Jag var förvånad över hur avslappnat läget var. Hur kul vi hade tillsammans och hur alla samtalsämnen fick aldrig ett slut. Det fanns så mycket gemensamt och jag gillade det, jag gillade hur vi hade samma åsikter och humor. Leendet lämnade heller aldrig mina läppar utan Niall fick mig ständigt att skratta. Det fanns inte en minsta sekund som kändes stel utan det var bra. Jag behövde inte tänka igenom vad jag skulle säga ett tiotal gånger innan jag vågade öppna munnen, utan jag kunde slänga ur mig minnen och kommenterar utan att känna mig dömd på minsta sätt. Det var länge sen jag bara hängt med en kompis och varit avslappnad. Mina dagar bestod av stress, träning och sång så det var inte ofta man fick känna sig som en tonåring igen. Jag gillade hur Niall verkade så kontrollerad. Han var inte det minsta lilla stressad, extremt ödmjuk och omtänksam. Man förväntade sig att folks egon skulle vara stora som hus när man var världskändis men han skröt inte alls om sin karriär eller var dryg på något sätt.

 

Min blick vandrade runt i rummet och jag uppmärksammade mig själv till att lägga märke till varenda liten detalj som gjorde rummet så detaljerad och hemtrevligt. Jag betraktade de fina möblerna med moderna fönster och färger. Om det var Niall själv som inrett sitt hem så hade han gjort ett riktigt bra jobb med att kombinera färger. Det hade snart gått lite mer än en timme sedan vi anlände till Nialls lägenhet och jag var fortfarande lika uppslukad över dröm lägenheten jag befann mig i.

 

"Favorite moment during XFactor?" Frågade Niall och höjde frågande på högra ögonbrynet. Mina funderingar avbröts och jag återvände ännu en gång till verkligheten jag befann mig i. Jag försökte snabbt koncentrera mig och välja ut den absolut bästa stunden men det fanns för många att dela med sig av. Alla dessa skratt mellan mig och Aiden, första veckans resultat show, när jag snubblade på scenen efter att nyss framträtt och framför allt då Little Mix gästade XFactor. Jag hade varit paff och känslan då vi skulle träffa dem för första gången. Helt ärligt tror jag att jag inte varit så nervös ens till min första audtion. Jag kommer ihåg hur jag sprungit runt i korridoren och varit så stressad över att säga något olämpligt. Alla andra hade bara skrattat åt mitt lilla sammanbrott.

 

"Meeting Little Mix" Skrattade jag och kände hur minnet av att skaka deras händer dök upp i mitt minne. Så som jag sett ut under den stunden och där efter hade jag inte kunnat återhämtat mig på flera timmar. De andra deltagarna och kamera teamet brukade alltid skoj mobba mig för mitt sammanbrott efter jag träffat dem. Jag var verkligen helt hopplös när det kom till att vara lugn i dem stunderna.

 

"Big fan?" Frågade han och jag nickade till svar innan jag öppnade munnen igen för att fortsätta historien. "I couldn't breathe normally for hours. I thought that i was going to faint any second, i adore them" Fick jag fram mellan de lätta skratt attackerna som dök fram då minnet av en hysterisk mig dök upp i huvudet. Niall skrattade han med och jag kände hur kinderna hettade till. "So embarrassing" Sade jag och skämdes ännu mer då jag tänkte på hur jag själv skulle reagerat om någon varit så om de träffat mig. Men som sagt, ingen skulle någonsin få det slags utbrottet för att träffa mig för helt ärligt så vet alla ingen kan slå Little Mix i talang eller utseende, dem var helt enkelt perfekta från topp till tå.

 

"You are probably the last one i would guess to act like that, you are always so damn calm" Skrattade Niall men avbröts då ett plingande ljud ifrom av en sms signal pep till. Han suckade och gav mig ett ursäktande leende innan han fiskade upp mobilen ur jeansfickan. Smidig som han var så lät han fingertopparna glida över toutch-skärmen och sekunden därefter var mobilen igång efter att ha varit i låst läge. Skärmen lyste upp rummet och flertal notiser var över skärmen. Jag lät min blick vandra bort emot fönstret medan Niall läste igenom meddelandet. Det blev en lugn tystnad i några sekunder innan han öppnade munnen. "It's Harry, he forgot his keys here. He wondering if he can come by in 20 minutes and pick them up, is that okay?" Mumlade Niall och mötte min blick då han avslutade frågan.

 

"Sure, no problem" Svarade jag med en lätt nickning. Jag insåg hur tyst det blev och det enda man kunde höra var vinden utanför som slogs emot träd och fönster. En lampa i taket och en golvlampa lyste upp rummet men det blev inte mycket ljus utan mörkret utifrån tog över en hel del. Nialls blick drogs emot klockan som stod med stora siffror på hans mobils startsida och jag såg nu att tiden hade börjat flyga iväg till hela tio i 8. Han spärrade upp ögonen av förvåning innan han smidigt placerade mobilen i byxfickan innan han ställde sig på benen. "Are you hungry? Or, of course you are, the clock is already half past 7. Im sorry, i forgot the time” Skrattade han och gjorde sin väg bort emot köket. "It's fine" Skrattade jag och slog armarna i kors över bysten.

 

Jag log mest tillbaka och fick inte ur mig något mer. Mina ben var alldeles stela efter en timme sittande och när jag reste mig upp var jag tvungen att sträcka på mig. Jag placerade mina händer i byxfickan och gick med små graciösa steg bort emot Niall som stod vid diskbänken. Han sträkte sig till en av hyllorna där tiotal konserver, burkar och pappersförpackningar stod ihop klämda. Niall greppade tag om en pappers förpackning i form av en stående rektangel och läste på baksidan av en den beige förpackningen. Jag lutade mig emot köksbänken vid diskbänken. Mina händer placerade jag på varsin sida av min kropp och jag kände hur mitt bakhuvud snuddade vid skåphyllorna över mig. 

 

"So what do you want for dinner?" Han ställde ner den mellanstora förpackningen som han tidigare hållit i sin höger hand. En lätt duns uppstod då paketets botten rörde vid den metallaktiga bänkskivan.

 

Jag pressade samman mina läppar till ett rakt streck och försökte komma på något enkelt att tillaga. Fast det inte var mer än ett par vänner (eller säger man så om någon man praktiskt taget nyss träffat?)  som åt middag tillsammans så ville man väl inte vara för på. Jag var heller inte allt för hungrig så något litet och lätt vore perfekt. Nialls blick var fokuserad vid man och han såg också ut att försöka komma på något.

 

"Doesn't matter, just something simple" Log jag då jag till sist kommit fram till mitt slutgiltiga svar. "You don't crave that much, do you know that?" Skrattade Niall och stärkte ut sin högra arm emot skåpluckan över sig. Han granskade det fyllda skafferiet och försökte konstatera vad som fanns och inte fanns. "Just something simple" Påminde jag igen och försökte övertala honom att för min del behövdes ingen större matlagning. Niall skrattade åt min kommentar och vände sig emot mig.

 

"Do you want pancakes? Because that's probaly the only thing i can cook" Frågade Niall med ett avslappnat leende. Jag gillade att han var sig själv med mig och inte drog på hela denna rikemans charmen som visa killar brukade ha. För att vara popstjärna och miljonär så var han väldigt enkel i sin livsstil och såklart ytterst ödmjuk. Jag skrattade åt hans förslag och nickade innan jag svarade. "That sounds perfect"

 

~

 

Niall hade vispat ihop de följande ingredienserna som tidigare stått i receptet. Det hade blivit en jämn smet i en kräm färgad nyans med inte en enda klump. Stekpannan hade han nu ställt fram vid spisen och dragit upp värmen till näst högsta graden. Fläkten hade börjat gå igång och fick ifrån sig ett tyst läte. Niall hade sagt åt mig att jag inte behövde göra något men fast jag insisterat att jag kunde hjälpa till så hade han sagt emot med ett leende. Så jag hade istället dragit ut en av de vita stolarna till det mellan stora matbordet och slagit mig ned. Lägenheten var rätt simpel med en stilren inredning, det första man möts av är en liten hall som leder till ett stort vardagsrum som hänger ihop med köket. Så i någonstans där emellan stor köksbordet och om man fortsätter förbi köket möter man Nialls sovrum och badrummet. 

 

Jag granskade Niall som nu tagit fram en svart stekspade ur en av lådorna under diskbänken. Han hällde i smör i stekpannan och greppade tag om stekspaden innan han rörde om så smöret smälte och jämnade ut sig på sidorna. Niall vispade smeten en allra sista gång innan lyfte upp bunken och vinklade den så den jämna smeten rann ut och bredde ut sig i stekpannan. Ett frasande ljud uppstod och Niall började genast städa upp den lilla röran han skapat. Mjöl låg utspritt, några droppar mjölk hade runnit ut över kökslådorna och margarinet hade börjat smälta. Jag skulle erbjudit mig att hjälpa men något sa mig att det sista han skulle ta emot var min hjälp.

 

Killar brukade alltid vara dem som skulle visa att de kunde ta hand om allt själv. 95% av alla tjejer gillar nog den egenskapen då det blir ständigt omskötta och behandlade som kungafolk, men jag ogillade den grejen då man endast kollade på och av någon anledning fick jag dåligt samvete. Jag ville hjälpa till och agera. Det plingade plötsligt till på dörren och jag väcktes ur min tankar. "Should i open the door?" Frågade jag Niall som såg en aning upptagen ut. Han vände sig hastigt om och mötte min blick. "Yeah, that would great and it's probaly Harry" Log han ursäktande. Jag nickade tillbaka innan jag gjorde min väg bort emot ytterdörren.

 

Jag gick med raska steg ut i hallen och greppade tag om låset och vred det sedan åt höger. Sekunden där efter klickade dörren till och med min vänstra hand pressade jag ner handtaget så dörren for upp. På andra sidan av tröskeln stod en leende Harry. Han bar en ljusgrå mössa som han sedan vikt upp kanten på, de mörkbruna lockarna sågs inte till utan luggen och några få lockar på varsin sida som hittat sin väg ut. Läpparna var i samma rödrosa nyans och ögonen lös i en stark grön färg, mycket starkare än sist, berodde säkert på ljuset.

 

"Oh, hi Ellie. Niall didn't say you were here" Sade han förvånat men behöll fortfarande samma självsäkra leende. Han drog bort sin händer som han tidigare placerat i fickorna. Jag tog ett steg bakåt och lät honom få plats i den trånga hallen. Vad skulle jag säga? Räckte det med en hälsning? Eller det kanske var för oartigt? Jag kände hur tiden började flyga iväg och snabbt pressade jag fram första bästa meningen. "Hi, how are you?" Frågade jag en aning blygt men försökte dra på mig ett brett leende men det kändes mer som en grimas. "I'm fine, thanks for asking. You?" Svarade han artigt och jag kände redan hur jag drog ut på hans tid. "I'm great” Svarade jag alldeles för snabbt och drog igång med en följd fråga för att inte få någon stel tystnad. ”So what are you doing this evening?" Svarade jag kvickt men Harry skrattade bara lätt och skakade snabbt på huvudet.

 

"Not that much. The rest of the guys went out to eat dinner but i didn't feel like joining. So i went here to get my car keys and maybe meet some friends later...Not that fun, so what are you kids up to?" Frågade Harry och skrattade åt den sista kommentaren. Jag skrattade försiktigt och lätt min blick möta hans. "We are cooking, or Niall is cooking because i can't really cook" Log jag och lät mina armar hänga slappt längs min konturer. Harry flinade till och mötte mina ögon vänligt. "So, what is he cooking?" Frågade Harry och pressade samman sina läppar samtidigt som han lät sin tunga glida över sin överläpp, varför kunde Niall inte ha fula kompisar. Skulle vara så mycket enklare att inte behöva prata med någon som varenda tjej trånade efter. Man kunde ju inte låta bli att granska honom lite extra. För han var trots allt snygg, väldigt snygg. "Pancakes" Skrattade jag och Harry skrattade han med och skakade lätt på sitt huvud. "Classy" Mumlade han mellan sitt skratt.

 

"Sorry for wasting your time, i should probaly get your keys, just give me one second and i will be back" Sade jag snabbt och jag kunde Harry skratta för sig själv. Jag gick med raska steg bort till köket där Niall stod lutad emot skåpluckorna med mobilen i sin i högra hand. Hans ögon for emot mina då han hörde mig komma in i köket. "Harry's keys?" Frågade jag och Niall ryktes ifrån sina tankar och drog på ett vänligt leende innan han stack ner handen i jeansfickan och fiskade upp nyckelknippan. "Here you go, tell him i said hi" Log han och stärkte fram nycklarna emot mig. "I will" Log jag och tog emot nycklarna innan jag snabbt gjorde min väg tillbaka emot hallen. Harry stod kvar i samma position och söta leende. "Here's the key and Niall says hi" Sade jag och han tackade och tog försiktigt nycklarna ifrån min hand. "I hope you guys have a great evening" Han log ett retsamt leende och böjde sig sedan framåt för att ge mig en kram till ett hejdå.

 

Hans slogs sina armar runt mig i ett vänskapligt sätt och strök sin vänstra  hand långsamt längs min ryggrad. Jag visste inte hur jag skulle reagera utan gav honom en lät kram tillbaka. Hans beröring var så annorlunda, så slät och mjuk, alldeles försiktigt. Det var som om jag var en proslinsdocka och han gjorde allt för att inte förstöra mig. Harry snörpte lätt på munnen innan hans grepp lossnade och pressade sina läppar emot min kind för en snabb kindpuss. "So i guess that i will probaly see you around, Ellie" Han sa mitt namn med en sådan mörk och skrovlig röst att jag ville rysa av välbehag, jävlar vilket inflyttande han hade på mig. Med den mörka rösten, gröna ögonen och lockiga håret måste han helt klart haft ett bra försprång på tjejer.

 

"You will" Log jag och kände hur hans ögon mötte mina. Ett litet flin bredde ut sig på hans läppar innan hans hand sökte sig efter handtaget och pressade upp dörren. "Goodbye Ellie, it was nice meeting you again" Sade Harry innan han smidigt tog ett steg bakom och vips så stod han på andra sidan av tröskeln.

 

"You too" Svarade jag och firade av ett självsäkert leende och placerade min högra hand i byxfickan.

 

Harry fortsatte med ett belåtet ansiktsuttryck, något som påminde om seger av någon anledning. Han sköt försiktigt igen dörren och med en lät duns så var alltid tyst igen. Om jag koncentrerade mig kunde jag höra ett plingande i form av ett sms och hur det frasade om pannkakorna som stektes. Jag bestämde mig rätt snabbt med att göra min väg tillbaka till köket och spendera lite mer tid med Niall, för det var ju han jag var här för. 

 

Jag tog ett snabbt steg men stannade sedan upp. Min blick for över axeln och mina ögon fästes vid platsen där Harry nyss stått. Och någonstans under den korta tiden som mina ögon hade fästs vid han, någonstans där insåg jag att Harry Styles skulle allt komplicera mitt liv.

Kanske inte just nu men om det var något som var säkert så var det att han var absolut inte klar med mig. 

 

---

Hej igen! Kändes som om jag uppdaterade alldeles nyss men det verkar som om dagarna gått för snabbt för mig att hänga med. Men som de allra flesta vet så är det nu alla uppsatser ska in och prov ska skrivas så bloggen får ligga lite i kläm under dessa veckor. Men snart är lov och då lovar jag att uppdateringen blir bättre! Men som ni säkert ser så är min engelska riktigt dålig men jag försöker formulera mig så bra som möjligt men ni ser ju hur det blir, vi kan helt enkelt säga att engelska är mitt absolut sämsta ämne. Men till sist, kramis och ha en fin helg!