fniss brött igenom. Niall flinade till och det fick mig att fnissa allt mer. Jag reste mig lät upp. Niall placerade undan gitarren för att jag sedan skulle kunna ta plats på hans knän. Det kändes ifrån början en aning stelt men våra blickar som möttes visade fortfarande att det var lugnt. Jag placerade mig i Nialls knä och kände hans vältränade mage pressas vid min ryggrad. Jag tog ett djupt andetag och andades in en mjuk doft av herrparfym. Han luktade till och med gott, varför fanns det inga såna här killar hemma? 

Hans kroppsvärme spred sig längs mina armar och gav mig behagliga rysningar. Beröringarna han gav mig fick det att kittlas i fingertopparna och en gnutta nervositet spridas inombords. Det kändes som om jag var 10 år igen och min förälskelse hade nyss gett mig en snabb blick, så kändes det just nu. Nialls knän gav mig en stabil och bekväm sittplats men för att inte göra det allt för obekvämt för honom så flyttade jag mig något längre in så jag kunde luta mig emot honom och så hans knän inte skulle behöva ta all vikt. Gitarren placerades i min famn och Niall tog en ett lätt grepp om min hand innan han vek mina fingrar till ett ackord och placerade dem på rätt plats av gitarransträngarna ”So basically you start with putting your fingers there” Mumlade han och jag kände hans andedräkt svepa över mina nacke samtidigt som han styrde min hand till rätt plats av gittaren. Tyget ifrån hans t-shirt var ovanligt lent och jag bet mig försiktigt i läppen då Nialls armar placerade sig i ett bekvämt grepp om min kropp. Hans hud var som marmor och varenda centimeter av den bestod av vältränade muskler. Jag vet inte hur länge jag satt det men det var en intressant upplevelse med andra ord. Jag kunde inte låta bli att känna hur kinderna flammade till då hans läppar snudda vid min öronsnibb då han gav mig instruktioner om hur jag skulle spela. Om alla hans fans visste vad Niall gjorde just nu så skulle jag troligvis inte kommit ut levande. 

Jag började långsamt dra mig bort ifrån den medvetande världen och flashbacks ifrån dagen. Istället sjönk jag långsamt ner i drömmarnas värld där jag skulle troligen spendera det kommande timmarna.

Nu är jag tillbaka! Ett troligen lite kortare kapitel den här gången men det fick helt enkelt bli så. Har suttit och skrivit i sträck de senaste timmarna och ändrat alla möjliga saker men nu till sist blev jag nöjd med det hela. Själv går jag i skolan fram till Onsdagen då det blir sommarlov (!!!)  men efter det då blir det troligen mycket bättre uppdatering eftersom jag har så mycket mer tid. Jag hoppas såklart ni gillar att läsa det jag skriver och så får ni alla ha ett grymt lov, kramis!