Kapitel 10 - Lets Get It
2013-06-24 
Det var konstigt att stå på scen igen. En annorlunda känsla ifrån tidigare dagar och veckor. Den här gången var jag inte rädd eller nervös utan jag gillade mest läget och log så mycket jag kunde. Så mycket att kinderna värkte efter att ha varit i samma ställning och ögonen sved efter att försökt hålla dem borta ifrån att kisa emot strålkastarna. Jag njöt av publikens ögon riktade emot mig, de gillande blickarna ifrån jury panelen och det jag njöt allra mest var att veta vem som väntade bakom scenen. Niall. Tonerna tog jag som en dans på rosor och likaså dansstegen, inget gick fel. Jag snubblade inte en enda gång och jag kände lyckoruset rinna genom mig. Dessa tre minuter var de bästa någonsin. Jag hade kysst Niall, gjort ett jäkla grymt uppträdande och varenda jury medlem hade bara positiva saker att säga om mig. Det var en nystart, alltihop, en bra nystart för den delen.
Ifrån den stunden då låten tog slut och juryn applåderade nöjt så visste jag att allt var på rätt väg.
~
”You were amazing out there, so fucking amazing” Viskade Niall i mitt öra när jag till sist staplat mig fram till han som stått bort ifrån alla dessa människor. Han hade ett leende på läpparna som påminde mig om stolthet och jag kunde se hur hans ögon nästan lyste. Jag bet mig försiktigt i underläppen och fortsatte att bara ha mina ögon vid hans. Jag vet inte hur länge vi stod där och bara kollade på varandra. Niall slog en arm runt min midja och drog mig intill honom. Så nära att jag stod emellan hans fötter och kunde känna hans bröstkorg röra sig i takt till hans andning. Under en hel timme stod vi där och lyssnade på de andra artisternas bidrag med medan Niall lekte med mitt hår, kysste min hjässa och masserade min nacke. Folk hade börjat rikta sin uppmärksamhet emot oss och visa riktade mobilerna emot oss, troligen för en bild. Men det var inget som störde mig, inte just nu iallafall.
Niall hade gått ifrån att vara en nyckel till framgång till att bli en trygghet och kanske tillochmed en pojkvän om man nu kunde kalla honom det.
~
Söndag kväll, resultatshowen.
4 Stycken så många deltagare var vi på scenen. 3 Tjejer och en Kille. Julie, Nathalie, James och jag såklart. Alla lika nervösa och spända. Det var ingen som satt säker utan vi alla visste inte vad som väntade eller vems tur det skulle bli att lämna ens dröm. Själv var jag alldeles för nervös. Fast det gick bättre än någonsin igår så var det ingenting som hindrade mig ifrån att förvänta mig det värsta. Svetten klibbade i nacken och benen var alldeles för svaga och jag funderade på hur jag skulle kunna ta mig härifrån. Det var knäpptyst i salen och stämningen blev bara mer spänd. Jag fokuserade på att stirra ner i golvet under mig, allt för inte blir distraherad av publiken framför mig. Dermot stod vid höger sida av scenen med resultaten i handen. Att bara några namn som uttalades på två sekunder kunde förändra allt. Dermot förklarade att ordningen vi deltagare gick vidare var endast slumpens gång.
"The first act that goes through next week's live show is-"
Luften for ur min strupe och jag knep ihop ögonen tills jag spände hela kroppen och det värkte i pannan. Jag knöt ihop händerna och bara väntade in framtiden och namnet som snart skulle uttalas. Sekunderna svepte förbi och plötsligt lades första resultatet fram.
”Ellie, congrats love. You are through to the next week live show”
Orden ekade om och om igen. Mina ben var som fast spikade i golvet och jag blev alldeles slapp i kroppen. Tyngden ifrån axlarna försvann plötsligt och jag kände en våg av lättnad. Mina händer var alldeles skakiga och benen vek sig då jag försökte ta ett steg bort. Tårarna steg i ögonen och jag slog genast handen framför munnen Ett leende pressades fram på mina läppar och jag försökte fortfarande smälta omgivningen. Jag var vidare, allt hårt jobb och alla långa kvällar lönade ut sig till sist. Min blick for över till Nathalie som genast rusat fram för att ge mig en tafatt kram. Jag slog armarna om henne och hon gratulerade mig. Själv visste jag inte vad jag skulle säga eller göra utan ett litet lätt tack lämnade mina läppar. Gary gratulerade mig också och klappade mig lätt på axeln. Han sa att han var stolt över mig och jobbat hårt för det här. Men med den höga ljudvolymen och chocken som övervälde mig så var jag inte riktigt säker på vad som hände eller sas. Något jag var säker på var att jag var så jäkla lycklig, för jag var ett steg närmare ming dröm. Försiktigt staplade jag bort emot den 'zonen' man ställde sig vid när man fått sitt namn uppropat. Mina klackskor kändes ostadigare än någonsin och jag svepte bort tårarna med tummen som bildas vid ögonvrån.
Jag hade lovat mig att inte stå i duell igen, och här var jag – vidare utan någon duell.
Saker var allt påväg att ändra sig.
Nytt men kort kapitel. Vi får se hur det blir med allt men ska försöka få några kapitel till så ser vi om det blir ett avslut eller inte. Ha det bra och kram!
Kapitel 9 - Skinny Love
Jag fäste blicken i scengolvet och lät adrenalinet fylla kroppen. Strålkastarna lyste i högsta grad och mikrofonen i min hand hade jag ett fast grepp om. Jag lät mina fingertoppar dras över den släta metallen som formade mikrofonen och jag var ytterst försiktigt med att inte förstöra den, inte för att jag trodde att jag var så klumpig att jag kunde lyckas med något sådant men det var bara en reflex av något slag. Jag tog ett djupt andetag innan jag lyfte huvudet och mötte den halvt tomma arenan framför mina ögon. Bänkrad efter bänkrad och trappor i mitten som delade upp den stora salen. Dörrar fanns vid slutet av trappan som ledde ut och in. Om endast några timmar skulle denna sal var fylld av människor och jag skulle stå här ännu en gång. Musiken dunkade i öronen och jag pressade fram ett litet leende innan jag höjde mikrofonen till munnen.
Jag lät orden lämna min mun och bildadas till meningar av sång. Såklart var jag koncentrerad på att hålla rätt tonart och dra ut på visa ord, precis som jag övat in. Mina ben trippade fram över den högra delen av scenen och jag började med de dansstegen som jag skulle göra vid den här delen av låten. Mina fötter gled över golvet och benen böjdes och armarna rörde sig till de olika dansstegen. Att dansa var nog inte det jag var bäst på men jag försökte iallafall, och det var alltid något. Jag fortsatte hålla takten och göra det hela så bra som jag kunde. En snabb rad av instrumental melodi flög förbi och jag passade på att ta ett andetag för att kunna ta en högre ton. 3 minuter av glädje, skräck och nerver – det var så jag beskrev detta. Efter en veckas slit var det här sista gången jag kunde visa mig till hundra innan det var tv, jury och miljontals människor där hemma som skulle döma mig. Jag hade också en sång av en tidigare Xfactor deltagare fast det var min version då, man visste aldrig visa rubriker det skulle ge.
Min blick fästes vid Dan, Gary och Tyra som alla kollade på med nöjda minner. För ett genrep så kanske jag gjorde bra ifrån mig. Musiken höjdes och jag öppnade munnen ännu en gång för att ännu en högre och längre ton. Jag sjöng vidare på rad efter rad och dansade så snyggt jag kunde och försökte undvika felsteg. Alla som jag jobbade med såg väldigt nöjda med och nickade gillande emot mitt framträdande. Det enda som återstod var de sista meningarna samt den höga tonen som jag måste kunna ta för att fullgöra allt. Det hade funkat bra igår och jag hade prickat den perfekt men imorse hade min röst inte känt sig lika bra och jag hostade i en timme för att ens få ut minsta ord. Det var 4 timmar kvar innan showen var igång och innan dess var detta min sista repetition och därefter var det bara att äta snabbt, sminka mig, byta om och fixa det alla sista innan scenen var redo.
Jag sjöng vidare och insåg hur dessa tre minuter var snart över och jag började närma mig de sista meningarna och höga tonen. Jag sjöng en aning mindre starkare för att spara på andningen. Musiken fortsatte spela vidare och jag gjorde små graciösa steg över till scenens högra sida där jag sedan skulle avsluta mitt framträdande. Strålkastarna lyste upp den delen jag stod på och jag kisade lätt med ögonen för att inte bli allt för bländad. Snabbt tog jag mikrofonen för att ta ett litet andetag och förde den sedan tillbaka till munnen. Jag var noga med att inte andas för nära micken för att inte göra något onödigt ljud. Musiken blev starkare och jag öppnade munnen och började sjunga orden. Min röst blev starkare och tonen högre. Jag kände hur luften började ta slut men jag fortsatte hålla kvar och höja tonen. Hela kroppen spändes och det enda jag nu fokuserade på var att kunna hålla kvar tonen så lång tid som möjligt.
Luften försvann och musiken vände till en ny tempo nivå. Ett lyckorus satte spel inom mig och jag återhämtade mig snabbt med ett andetag och leende innan jag avslutade sången med den sista versen och musiken stannade helt. Jag pustade ut, glad och lättad. Fast jag lät hes så funkade det om jag bara tog i till fullo. Jag kunde fixa det här och allt slit skulle slutligen jämna ut sig. Min blick for nu över till dem som jag jobbade med och alla såg nöjda ut. Dem klappade händerna och gjorde tummen upp för att visa att jag gjort bra ifrån mig. Jag log bara tillbaka och kände hur jag inombords var nöjdare än någonsin.
~
Min blick var fäst vid spegeln framför mig. En bred spegel som hade vita kanter och perfekt ljus för att visa mig hur jag såg ut. Jag hade varit fast vid denna stol i snart 2 timmar. 2 timmar av att Jennie lockat mitt hår till perfekta korkskruvar som nu lagt sig så fint över mina axlar och rygg. Mina läppar var formade till ett svagt leende och det rykte i mungiporna då jag såg resultatet av dessa timmars sminkning och hårfixning. Mina grå blåa ögon var inramade av tjocka lager av mascara och ögonlocket hade en sotning som fick mina ögon att se så extremt mycket snyggare ut. Mina läppar hade blivit markerade med en mörk läpp-penna och ögonbrynen blivit ifyllda. Vanligtvis brukade mina kinder se runda ut men nu var mina kindben framhävda och om jag fick säga det själv hade jag nog aldrig sett bättre ut. Låten satt som en smäck, mitt hår och smink fick mig att se ut som en helt annan person och Niall skulle hit ikväll.
Gosh hade det någonsin varit bättre.
Jag drog fingertopparna genom topparna av lockarna och stampade lätt nervöst med fötterna i golvet. Stolen jag satt i var alldeles för bekväm för att få mig att lämna den och jag började känna mig lite sömnig fast det var bara en timme kvar innan allt var igång. Jag hade en tendens att bli trött när min energi behövdes som allra mest, något som inte alltid var så uppskattat. Jag blickade ut i rummet som var fylld av lampor i olika storlekar, hårprodukter i mängder och smink som aldrig tog slut. Varenda morgon önskar troligen varje tjej att dem var födda till stylister. Själv kunde jag knappt lägga på ett jämnt lager puder eller mascara utan att det blev helt fel.
Tanya öppnade dörren in och stack in huvudet. Hon log emot mig då hon såg hur jag var fortfarande lika uppjagad över spegelbilden framför mig. ”It's time to change clothes” Meddelade hon vänligt och jag nickade till svar innan jag satte fötterna i golvet och reste mig upp. Jag kände hur skosulan vidrörde vid golvet och ett gnisslande ljud uppstod. Armarna lät jag hänga slappt vid sidorna och på några sekunder var jag ute i korridoren som ledde en runt i huset. Det var produktioner i massor, tvstudios, danssalar, musikstudios och rum fyllda med kläder, smink och andra stylingprodukter. Det var det mindre lugnt här och personal fixade med det sista innan sändning och alla artister skulle sminkas och byta om till sändningen. Jag fokuserade på att följa efter Tanya genom den folkfyllda korridoren. Min blick var fäst i golvet för att inte kliva på någons fötter men ändå kände jag hur axlar slogs emot mig och jag insåg att jag ändå skulle krocka in i folk. Jag längtade lite efter att få undan dessa jeans som skav och få ta på mig en klänning som inte satt lika hårt om benen.
I det här huset hade jag spenderat så många timmar att springa runt i dessa rum och försökt få bort nervositeten som ständigt bubblat upp, här hade jag varje vecka slitit till 110 och tagit alla möjliga beslut om min karriär. Att jag imorgon skulle få reda på om jag var tillräcklig var skrämmande rent ut sagt. Såklart hade jag denna känsla varje Lördag, både förre och efter framträdandet. Alla tyckte olika om vad man nyss gjort och man kunde inte lita på mycket utan bara hoppas. Ibland önskade jag lite att dem kunde sätta ihop liveshowen och resultatshowen till en, då slapp man en hel natt av tänkande om att man inte dög och skrämde upp sig själv.
Tanya stannade upp dörren till klädlogen och tryckte ner handtaget så dörren öppnades. Tanya klev in först och tände lampan och jag gick efter och stängde dörren efter mig. Klädhängare fyllda med söta klänningar, coola jackor och klackskor i alla möjliga färger fyllde det vanligtvis stora rummet. Tanya började genast rota fram min klänning som jag tidigare valt ut och den var lika fin som när jag sist såg den då hon försiktigt lossade klänningens axelband ifrån galgen. De gudliga klackskorna med tjocklack höll hon i vänstra handen och jag kollade uppspelt emot kläderna som snart skulle vara på mig.
”Here you go” Log Tanya och jag tog ett fast grepp kring skorna och klänningen. ”I will leave you for a few minutes so you can change but should i send Tyra when your ready?” Frågade hon och började närma sig emot dörren ut. ”Yeah, that would be great and thank you for the clothes, they look amazing!” Sade jag tacksam och Tanya blinkade emot mig och ett snett leende for upp på hennes läppar innan hon sköt upp dörren och gick ut. Sekunden där efter for den igen och en lätt duns uppstod. Låset rykte till och meddelade att dörren nu var självlåst.
Jag knäppte snabbt upp de alldeles för trånga jeansen och kickade av mig sneakersarna jag bar på fötterna. Snabbt var de blekta byxorna av och jag började knäppa upp de första knapparna av blusen innan jag drog av mig den över huvudet. Utan att slösa någon tid alls drog jag på mig den svarta klänningen. Den var en aning åtsittande kring bysten och höfterna men eftersom den var kort och gick ut kring benen så blev det lite av en volang. Jag drog upp dragkedjan vid sidan och rättade till så allt kändes och såg rätt ut. Klänningen var troligen en aning utmanade med den öppna ytan vid mitten av klänningen men jag påminde mig om att en klänning inte gjorde mig till en annan person. Det skulle alltid vara folk som skulle klaga på hur man såg ut, så varför inte göra det bästa av det och dra ut på gränserna så långt man kunde.
Jag stack ner fötterna i skorna och kände hur jag blev 10 centimeter längre än innan. Såklart kändes det en aning ostabillt att trippa runt i sådan pass höga skor när man nyss gått i världens plattaste skor. Mina kläder packade jag snabbt ihop och lade på en stol och gav mig själv en koll i spegeln innan jag öppnade dörren ut till korridoren. Jag klev ut och sköt försiktigt igen dörren bakom mig för att inte medverka till den höga ljudnivån.
”Ellie!”
Jag rykte till av den bekanta rösten och snodde runt för att se vem som ropat mitt namn. Niall
Fast det var säkert ett tiotal personer på samma plats så fastnade mina ögon på han ändå. För det var bara helt omöjligt att missa honom. Händerna var slappt placerade i byxfickorna på de bleka jeansen som passade så omöjligt snyggt till den halv slappa t-shirten som han tagit på sig på ögon. De ljusa färgerna framhävde dessa ögon han hade och han såg roligt nog nästan lite solbränd ut över kinderna fast solen knappt syntes till på den bara himmelen. Snabbt lyste mina ögon upp och jag kände mig överdrivet glad. För han kom faktiskt för att se mig. Han hade inte sagt det för att vara snäll utan att han verkligen ville det.
Niall trängde sig fram i korridoren och ursäktade sig vid de pratade människorna som blockade större delen av vägen fram. När han väl var framme vid min sida så böjde han sig fram till en tafatt kram och slog armarna om min kropp. Jag pressade mig emot hans bringa och andades in den där söta doften han bar på. Mitt ansikte pressades emot hans axel och jag kände hur hans armar drog sig upp över min rygg. Nialls kroppsvärme spreds sig över mina armar och jag kände genast hur min kropp hettade till. Vi avslutade kramen och båda hade varsitt leende klistrat på läpparna. ”You look stunning” Fick Niall ur sig innan jag ens hunnit hälsa och mina kinder hettade till och jag pressade fram ett smickrat tack. Min blick for ner emot min klänning och jag rättade till axelbandet som glidit ner vid axeln. ”Nervous?” Frågade Niall och jag nickade till svar och flyttade mig närmare emot vägen för att släppa fram människor bakom oss. ”Yeah, i can't really breathe normally” Skrattade jag och Niall instämde i skrattet. ”You will do fine” Sade han lugnande och klappade mig lätt på axeln.
”How was your day?” Frågade jag och kände hur min kropp blivit alldeles stel. Jag rykte lätt på axlarna och rörde på händerna för att kunna få bort den där stela känslan och slappna av lite. ”Not that bad, i've been at the studio for a few hours recording some music. You?” Svarade Niall och han lutade huvudet emot väggen bakom oss. Ett leende rykte i mungiporna då han stirrade på mig med den där intensiva blicken som fick min mage att slå volter och mina ben att kännas som gele.
”Thats sounds nice, it must be so amazing recording your own songs. But i'm been here all day and doing my repetition to the show” Stammade jag fram efter att jag insett hur min blick varit så fast vid han och mina läppar knappt yttrat minsta ljud. ”Yeah it is kind of unreal recording songs that you know is yours and not some cover" Skrattade Niall och böjde sig plötsligt fram emot mig samtidigt som hans fingrar greppade tag om en smal hår slinga som lagt sig irriterande nog över min kind. Ett litet fnitter lämnade mina läppar då han placerade hårslingan bakom mitt öra och Niall besvarade det hela med ett leende.
”I'm sorry to interrup but they need you backstage Ellie”
Vi både ryktes ifrån vårat samtal och tog snabbt ett steg bakom innan jag vände mig om. Tyra stod framför oss med ett avslappnat leende och jag kände snabbt hur mina kinder hettade till. Tidigare om kvällen hade jag försäkrat att Niall och jag var endast vänner men när vi stod sådär nära varandra att våra fötter vidrördes kändes det inte riktigt sant, eller ja det såg inte snarare sant ut. Om det var verklig eller inte hade jag själv ingen aning om. Hon gav mig snabbt en blick om att jag skulle förklara en hel del innan hon vände sig leende emot Niall och sträckte fram handen i en hälsning.
”Hello, i'm Tyra and working with Ellie” Sade hon och Niall tog genast i hand och hälsade han med. Jag stod där mest och visste inte om jag skulle presentera någon eller lägga till något men det var inget som dök upp i tanke. ”Nice too meet you. I'm Niall and a friend of Ellie” Svarade han vänligt och skakade lätt om hennes hand innan han drog försiktigt tillbaka sin hand och mötte min blick för någon sekund. Tyra harklade sig när Niall uttalade ordet friend och mina kinder blev såklart knall röda, ingen överraskning eller hur? ”I need too go know but i will meet you backstage” Sade Tyra och vinkade hejdå till oss innan hon fortsatte stressa iväg. Min blick for emot klockan som meddelade mig om den korta tiden som var kvar.
Det var nu jag insåg hur tiden började rinna ut och det var så kort tid kvar innan jag skulle stå på den där scenen igen, fast denna gång hade jag hela världens ögon på mig.
~
Allt var igång. Kamera teamet sprang runt och filmade allt i olika vinklar och riktningar. Dermot stod på scen och pratade om telefonnummer och röstningen medan juryn intagit sin plats. Strålkastare lyste på scenen och publiken satt på sina platser och applåderade mellan varje rad. Själv var jag inte på scen, inte än. Det var 3 nummer förre mig och en reklampaus men fast det var troligen runt 15 minuter innan min tur så kändes det som om jag skulle spy vilken sekund som helst. Bakom scenen var det ingen som var lugn. Jag stod i ett hörn med händerna framför ögonen och försökte andas. Niall stod bakom mig och försökte lugna ner mig med kramar, söta ord och att massera mina stela axlar. Han sa inte mycket men det lilla han sa och gjorde kände mig en gnutta bättre.
Känslorna bubblade över mig och jag knep ihop ögonen så hårt jag kunde så inte minsta ljus smög sig in. Jag ville inte bryta ihop inte nu och absolut inte inför Niall. Mitt hjärta gjorde volter och benen skakade och likaså händerna. Hela jag kändes ena sekunden varmare än någonsin eller kall som is. ”Breath” Viskade Niall och placerade en arm kring min midja och drog mig närmare hans kropp. Niall stod lutade emot vägen och jag stod lutade emot honom. Vi var så nära man kunde vara och jag stod mellan hans fötter samtidigt som mitt huvud lutades emot hans bröstkorg. Jag släppte händerna ifrån mitt ansikte och fokuserade på att hitta någonting som kunde få min hjärna på andra tankar. Jag lyssnade till Nialls lugna andning samtidigt som hans vänstra hand gjorde mönster över min nacke och axlar. Jag rös till av välbehag och kände hur Niall flinade bakom mig.
Jag vet inte vad som hände eller vad jag gjorde men plötsligt snodde jag runt i hans famn. Vi vår så nära man kunde vara och jag kunde känna hans värme och den där söta andedräkten då han tog ett djupt andetag. Våra ansikten var endast några få centimeter ifrån varandras och Niall svalde hårt innan han tog ett försiktigt grepp om min nacke. Hans ögon var fästa vid mina och vi både kollade nervöst på varandra. Jag kände hur Niall försiktigt böjde sig långsamt emot mig för att se om jag var med på noterna samtidigt som mina armar slogs om hans hals.
Nialls grepp om min midja blev en aning hårdare och jag slöt ögonen försiktigt och böjde mig fram den sista biten tills jag kände våra läppar pressas samman. Mitt hjärta dunkade allt snabbare och hans läppar masserade mina. Jag öppnade nu ögonen och mötte Nialls. Jag klängde mig fast vid hans nacke och kände hur Nialls hand gled ner vid min rumpa för att ge mig bättre stöd. Eftersom han var något längre så kände jag nästan hur jag behövde stå på tårna för att kunna nå upp till han. Kyssen var mjuk, fridfull och bara sådär perfekt. Jag kände mig alldeles snurrig av det som hände och allt om scener, sånger och röster var borta ur mitt huvud. Det enda jag kunde fokusera på var dessa underbara läppar och killen framför mig. Niall flätade in sina fingrar i mitt hår och jag smekte hans nacke med fingertopparna. Våra läppar var som synkade och passade perfekt tillsammans. Hans svala men söta anderäkt svepte över mina läppar och jag insåg hur jag verkligen krävde honom nära mig. Jag var redan beroende av hans läppar och det kändes som om jag aldrig kunde släppa honom. Min tungspets for över hans överläpp och ett lätt stön lämnade Nialls läppar. Jag fnissade till och drog mina fingrar genom hans bakhår och fortsatte sedan kyssa honom.
Jag vet inte hur länge vi kysstes men det kunde bara minuter eller timmar. Det kändes som om det tog aldrig slut och det var bara för bra för att få ett slut. Min andning började bli allt mer krävande och mina andetag häftiga. När Niall insåg att jag skulle troligen få slut på luft vilken sekund om helst drog han sig försiktigt tillbaka. Han höll kvar ögonkontakten mellan oss och sekunden där efter var samma söta leende tillbaka på hans läppar. Jag flinade till och drog mig ännu en gång emot honom för att pressa våra läppar samman.
Inga ord behövdes sägas för vi båda visste mycket väl vad som var i varandras tankar.
"You don't know how long i've been waiting to do that" Viskade han mjukt i mitt öra.
Det tog några dagar men nu är det klart och upplagt! I detta kapitel blev det vara mer kärlek så jag hoppas att det är något som uppskattas. Dem här sista dagarna ska jag försöka skriva så mycket jag kan innan jag lämnar denna blogg för troligen 3 veckor då jag inte kommer vara hemma men får helt enkelt se hur det blir. Såklart hoppas jag att ni njuter av sena sommarkvällar, långa sovmorgonar, soliga dagar och andra roliga saker. Ni får ha det bäst och kramar i massor!
Kapitel 7 - Keep It Sweet
Jag sjönk ner i min säng. Trött, sliten men samtidigt glad. Det var som om känslorna skulle bubbla över vilken sekund som helst men för första gången på länge så kändes allt som om det kunde funka. Låten satt som en smäck och dansen ännu bättre, Niall var så mycket bättre än vad jag förväntat mig och att hänga med en sådan lätt person kunde ta mig till ett skivkontrakt. Livet skulle troligen inte vara bättre än så här. Men jag kunde knappt hålla tankarna igång eller ögonen öppna efter en sådan hetsig dag. Sängen kändes som världens paradis och jag förstod rätt snabbt att om några minuter skulle jag sjunka in i djup sömn. Min blick for runt i det stökiga rummet och lovade mig själv att imorgon skulle jag städa upp röran, eller ja jag lovade mig själv det varje kväll men det hände aldrig. Tiden gick alltid åt och i sista sekund bestämde jag mig alltid för att prestera de sista krafterna till det som jag faktiskt tyckte om att göra, och alltså inte städa. Ett leende for upp på mina läppar och jag sparkade sedan av mig mina skor och hörde hur dem föll till en duns på golvet. De hade inte varit väder för ballerina skor men som vanligt trotsade jag skit vädret som England erbjöd och intalade sig själv att skorna kunde tvättas så nu var det vanligtvis babyrosa skorna i mer smuts-grå. Tandborsten och pyjamasen kändes som om dem var alldeles för långt bort och mina trötthet började ta över. Så istället för att spendera 10 minuter med att borsta tänderna, byta om och tvätta av mig smink så beslutade jag mig att sova i dagens kläder. Jag kröp ner i den mjuka sängen och drog täcket över mig. Mina näsborrar fylldes med en doft av välluktande tvättmedel och bakhuvudet sjönk ner i den mjuka kudden. Det kändes som om man kunde ligga här för alltid. Jag slöt ögonen och minnes bilder ifrån kvällens gång spelades upp.
Tidigare ~
”Do you play?” Frågade jag då min blick lagt märke till gitarren i ljusbrunt trä stått lutad emot vägen. Den såg en aning sliten ut men samtidigt välbehållen. Jag granskade träets små mönster och de få detaljerna som mindre jack. Mina ögon mötte Nialls havsblå som utstrålade skönhet. Han log ett blygsamt leende och snörpte lätt på munnen. ”Yeah, i've been playing since 7th grade” Svarade han och placerade händerna i jeansfickorna. Han bröt ögonenkontakt mellan oss och sänkte blicken till golvet. När han ändrade sin ställning så blev hans t-shirt en aning thigtare kring hans bringa och jag kunde inte låta bli att slänga iväg ett ögonkast emot det hållet.
”That's great, i wish i was good at playing some kind of instrument” Skrattade jag. Han tog ett steg närmare gitarren och granskade det avlånga intrumentet. ”Play something” Sade jag plötsligt och Niall snodde runt emot mig. ”What do you want to hear?” Frågade han innan han böjde sig ner för att greppa tag om gittarren. Den passade perfekt till honom och den var inte alls för lång eller för kort för att passa i hans armar. Nialls fingertoppar gled över metall strängarna och ett ljud uppstod. Han vred och vände på de olika gitarrstämmarna längst upptill av gittaren tills den lät välstämd. ”A song that means someting to you, like one of your absolute favorite songs of your own” Svarade jag till sist. Niall gjorde inte ett enda uttryck eller ljud utan han behöll sin minn och svaga leende. Då hans fingertoppar rörde vid gitarrsträngarna så bildades en tyst melodi. ”My favorite song of my own?” Upprepade han en kort stund efter och mötte min blick. Det ljusa håret var allt annat än välkammat och alldeles rufsigt. De vältränade armarna hade ett fast grepp om gitarren och Nialls hållning fick han att se riktigt riktigt attraktiv ut. För en sista gång kollade han så allt var rätt innan hans fingrar gled över de olika strängarna och en lugn låt gick igång. Melodin var långsamt men med en bra takt och jag gillade det jag hörde. Han fortsatte plinka vidare på förspelet av låten och sekunden innan han öppnade munnen för att sjunga log han lite blygt emot mig.
Said i’d never leave her cause her hands fit like my tshirt, Tongue tied over three words, cursed. Running over thoughts that make my feet hurt,
Bodies intertwined with her lips
Jag var slående imponerad av den fina stämman han tog och hur orden han utlade förvandlades till musik. Han röst var inte ljus men heller inte mörk, lite hes och kanske till och med någon minsta aning rockig. Rockig lät fel för hans röst gick mer att jämnaförra med kattungar och sammet. Jag insåg hur jag börjat trassla in alla dessa jämnförelser i min hjärna och bestämde mig snabbt för att släppa det hela. Mina ögon fortsatte betrakta Nialls skickliga gitarrspel och lyssna på hans unika sångröst.
Now she’s feeling so low since she went solo
Hole in the middle of my heart like a polo
And it’s no joke to me
So we can we do it all over again
Refrängen fortsatte och gitarrens melodi blev allt starkare. Niall var fortfarande djupt koncentrerade och sjöng vidare på refrängen. Jag blev varm inombords och ett litet lyckorus spred sig genom mig. Jag hade dömt han och jag hade haft fel om vem han var. Niall var talangfull och en riktigt trevlig kille och underbar person. Utan att jag själv märkt det själv så hade mina läppar formats till ett brett leende så det nästan värkte i kinderna. Mina armar var slappt placerade längs mina sidor och jag kunde känna mitt hårsval ligga över min nacke samt rygg.
Hans ögon visade lycka och att han verkligen gillade det han gjorde. Det var imponerande att se hur någon kunde göra allt samtidigt, spela och sjunga, med dessa ackord och toner. Själv kunde jag dansat hyfsat efter en hel del träning samtidigt som jag sjunger men aldrig spela något slags instrument.
Mina ögon drunknade i bilden framför mig och Niall spelade de sista ackorden innan det blev tyst. Han höjde blicken med ett generat leende och jag slog ihop händerna till en lätt applåd. ”You are amazing, you really are” Sade jag med en övertygande röst om att han verkligen var otrolig. ”Thank you, i'm not really that great but thank you” Svarade han och jag bet mig lät i läppen då han uttalade visa ord med den där irländska dialekten som fick en att gå i högvarv.
”So you wrote that song?” Frågade jag en aning nyfiket då jag faktiskt inte visste vem som sjöng den, det kanske var något jag skulle veta? Tänk om det var någon världskänd kille eller tjej och så kommer jag här och frågar något sånt? Niall skrattade lite smått nervöst åt min fråga innan han slog sig ned i soffan med gitarren i knät. Jag kollade en aning skrämt samt smått förödmjukad emot honom men hans leende uppmanade mig om att jag inte var dum i huvudet. ”Yes i actually wrote” Sade Niall och mina ögon spärrades upp i förvåning. ”Really? You wrote that song?” Stammade jag förvånat.
Niall flinade åt min reaktion och förvånad som jag var så staplade jag mig fram till soffan där jag sedan slog mig ned. ”I wrote it for the album, Take Me Home and the song is called Over Again” sa han och jag nickade imponerat. ”You are really talented, you know that right?” Skrattade jag och Niall skakade lätt på huvudet innan han himlade med ögonen. ”No, not really” Flinade han och sänkte blicken emot gitarren. ”Do you play?” Frågade han och jag skakade tvärt på huvudet. ”No, i can't handle things like that” Skrattade jag och pekade på gitarren då jag uttalade 'that'. Niall skrattade åt min kommentar och hans skratt gav mig en känsla av värme.”I could learn you a few acord? If you want too i mean-” Jag såg hur Niall började babbla iväg på nervösa ursäkter.
”I would love too” Log jag och avbröt försiktigt hans babbel. I några sekunder la det sig en lätt tystnad mellan oss och det enda som uppstod var ögonkontakten vi växlade.”It's maybe easier if you sit on my lap” Mumlade han en aning blyg och samtidigt smått generad. "Ehm, sure" Sade jag och försökte låta samlad men ett lätt fniss brött igenom. Niall flinade till och det fick mig att fnissa allt mer. Jag reste mig lät upp. Niall placerade undan gitarren för att jag sedan skulle kunna ta plats på hans knän. Det kändes ifrån början en aning stelt men våra blickar som möttes visade fortfarande att det var lugnt. Jag placerade mig i Nialls knä och kände hans vältränade mage pressas vid min ryggrad. Jag tog ett djupt andetag och andades in en mjuk doft av herrparfym. Han luktade till och med gott, varför fanns det inga såna här killar hemma?
Hans kroppsvärme spred sig längs mina armar och gav mig behagliga rysningar. Beröringarna han gav mig fick det att kittlas i fingertopparna och en gnutta nervositet spridas inombords. Det kändes som om jag var 10 år igen och min förälskelse hade nyss gett mig en snabb blick, så kändes det just nu. Nialls knän gav mig en stabil och bekväm sittplats men för att inte göra det allt för obekvämt för honom så flyttade jag mig något längre in så jag kunde luta mig emot honom och så hans knän inte skulle behöva ta all vikt. Gitarren placerades i min famn och Niall tog en ett lätt grepp om min hand innan han vek mina fingrar till ett ackord och placerade dem på rätt plats av gitarransträngarna ”So basically you start with putting your fingers there” Mumlade han och jag kände hans andedräkt svepa över mina nacke samtidigt som han styrde min hand till rätt plats av gittaren. Tyget ifrån hans t-shirt var ovanligt lent och jag bet mig försiktigt i läppen då Nialls armar placerade sig i ett bekvämt grepp om min kropp. Hans hud var som marmor och varenda centimeter av den bestod av vältränade muskler. Jag vet inte hur länge jag satt det men det var en intressant upplevelse med andra ord. Jag kunde inte låta bli att känna hur kinderna flammade till då hans läppar snudda vid min öronsnibb då han gav mig instruktioner om hur jag skulle spela. Om alla hans fans visste vad Niall gjorde just nu så skulle jag troligvis inte kommit ut levande.
Jag började långsamt dra mig bort ifrån den medvetande världen och flashbacks ifrån dagen. Istället sjönk jag långsamt ner i drömmarnas värld där jag skulle troligen spendera det kommande timmarna.
Nu är jag tillbaka! Ett troligen lite kortare kapitel den här gången men det fick helt enkelt bli så. Har suttit och skrivit i sträck de senaste timmarna och ändrat alla möjliga saker men nu till sist blev jag nöjd med det hela. Själv går jag i skolan fram till Onsdagen då det blir sommarlov (!!!) men efter det då blir det troligen mycket bättre uppdatering eftersom jag har så mycket mer tid. Jag hoppas såklart ni gillar att läsa det jag skriver och så får ni alla ha ett grymt lov, kramis!
