Hej finaste ni! Som ni märkt så har bloggen stått alldeles tom, utan nya inlägg eller förklaringar på länge utan det blev som det blev. Om ni hängt med ett tag eller kollat gamla arkiv så kanske ni märker att samma sak hände i våras och det är tråkigt hur det blir. Det finns stunder då jag satsar allt på bloggen och försöker ständigt med nya händelser och kapitel men det är inte alltid så. Jag kan glida ifrån saker väldigt lätt och det var så det blev i slutet av sommaren. Om jag ska vara ärlig så blev jag kär och var lycklig, sen förlorade jag en nära familjemedlem och därefter förlorade jag kärleken också. Och på allt det var skolan igång och på en vecka hade jag förlorat två vänner. Allt kom på en gång med andra ord. Datorn pajade och läxhögen växte. Det finns mycket anledningar och jag sitta i timmar och prata på om allt som hänt.

 

Men till annat, ifrån första början har Remember Me varit en knepig historia för mig,. Hur jag skulle få ihop händelserna, en verklig relation mellan karaktärerna och en riktigt jävla bra novell. Vanligtvis kan jag skriva i timmar och allt flytter på men det här var annorlunda. Det var svårt att beskriva och få det verkligt, jag misslyckades med den bilden jag hade i huvudet om den här novellen. Sen tröttnade jag och försökte igen och igen och igen. Men jag trivdes inte med att skriva det,  så jag gav upp gång på gång. Så därför bestämde jag mig nyss för att posta det lilla korta kapitlet som skrevs i Augusti som ett avslut för stunden. Remember Me's framtid är förtillfället oskriven men det är inget som jag ser akutellt just nu.